Vem vore jag utan mina kollegor?

Att peppa utveckla och komplettera varandra är en viktig del i att arbeta i arbetslag. Ha olika kompetenser på en skola men även att kunna delta i det utvidgade kollegiet på varierande sociala medier. Häromdagen gick jag från arbetsdagen med en riktig go känsla och då hade jag ändå inte haft några elever som förgyllt min dag.

Dagen bestod av reflekterande samtal med en kollega några saker jag fastnat på dryftades och bara det att få sätta ord på det och få lite respons gjorde att de kändes lättare.. Det är lite lättare att bekräfta eller förkasta på detta sätt.

Jag deltog i ett möte med spännande reflektioner och utvecklande diskussioner. Där vi kan fråga vända och vrida på saker, stöta, blöta och inte minst ge varandra feedback.

Jag fick en stund ihop med en kreativ kollega och vi hittade en massa spännande saker att utveckla och jobba vidare med. Jag tror ni vet vilka ni är och vad vore jag utan er?

När jag är glad över något och stolt över mina elever då kan jag få dela med mig till mina kollegor
När jag är frustrerad eller irriterad då får jag hjälp att reflektera, hur ska jag komma vidare, hur ska jag förändra? eller ska jag fortsätta som jag gjort? Utan kloka kollegor är det lätt att fastna, börja tvivla, ändra för snabbt eller inte ändra fast det behövs.

Vad vore jag som lärare utan mina kloka kollegor, de som delar tips, de som ställer frågor för att utveckla och ifrågasätta. Tillsammans blir vi bättre tillsammans utvecklas vi. Lärareyrket är beroende av teamwork i alla fall i min värld.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s