Teamwork är nödvändigt

Är du proffs eller professionell?

Proffs det leder mina tankar till någon som är enskilt enastående exceptionell på något och i särklass i detta ämnesområde eller en praktik.

Att vara proffs är svårt, kanske omöjligt i skolans värld. Jag skulle vilja säga att ingen blir proffs på alla enskilda elever utom möjligen en enstaka lärare och elevens vårdnadshavare. Men på varje skola måste det finnas minst en som hittar in till den enskilda eleven.

Men att vara professionell är lite enklare, i alla fall när man som jag omges av ett professionellt team. Det är teamet består närmast av 16 andra kollegor, vidare till 5 andra arbetslag på skolan, vart och ett med sina kompetenser. Samt en ledningsgrupp med olika styrkor mål och drivenhet. I fortsättningen av inlägget inkluderar jag ALLA på Ektorpsskolan när jag skriver kollegor.

Att jobba i skolan är inte att vara ett individuellt proffs. Att jobba i skolan kräver professionella personer. Att kunna se sina egna styrkor och svagheter. Att tillåta och våga erkänna sina svagheter och att kollegor backar upp mig i en akut situation jag inte bemästrar, att jag med mina funderingar kan gå till någon med kompetens och bolla och reflektera för att komma vidare i mina tankar och det som behöver förändras.

Vi släpper ett antal 9or med fina resultat som vi slitit kämpat, utvecklats och lärt oss tillsammans med. Det har hänt att jag lämnat klassrummet i frustration de senaste 3 åren.. Då har en kollega direkt gått in och fortsatt min lektion, det har hänt att jag inte nått fram då har den andra pedagogen som då då funnits i klassrummet tagit över och gett en annan infallsvinkel gentemot eleverna. Jag har grubblat om elevers lärande, då har det funnits proffsiga kollegor, att bolla och prata eller pysa ut frustration med. Det har hänt att jag varit mindre professionell i stunder, då måste JAG reflektera över vad som gick fel, hur jag ska göra bättre nästa gång eller ställa saker tillrätta på mitt sätt och om det behövs med stöd av en eller flera kollegor. I mitt yrke är det mitt ansvar att ha goda relationer med mina (alla elever) och mina kollegor. Ibland går den goda relationen till eleven genom en annan kollega. Att våga ifrågasätta varandra eller ge varandra feedforward i det dagliga arbetet. Att se när en kollega kör fast och våga släppa utan prestige det är vägen mot professionell i mitt yrke

Att lita på varandra, att lära av varandra , att lita på processen, kan den här eleven reflektera i SO, då måste jag i NO eller idrott oxå kunna hitta den kunskapen. Hur gjorde So läraren? Kan jag göra liknande, eller handlar det om relation? Kan en annan lärare hjälpa mig? Eleven som simmar med en annan pedagog, eller orienterar med speciallärare. Att jobba professionellt innebär att jag ibland behöver låta en annan vuxen bedöma, peppa eller guida eleven, det handlar inte om ett misslyckande för mig. Det handlar om att eleven SKA lyckas!!
Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.


Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.

Att jobba för varenda unge, att tro på att alla kan, att våga tro igen efter tvivel det kräver mod tillit och framförallt professionella kollegor.

Att vara professionell- att ta tillvara på sina egna kvaliteter, andras kvaliteter såväl elevers som kollegors både inom och utanför den egna skolan.

Jag ser fram emot spännande utmanande och nytt lärande i höst tillsammans med nya elever och professionella kollegor. Till er som lämnat oss tack för lärande utmanande roliga år.

Annonser

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Varför påskkärring?

Just nu är denna damen på väg till jobbet som lärare. Varför undrar du kanske, varför spöka ut sig?

Det handlar om några olika saker. Att jag idag ser annorlunda(?!) ut kan vara en isbrytare, några elever som jag inte tidigare haft så mycket kontakt med kommer fram och kommenterar och vi kan börja bygga en relation. På vår skola finns över 400 elever, de 125 i mitt arbetslag har jag hittat relation med de flesta, men detta gör att de öppnar upp och den som har svårt att börja ta kontakt har något att kommentera eller våga skoja med mig. Det öppnar även för nya relationer, med elever jag inte möter i undervisningen. Att ta kontakt i en korridor där vi möts och säger hej är inte alltid enkelt, men här finns något att kommentera.

På hösten brukar vi ha en maskerad, där vi visar allas lika värde och att alla har rätt att vara den de är. En dag som den öppnar upp för nya kontakter, att hitta nya sidor hos varandra och visa att vi bjuder lite på oss själva.

Att vara påskkärring inleder diskussioner om traditioner, vad har vi för traditioner här. Elever från andra kulturer öppnar upp och berättar om sina traditioner och vi kan mötas i samtalet och lära av och om varandra.
Rocka sockorna har blivit en sådan dag, den manifesterar allas lika värde. – Varför har du olika sockor? Det väcker frågor. Frågorna öppnar för att diskutera olikheter och vad just denna dagen symboliserar.

En liten enkel tvist på vardagen öppnar många dörrar. Dessutom är ju lite kul att bryta av i vardagen. Att skoja till det, vi har ett gemensamt litet projekt vi i arbetslaget. Att vi vuxna på skolan mår bra tillsammans det sprider sig till eleverna.

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

MINA reflektioner om skola, vardag och ungdomar

Life at core

En blogg för starka mammor

Förvaringsdrottningen

med passion för att organisera & hitta smart förvaring

bloggfoto365

Min stora fotoutmaning!

Kerlundphoto

Photos, art and life

thyra kristina

365 bilder på ett år!

Photos by ScienceHelena

Fotoblogg om årets 365 dagar

matteochno

matte, matematik, it , no, ikt, för lärare, för elever

Stall Oxbygget

Om hästarna Edwin, Brithney och Stjärnegutt

Skatanjennys

fotoblogg

Att bli lärare

Betraktelser från första året som lärare. Och det andra, och tredje.

michaelliedotcom

I en värld fylld av ord och bilder skapar jag harmoni

ThereseLinnér

att leva är att lära - att lära är att leva

Mattesnille

Matematikutveckling på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

%d bloggare gillar detta: