Kategoriarkiv: Kreativitet

Lärande . . . 

. . . Idag för läraren av andra lärare . . . Ibland lär jag av eleverna….  Just som jag gått och funderat på att skriva det här inlägget dyker komiskt nog ett annat upp i mitt flöde som minne.  ”Vem vore jag utan mina kollegor ”

Den här dagen får vara en fortsättning på ovanstående inlägg helt enkelt.  Idag har varit en utvecklande dag minst sagt.  Vi har haft intern utbildning inom kommunen för de skolor som är påväg in i 1-1. Tillsammans med några kollegor höll jag en workshop om källkritik och kopplat till att arbeta med struktur i google classroom.  Att hålla i en workshop ger mycket i vanliga fall,  jag måste reflektera över vad jag gör,  hur och varför en extra gång. 

Idag var det en kollega från en annan skola som gav den mesta input,  när han presenterade ett sätt där han tillsammans med eleverna sökt orginalkällor till en artikel.  Artikeln handlade om något påven sagt om invandring i Sverige och visade sig ha sin orginalkälla i något påven skrivit i ett svar i ett frågeforum.  Det var helt taget ur sitt sammanhang och fick en helt annan betydelse i artiklarna än det haft i ursprungstexten. Det som var mest spännande med arbetsuppgiften var dock allt där emellan att granska olika tidskrifter twitterkonton och bilder för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det var för olika medier och sajter och vad deras budskap var. En väl genomtänkt uppgift som var dagsaktuell hade en verklig anknytning och gav mycket lärande. 

Innan jag gick hem på EM fick jag dessutom en liten kemilektion av min närmaste kollega.  Dessutom lärde jag mig nya verktyg i vårt mailprogram. 
En dag genomsyrat av lärande för en lärare.  Med många lärdomar och främst en påminnelse att kunskap finns hos omgivningen närmare än du tror ibland. Det gäller att vi öppnar våra ögon, skapar tid och möjlighet för möten så vi kan lära mer av varandra.  Tänk vilken samlad kunskap som finns i ett arbetslag, på en skola eller hos en kommun.  Inte att förglömma det samlade pedagog Sverige i alla forum på sociala medier. Börja i samtalet med din kollega eller i grannklassrummet. Lär av varandra ☺️

Fånga ögonblicket…

Du tittar in i klassrummet en fredag eftermiddag här skulle det pågå en lektion i uppstarten av ämnesområdet syror och baser. Vad händer, jo läraren joggar runt och försöker illustrera ett 400- meterslopp och frågar eleverna vad som händer efter 300m av loppet. Skulle de inte diskutera syra, bas, och pH-värde tänker du…

Hur hamna vi här? Tidigare under lektionen har alla eleverna varit i labbsalen och undersökt 11 olika vardagsämnen och om de är sura, basiska eller neutrala. När alla eleverna laborerat klart går vi tillsammans igenom resultaten och diskuterar. För en grupp visade indikatorn BTB grönt, det vill säga neutralt, på bikarbonat medan för de flesta andra blev det blått, det vill säga basiskt. Hur kan det komma sig? Kanske har de inte diskat noga eller så har klassen innan inte diskat noga, det leder in oss på en bra diskussion om felkällor, kontaminering och vidare till andra laboratorier exempelvis sjukhus laboratorier, hur man gör för att rengöra operationsverktyg. Elevernas frågor leder mig till att diskutera, berätta, förklara och det öppnar för fler frågor vidare in i lexSara och lexMaria, vad är det? Ja det är oändligt var diskussionerna leder oss. Tillbaka till laborationen, filmjölk, det är surt, innehåller mjölksyra… Mjölksyra det kan vi ju få i musklerna…? så är läraren igång 0ch pratar om kondition, syreupptagning och snart är vi på friidrottsbanan och springer 400m…

Eleverna har under laborationen testat C-vitamin, ja det är surt… Vad är C-vitamin bra för? D-vitamin, det får vi av solen väl? så är diskussionen igång, solen, huden, olika hudtyper, hudcancer, känslighet evolution, vi härstammar alla från Afrika, ozonlagret…resonemangen och frågorna leder oss iväg. Idag hamnande diskussionerna i sådana områden där jag och min kollega kunde berätta, svara och resonera. Annars kan vi tillsammans göra en sökning på nätet för att ta reda på det.

En lektion där vi går från det lilla till det stora, tillbaka igen och skapar sammanhang till den annars så isolerade kunskapen som kan tyckas rätt ointressant. Men det jag vill ha sagt med detta inlägget är att det är eleverna som skapar eller gör de här lektionerna bäst. Att de vågar reflektera öppet och ställa frågor gör att det är deras intresse och nyfikenhet som styr var vi hamnar. Att försöka återskapa exakt samma lektion i nästa grupp brukar falla rätt platt. Istället måste jag utifrån samma planering försöka få dem att ställa sina frågor och våga reflektera högt. För att det ska ske behövs trygga grupper som har en bra grund där de vågar öppna upp och fundera. Jag brukar säga till mina klasser att jag inte har bekymmer med att det blir pratigt och rörigt, det är snarare kreativt, dock måste vi komma till den överenskommelsen att när diskussionen drar iväg och det tenderar att det ska bli lite för rörigt eller för långt bort från ämnet måste de kunna samla ihop sig när jag ber om det och vi kan sammanfatta eller gå vidare utifrån det som var det ursprungliga syftet. Jag älskar att fånga ögonblicket att följa upp elevernas frågor och reflektioner det är det som är det verkliga lärandet och bygger på just deras förförståelse. Dock det kräver att jag är flexibel och det kräver att när det är dax kommer vi tillbaka till fokus snabbt. Det är viktigt att vi har arbetat med det didaktiska kontraktet och att vi har en bra klassrumsmiljö både för att eleverna ska vara trygga och våga vara medskapare till dessa lektioner samt att vi när det är dax kan samla ihop oss och styra in oss mot det som var det var målet med lektionen.

