Kategoriarkiv: förändring

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Annonser

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

Att tänka klart….

Ibland hamnar vi i skolan i ”tidspress”. Vi ska hinna detta eller alla de här målen. De senaste åren har vi diskuterat mycket tanketid på vår skola först genom ”SOL språk och lärande” och nu genom matematiklyftet och EPA modellen-Enskilt Par Alla. Det är så självklart när jag har fokus på det. Jag måste få tänka klart, eleverna måste få tänka klart. Vad spelar det för roll om.vi stressar för att hinna. Finns inte tid för tänkande och reflekterande kommer ju ändå inget lärande att ske. Särskilt i mitt ämne matematik finns en viss tradition av görande, både elever föräldrar och en del lärare har en tro om att ju fler tal du ”gjort” i boken ju mer har du lärt dig. För en grupp elever fungerar det utmärkt, men en del följer bara bokens mönster och gör likadant som uppgiften innan medan några behöver ständigt stöd i sitt göranden och i bästa fall lärande.

I ett tidigare inlägg skrev jag om en föreläsning med Daniel Barker jag lyssnat på om forskning om lärande i matematik. För att lära matematik behöver vi prata om det vi kan och det vi inte kan. Således måste mina lektioner ge varje elev chansen att först fundera på vad de vet och inte vet om uppgiften/begreppet/problemet eller talet. Sedan behöver eleven få möjlighet att prata med någon och för att ALLA ska få uttrycka sig krävs att det sker i små grupper. Slutligen är det viktigt att höra flera andra uppfattningar och tankar genom att diskutera i större grupp. EPA!

Det blir självklart mindre tid till att enskilt lösa uppgifter i en bok eller på ett papper och därmed ett mindre antal uppgifter. Men nog så viktigt för förståelsen och utvecklingen av kunskaper. Vi behöver släppa tidspressen och låta oss själva eleverna och andra tänka klart både i och utanför klassrummet. Vi ska givetvis jobba för att utvecklas och alltid bli bättre, vi lärare för att utveckla skolan och undervisningen. Eleverna alltid mot nästa steg bland sina förmågor, men låter vi tiden bli för viktig är det lätt att vi istället springer förbi och missar viktiga saker.

Fundera på vad det är som är så viktigt att hinna nästa gång du jäktar i en eller annan form. Kom ihåg att hur långsamt du än går är du alltid före dem som står stilla….

ladda ned

Jag fick en mugg…..

Jag fick en kaffemugg med de fina orden “världens bästa lärare”. Den ska jag njuta av kaffe i under sommaren. Då finns det tid till att fortsätta min utveckling för att nå målet ”världens bästa lärare”. Då finns tid att reflektera över hur jag ska ta lärdom av det läsåret som gått och ta mig an nästa läsår på bästa sätt. För mig handlar läraryrket om en profession  som ständigt utvecklas förfinas och anpassas till det som är aktuellt just nu, så som vilka elever jag har, vilka kollegor som jag samarbetar med och det som är aktuellt i samhället och forskningen.

 

Presenten var från mitt arbetslag, ett team med kloka “världensbästalärare” som stöttar när jag behöver, utmanar mig, bidrar med sina kompetenser hjälper och därmed är nödvändiga för mig för att jag ska kunna fortsätta vara en bra lärare.

 

Vad innebär det egentligen att vara världensbästalärare, vilka kompetenser och egenskaper krävs av mig??

 

Att kunna skapa goda relationer, att reflektera över mig och min roll och mitt agerande när jag upplever att det inte fungerar. Våga backa och ta stöd av en kollega när det behövs och jag själv inte kan lösa en situation eller hitta in till en elev. För det är så tror jag att världensbästalärare är olika personer för olika elever och olika klasser.  Därför måste jag ständigt arbeta för att våga analysera och  reflektera över mig mina relationer, min roll och mina lektioner.

Backa andas be om ursäkt när det blivit fel. Alltid vara vuxen. Hitta varje elev och ibland krävs det stöd av någon klok kollega för att göra det. Att våga vara kritisk mot mig själv är en nödvändighet i mitt yrke och se på vad andra har som lyckas med det jag  inte lyckades likaväl med. Givetvis i kombination av att vara kompetent, kunnig och ha didaktiska kompetenser i mitt ämnen. Att kunna variera, att kunna individualisera, att kunna anpassa till olika klasser och grupper.

 

Två av världensbästalärare lämnar nu skolan för gott och ska njuta av med massa kunskap o erfarenhet. De har vågat ge mig kritik fråga men även lyssnat och visat att jag oxå kan eller mina  erfarenheter betyder något trots min relativa oerfarenhet. Dessa två har ständigt utvecklat och varit nyfikna på att lära nytt, trots otrolig kunskap kompetens och erfarenhet har de inte stannat upp och lutat sig tillbaka på gamla meriter. Beundransvärt och välvärt att ha som förebilder.

 

Jag njuter av lite Kaffe i min finaste mugg. Reflekterar lite över det jag hittills lärt. Njuter av sommarlovet blandat med lite skoltänk då och då. För att förhoppningsvis kunna göra skillnad för några elever till hösten. Tillsammans med samlad erfarenhet mina kollegor och jag  blir vi var och en världens bästa lärare /skolpersonal …. För någon elev.

