Kategoriarkiv: Förändra undervisningen

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Annonser

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

Studiedag oktober 17

Idag började dagen med Matematiknätverk, där Matematiklärare från 4 olika 7-9 skolor ses för att diskutera och tillsammans lära mera och utveckla undervisningen. Dagens fokus var att i mindre grupper starta ett arbete med att göra planeringar, bedömningar och uppgiftsmatriser i olika områden. Det diskuterades, skapades en del men framförallt en känsla av att vi ville fortsätta arbetet vilket inte var fallet för ett par år sedan när vi jobbade i detta nätverk. Men nu när det är högt till tak, diskuteras livligt och många vågar dela med sig och ta plats då är det en fantastisk arena som ger input och energi. Vad gör du för att bidra till att mötena du deltar i blir givande? Hur kan vi jobba för än mer delakultur och gemensam kunskapsbank lärare och skolor emellan

Eftermiddagen handlade om programmering och digitalisering utifrån uppdateringarna av läroplanen som träder i kraft Juli 2018. kanske inte väldigt mycket ny input, dock bra att få dryfta en del, inse att vi gör en hel del saker. Men var är beskrivningen av nivån på det vi ska undervisa om? Det som finns i kapitel 1 och 2 absolut, men det som finns i matematik? Vad förväntas jag undervisa om? På vilken nivå? Jag utvecklar gärna mina kunskaper i programmering och bakomliggande teknik till olika digitala hjälpmedel, men var är nivån? Hur vet jag vilket jag ska prioritera? Borde inte skolverket ta fram stöd till oss precis som vi ska planera, med målet först? Om jag ska utbilda mig behöver jag minst veta vilken väg jag ska välja och helst även vart jag ska. Vilken nivå i programmering krävs?Jag behöver relatera mina kunskaper på områdena till något för att veta vilket utvecklingsområde jag ska prioritera. Vilken kunskap om hur teknik, google och andra funktioner fungerar är minsta nivån?

Lärande . . . 

. . . Idag för läraren av andra lärare . . . Ibland lär jag av eleverna….  Just som jag gått och funderat på att skriva det här inlägget dyker komiskt nog ett annat upp i mitt flöde som minne.  ”Vem vore jag utan mina kollegor ”

Den här dagen får vara en fortsättning på ovanstående inlägg helt enkelt.  Idag har varit en utvecklande dag minst sagt.  Vi har haft intern utbildning inom kommunen för de skolor som är påväg in i 1-1. Tillsammans med några kollegor höll jag en workshop om källkritik och kopplat till att arbeta med struktur i google classroom.  Att hålla i en workshop ger mycket i vanliga fall,  jag måste reflektera över vad jag gör,  hur och varför en extra gång. 

Idag var det en kollega från en annan skola som gav den mesta input,  när han presenterade ett sätt där han tillsammans med eleverna sökt orginalkällor till en artikel.  Artikeln handlade om något påven sagt om invandring i Sverige och visade sig ha sin orginalkälla i något påven skrivit i ett svar i ett frågeforum.  Det var helt taget ur sitt sammanhang och fick en helt annan betydelse i artiklarna än det haft i ursprungstexten. Det som var mest spännande med arbetsuppgiften var dock allt där emellan att granska olika tidskrifter twitterkonton och bilder för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det var för olika medier och sajter och vad deras budskap var. En väl genomtänkt uppgift som var dagsaktuell hade en verklig anknytning och gav mycket lärande. 

Innan jag gick hem på EM fick jag dessutom en liten kemilektion av min närmaste kollega.  Dessutom lärde jag mig nya verktyg i vårt mailprogram. 
En dag genomsyrat av lärande för en lärare.  Med många lärdomar och främst en påminnelse att kunskap finns hos omgivningen närmare än du tror ibland. Det gäller att vi öppnar våra ögon, skapar tid och möjlighet för möten så vi kan lära mer av varandra.  Tänk vilken samlad kunskap som finns i ett arbetslag, på en skola eller hos en kommun.  Inte att förglömma det samlade pedagog Sverige i alla forum på sociala medier. Börja i samtalet med din kollega eller i grannklassrummet. Lär av varandra ☺️

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN.