Mer lust än diciplin- Relationer istället för eller som väg till ordning

Jag funderar vidare om lusten.. men det här inlägget kommer att ha en liten annan vinkel än de tidigare, men lusten kommer in därför jag tror det hänger ihop med motivationen att lära. För att lärande ska ske måste de, för eleven, finnas lust i form av motivation och förståelse (meningsfullhet) för det som sker i klassrummet eller på någon plats i skolan.

Jag lyssnade för några dagar sedan på podden det är lärarnas fel del 2 om ordning och reda, den skapade mycket reflektioner och igenkänningsfaktor hos mig. I den pratade de om vikten av relationer och att inte hårdare tag leder till ordning för alla elever. De elever som har förmågan, följer de regler som har en vettig grund till att de finns, en regel ska vara motiverad att vi passar tider hänger ihop med respekt och att skapa ett bra lärande klimat, medan att inte bära keps kanske inte har någon egentlig grund i sig. De elever som har möjlighet kommer att följa reglerna oavsett eller med hjälp av påminnelse då och då, men för några finns annat inre eller yttre faktorer som hindrar dem i att följa reglerna, då hjälper inga disciplinära åtgärder alls.

Den senaste debatten har handlat om ordning och reda, uppförande och betyg i det. Att det inte krävs hårdare tag i skolan som Hultén skriver (DN-debatt) “ Inte bara vad vi undervisar om utan också hur är av stor betydelse för hur barn lär och utvecklas. Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda”.

Mina reflektioner handlar om att skolan måste bygga på att eleverna ska trivas, känna tilltro till sin förmåga och vilja utvecklas. Gibbons (2009) s. 37 * beskriver om en elev som inte mindes vad hon lärt sig men som mindes hur hon kände sig. För att lärandet ska vara optimalt måste eleverna vara trygga och känna tilltro, betyg blir en stress annat blir en stress. Att vara en närvarande vuxen som skapar relationer blir viktigt i skolan, jag tror det är svårt för att inte säga omöjligt att bara vara lärare och inte jobba med att skapa relationer.

Skoldagarna emellan är viktiga i den processen, exempelvis friluftsdagar, mentorsdagar olika kultur och studiebesök. Dessa dagar har de allra flesta gånger ett syfte hämtat ur läroplanen men de ger samtidigt chansen till att umgås, uppleva tillsammans och lära tillsammans, samspelet ändras, ibland är det eleven som vet mer än läraren och kan få briljera med sina färdigheter. Att vara mentor på mentorsdagar att bjuda på sig själv under en profilvecka eller att vara tillsammans under en friluftsdag skapar relationer på ett annat plan och kan ibland vara en väg in för att kunna arbeta med lärandet i den vanliga undervisningen. Jag minns en elev för flera år sen som jag hade svårt att kommunikationen med, efter en friluftsdag i skidbacken blev det plötsligt lättare, vi hade en gemensam arena och hittade utifrån detta vägar till att börja kommunicera bättre. En del lärare tycks tänka att dessa dagar mest är till besvär men jag tror istället att vi ska utnyttja dem till max och verkligen gå inför att ta tillvara på dem på bästa sätt för att skapa bättre relationer. En elev som har svårt för mitt ämne får en ny chans att visa andra förmågor för mig visa vad den kan kanske får den även möjligheten att utmana eller lära sin lärare något, känslan av att vara bra och få visa det är viktig.

Vi som pedagoger behöver alltid utgå från att vi är vuxna och att eleverna är just elever och de går i skolan för att lära oavsett vad det handlar om, inget är självklart att kunna sedan förut. Vi ska inte bli kompisar med eleverna det är inte det jag vill ha fram, vi ska ha regler vi kan stå för och motivera varför de finns och sträva efter att alla elever som har möjlighet följer dem. Men vi behöver skapa sunda relationer med eleverna som inger trygghet för dem, trygghet för att kunna fokusera på det som är viktigt i skolan, lärandet. Varken betyg eller disciplin leder till lärande utan lust, trygghet, meningsfullhet och motivation, vilket är grunden till att kunna lära och reflektera inte bara reproducera kunskap.

Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Vi ska utbilda demokratiska medborgare som tror på att deras åsikter spelar roll, sen behöver vi inte alltid tycka lika….Kapitel 1 och 2 i läroplanen säger att vi ska utbilda demokratiska tänkande, reflekterande medborgare som har tilltro till sin förmåga, hur vi ska göra det med mera disciplin och tidigare betyg är för mig en gåta…

  • * Boken Lyft språket, Lyft Tänkandet av Pauline Gibbons från 2009
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s