 

Till er alla fantastiska lärare njuta och gör det som DU vill i sommar vare sig det handlar om fritid jobb eller båda delarna. Vi bestämmer faktiskt det själva om vill ägna delar av sommaren till saker som rör jobbet eller om vi vill stänga av helt och hållet.
Jag ska kolla några nyckelpigor dricka kaffe reflektera och en massa lustfyllda aktiviteter i olika format.

image

SETT2016 del 2

Varit på tre föreläsningar med duktiga talare som har väldigt bra tankar och budskap om skola och undervisning. Det är Sofia Kruth som pratade om 3D i klassrummet. Sofia förmedlar ett WOW när eleverna kan följa exempelvis hur ljudvågor fortplantas och hur örat fångar upp dem. En spännande teknik som absolut gärna får ta plats i mitt klassrum men till vilket pris?!

Linda Larsson pratar om riktiga mottagare och hur hennes elever publicerar på en verklig sida. Sidan drivs av eleverna ihop med en av Köpings lokala tidningar. Linda har många kloka tankar om undervisningen och det jag gillar skarpt är att hon tar med eleverna till sin föreläsning och lyfter fram dem och låter dem vara med talare. Flera delar av det hon pratar om och hur hon arbetar med digitalaverktyg och lärande är arbetssätt som många pedagoger på min skola redan har anamat. Det jag tar med mig är att vi kan skruva till detta med riktiga mottagare ett snäpp till och tydligare samverka med samhället i och runt det som händer i klassrumm et.

Den tredje föreläsningen jag knyter ihop med detta inlägg är professor Margareta Sandström som pratar om Inkludering. Inkludering handlar om att jag som ämneslärare anpassar min undervisning  för den individen som kliver in i mitt klassrum. Det är alltid jag som pedagog som ska anpassa istället för att söka förklaringar- bortförklaringar eller diagnoser hos eleverna.

Att lyssna på dessa duktiga pedagoger/professor och inse att många av mina arbetskamrater kan och gör detta i stor utsträckning gör mig stolt och glad. Jag arbetar tillsammans med proffs som alltid vill bli lite bättre och vågar anta nya utmaningar för att förbättra lärande och undervisning för de eleverna vi möter.

image

Arbetssätt Linda Larsson

image

Fotosyntes på Cellnivå i 3D Sofia Kruth

image

Margareta Sandström om Inkludering

Nog så motiverande att känna att vi är på rätt väg i flera avseenden på vår skola 😃👍

MIK-del 1

MIK står för Media och informations kunnighet, begreppet lanserades av 2011 av Unesco.  Förra veckan var vi på MIK-dagen i Norrköping som ordnades av FilmÖst.

Helena Dal  och Elza Dunkels pratade om hur unga behöver stå emot mycket tryck de utsätts för på nätet. För att kunna lära sig att stå emot behöver de kunskap och utbildning om nätet, dess fördelar, nackdelar, möjligheter och hur vi kan vara rädda om oss. Unga är nyfikna och vill utforska. Vi vuxna är ofta snabba att säga stopp, förbjuda och stänga av. Men både Elza och Helena menar att vi istället behöver utbilda våra ungdomar i olika sociala medier och andra företeelser på nätet. Genom att ge ungdomar ökad kompetens och genom att finnas på nätet och i sociala medier tillsammans med våra ungdomar kan vi bättre skydda dem, eller i alla fall utbilda dem till att tänka efter och skydda sig själva. Om vi stänger vissa appar eller andra sidor, kommer mest troligt ungdomarna vara där ändå och vi missar lärandet. Stäng inte periscope, använd det istället, hur ska den användas, när kan den vara nyttig?! Vem får jag filma, är det ok för den personen. Det finns många viktiga diskussioner att lyfta tillsammans med ungdomarna och våga gå in i. Kanske kan vi filma våra matematikdiskussioner?

Även om vi har tillgång till allt mer kunskap via nätet så finns en risk att kunskap och information blir mer och mer fragmenterad. Det jag tidigare sökt på, läst eller tagit del av påverkar de förslag som dyker upp i mitt flöde eller mina sökningar. Det finns en risk att det jag tar del av blir allt smalare,  ”som man ropar får man svar”. Det vill säga det jag sökt efter kommer påverka förslagen jag får i fortsättningen.

Därför blir skolans roll viktig i att visa på bredd och utbilda i hur internet och sociala medier kan användas på ett rikt och utvecklat sätt. Ungdomarna behöver träna sig i att hitta information, kunna värdera den och vara kritiska till vilka källor som publicerat eller vem som har delat informationen de använder. Vem har publicerat detta och vad har den personen för syfte? Ungdomarna behöver tränas i att kunna hitta den information de önska.
Elza pratade vidare om olika rädslor för nätet. Rädslor mot det nya har alltid funnits, böcker eller skrivkonsten skulle göra människor dummare då vi inte behövde ha lika mycket i utantill kunskap. Miniräknare skulle fördumma oss när det konkurrerade ut räknestickor, exemplen är många. Istället för att vara rädda behöver vi fundera över hur det här kommer påverka ungas framtid och vilka förmågor som blir viktiga för dem i deras framtid.
Wikipedia  har ansetts som en farlig kunskapskälla för att vem som helst kan ändra i den. Men en inaktuell lärobok? exempelvis i geografi när nya länder kommer till eller en NO- bok där forskning blivit inaktuell. På Wikipedia kan vi se historik hur informationen ändrats och se vad som kommit till eller tagits bort över tid, vilket kan vara bra diskussionsunderlag. Wikipedia har dessutom en kontroll där information ständigt granskas.
Våga tänka efter innan vi skriker efter förbud, att vi ska stänga eller inte använda. Var där, lär tillsammans med ungdomarna och var nyfiken på alla de nya apparna som kommer. För utvecklingen av appar och annat sker hela tiden, inget är statiskt, det är bara vi själva som kan påverka vår inställning och nyfikenhet på det nya som kommer.
Tänk efter före, handla inte alltid utifrån den första känslan utan fundera över hur du ska bemöta det nya.