Kategoriarkiv: Dela mera

Teamwork är nödvändigt

Är du proffs eller professionell?

Proffs det leder mina tankar till någon som är enskilt enastående exceptionell på något och i särklass i detta ämnesområde eller en praktik.

Att vara proffs är svårt, kanske omöjligt i skolans värld. Jag skulle vilja säga att ingen blir proffs på alla enskilda elever utom möjligen en enstaka lärare och elevens vårdnadshavare. Men på varje skola måste det finnas minst en som hittar in till den enskilda eleven.

Men att vara professionell är lite enklare, i alla fall när man som jag omges av ett professionellt team. Det är teamet består närmast av 16 andra kollegor, vidare till 5 andra arbetslag på skolan, vart och ett med sina kompetenser. Samt en ledningsgrupp med olika styrkor mål och drivenhet. I fortsättningen av inlägget inkluderar jag ALLA på Ektorpsskolan när jag skriver kollegor.

Att jobba i skolan är inte att vara ett individuellt proffs. Att jobba i skolan kräver professionella personer. Att kunna se sina egna styrkor och svagheter. Att tillåta och våga erkänna sina svagheter och att kollegor backar upp mig i en akut situation jag inte bemästrar, att jag med mina funderingar kan gå till någon med kompetens och bolla och reflektera för att komma vidare i mina tankar och det som behöver förändras.

Vi släpper ett antal 9or med fina resultat som vi slitit kämpat, utvecklats och lärt oss tillsammans med. Det har hänt att jag lämnat klassrummet i frustration de senaste 3 åren.. Då har en kollega direkt gått in och fortsatt min lektion, det har hänt att jag inte nått fram då har den andra pedagogen som då då funnits i klassrummet tagit över och gett en annan infallsvinkel gentemot eleverna. Jag har grubblat om elevers lärande, då har det funnits proffsiga kollegor, att bolla och prata eller pysa ut frustration med. Det har hänt att jag varit mindre professionell i stunder, då måste JAG reflektera över vad som gick fel, hur jag ska göra bättre nästa gång eller ställa saker tillrätta på mitt sätt och om det behövs med stöd av en eller flera kollegor. I mitt yrke är det mitt ansvar att ha goda relationer med mina (alla elever) och mina kollegor. Ibland går den goda relationen till eleven genom en annan kollega. Att våga ifrågasätta varandra eller ge varandra feedforward i det dagliga arbetet. Att se när en kollega kör fast och våga släppa utan prestige det är vägen mot professionell i mitt yrke

Att lita på varandra, att lära av varandra , att lita på processen, kan den här eleven reflektera i SO, då måste jag i NO eller idrott oxå kunna hitta den kunskapen. Hur gjorde So läraren? Kan jag göra liknande, eller handlar det om relation? Kan en annan lärare hjälpa mig? Eleven som simmar med en annan pedagog, eller orienterar med speciallärare. Att jobba professionellt innebär att jag ibland behöver låta en annan vuxen bedöma, peppa eller guida eleven, det handlar inte om ett misslyckande för mig. Det handlar om att eleven SKA lyckas!!
Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.


Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.

Att jobba för varenda unge, att tro på att alla kan, att våga tro igen efter tvivel det kräver mod tillit och framförallt professionella kollegor.

Att vara professionell- att ta tillvara på sina egna kvaliteter, andras kvaliteter såväl elevers som kollegors både inom och utanför den egna skolan.

Jag ser fram emot spännande utmanande och nytt lärande i höst tillsammans med nya elever och professionella kollegor. Till er som lämnat oss tack för lärande utmanande roliga år.

Annonser

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

Studiedag oktober 17

Idag började dagen med Matematiknätverk, där Matematiklärare från 4 olika 7-9 skolor ses för att diskutera och tillsammans lära mera och utveckla undervisningen. Dagens fokus var att i mindre grupper starta ett arbete med att göra planeringar, bedömningar och uppgiftsmatriser i olika områden. Det diskuterades, skapades en del men framförallt en känsla av att vi ville fortsätta arbetet vilket inte var fallet för ett par år sedan när vi jobbade i detta nätverk. Men nu när det är högt till tak, diskuteras livligt och många vågar dela med sig och ta plats då är det en fantastisk arena som ger input och energi. Vad gör du för att bidra till att mötena du deltar i blir givande? Hur kan vi jobba för än mer delakultur och gemensam kunskapsbank lärare och skolor emellan

Eftermiddagen handlade om programmering och digitalisering utifrån uppdateringarna av läroplanen som träder i kraft Juli 2018. kanske inte väldigt mycket ny input, dock bra att få dryfta en del, inse att vi gör en hel del saker. Men var är beskrivningen av nivån på det vi ska undervisa om? Det som finns i kapitel 1 och 2 absolut, men det som finns i matematik? Vad förväntas jag undervisa om? På vilken nivå? Jag utvecklar gärna mina kunskaper i programmering och bakomliggande teknik till olika digitala hjälpmedel, men var är nivån? Hur vet jag vilket jag ska prioritera? Borde inte skolverket ta fram stöd till oss precis som vi ska planera, med målet först? Om jag ska utbilda mig behöver jag minst veta vilken väg jag ska välja och helst även vart jag ska. Vilken nivå i programmering krävs?Jag behöver relatera mina kunskaper på områdena till något för att veta vilket utvecklingsområde jag ska prioritera. Vilken kunskap om hur teknik, google och andra funktioner fungerar är minsta nivån?

Lärande . . . 

. . . Idag för läraren av andra lärare . . . Ibland lär jag av eleverna….  Just som jag gått och funderat på att skriva det här inlägget dyker komiskt nog ett annat upp i mitt flöde som minne.  ”Vem vore jag utan mina kollegor ”

Den här dagen får vara en fortsättning på ovanstående inlägg helt enkelt.  Idag har varit en utvecklande dag minst sagt.  Vi har haft intern utbildning inom kommunen för de skolor som är påväg in i 1-1. Tillsammans med några kollegor höll jag en workshop om källkritik och kopplat till att arbeta med struktur i google classroom.  Att hålla i en workshop ger mycket i vanliga fall,  jag måste reflektera över vad jag gör,  hur och varför en extra gång. 

Idag var det en kollega från en annan skola som gav den mesta input,  när han presenterade ett sätt där han tillsammans med eleverna sökt orginalkällor till en artikel.  Artikeln handlade om något påven sagt om invandring i Sverige och visade sig ha sin orginalkälla i något påven skrivit i ett svar i ett frågeforum.  Det var helt taget ur sitt sammanhang och fick en helt annan betydelse i artiklarna än det haft i ursprungstexten. Det som var mest spännande med arbetsuppgiften var dock allt där emellan att granska olika tidskrifter twitterkonton och bilder för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det var för olika medier och sajter och vad deras budskap var. En väl genomtänkt uppgift som var dagsaktuell hade en verklig anknytning och gav mycket lärande. 

Innan jag gick hem på EM fick jag dessutom en liten kemilektion av min närmaste kollega.  Dessutom lärde jag mig nya verktyg i vårt mailprogram. 
En dag genomsyrat av lärande för en lärare.  Med många lärdomar och främst en påminnelse att kunskap finns hos omgivningen närmare än du tror ibland. Det gäller att vi öppnar våra ögon, skapar tid och möjlighet för möten så vi kan lära mer av varandra.  Tänk vilken samlad kunskap som finns i ett arbetslag, på en skola eller hos en kommun.  Inte att förglömma det samlade pedagog Sverige i alla forum på sociala medier. Börja i samtalet med din kollega eller i grannklassrummet. Lär av varandra ☺️