Att våga fånga, ögonblicket, elevernas funderingar det är kärnan, glädjen och bidrar till helheten i lärandet förståelsen för varför ska jag kunna något om den här lilla delen, idag lilla kemivärlden av surt eller basiskt. För att det ska fungera i praktiken kräver det relationer och gott gruppklimat.

MIK-öppna frågor

Sist på vår förmiddag av #MIKÖST lyssnade vi på Maritn Fernström. det är bara att erkänna, jag var nog ganska för att inte säga väldigt okritisk. Karln hade rosa text i sin presentation, pratade om ÖPPNA FRÅGOR och Viktigt på riktigt, Ja Sara var såld direkt, han kunde nog ha sagt lite vad som, jag hade älskat det oavsett.

Men för att försöka sammanfatta det han berättade om, uppgifter ska vara rika, de ska ta lång tid så att eleverna hinner förstå vad de inte förstår och vad ska fråga och undra om. Det ska vara färre uppgifter till eleverna men med Mer innehåll, riktigt innehåll. Vi lärare måste se eleverna som kompetenta, de ska få möjlighet att förstå kontext och sammanhang. Jobbar vi med debatt, ska eleverna få möjlighet att bli debattörer inte bara leka eller pröva, utan vara riktiga debattörer. De eleverna som har lätt för sig måste vi utmana i att göra bättre, gräva djupare. Eleverna ska lära sig att se varandra som resurser och göra saker för varandra och en riktig publik. Arbeten ska publiceras så att andra tar del av dem. Martin påpekar att hans instruktionsfilmer om matematik har betydligt färre visningar än de eleverna själva har gjort. Viktigt att ta med sig är att bedömning, utveckling och bearbetning ska ha skett innan vi publicerar och delar.

Vi har nosat på detta jag, mina ämneskollegor och arbetslag, men nu får vi sätta fart planera mera långa uppgifter som är rika, öppna och låta eleverna skapa för den riktiga publiken. Fler debatter, ma-filmer, mer öppna frågor och annat spännande är att vänta 🙂

Några länkar från det Martin skapat och delat med oss alla

Mattenauterna

Kunskapshubben

 

MIK- datalogiskt tänkande

Fredrik Heinz  var även han en av föreläsarna på MIK-dagen i Norrköping. Han pratade om datalogiskt tänkande som enligt honom är den fjärde förmågan vi bör ha som grundläggande färdighet ihop med läsa, skriva och räkna. Digitalisering förändrar allt i samhället vi befinner oss idag inte bara hemma eller på skolan/arbete, vi befinner oss samtidigt på olika digitala platser. I 2 bilar av samma märke är det bara mjukvaran som skiljer mellan dem. Digitalisering och datalogiskt tänkande är en stor del av samhället och utvecklingen, den måste vara en del av utbildningen

Fram till 12 års åldern är killar och tjejer lika intresserade av programmering sen försvinner tjejerna tyvärr och tror sig inte kunna. Vi ser idag väldigt många stereotyper när vi porträttterar datamänniskor och programmerare, Fredrik nämner ett exempel av många
när barbie ska bli programmerare behöver hon hjälp av två killar.
Fredrik betonar vikten av att programmering kommer in tidigt, före mellanstadiet för att vi ska behålla tjejernas intresse för området och kunskapen. Datalogiskt tänkande kräver inte att vi arbetar med digitalaverktyg, det går att programmera IRL.

Barn eller elever kan programmera varandra och skriva koder, gå två steg framåt, vänd 90 grader vänster och så vidare. Det tränar eleverna att tänka programmering och kan användas i många olika sammanhang.

Han pratade om olika program som Scratch för att animera, Databävern/bebras Zebratunneln, som eleverna kan använda exempelvis i matematik. Jag ser möjligheter för elever att kunna ha ett uttrycks medel för att simulera och beskriva exempelvis kretslopp i NO-ämnena eller förklara andra fenomen när det blir svårt att skriva eller berätta muntligt. Vi  som pedagoger behöver anamma de nya möjligheterna, lära oss och reflektera utifrån vårt eget ämne för att kunna använda programmering på olika sätt i undervisningen från förskola upp till gymnasiet.

 

Bild

Öppna frågor…

Känslan när jag står där i klassrummet och överallt, ja överallt, varenda elev i rummet PRATAR matematik, diskuterar, argumenterar och resonerar.

Vi har i vårt ämneslag haft en hel del diskussioner om hur vi ska arbeta för att det ska bli mer välanvänd lektionstid som verkligen används till att tänka, prata och använda matematik under lektionerna. Med förra omgången elever började jag och mina närmaste kollegor nosa på det med öppna frågor som vi upplevde togs emot väl av eleverna. Det blev och är för oss ett sätt att få syn på andra förmågor hos eleverna och speciellt de eleverna som jag ibland upplever ha svårt med vissa delar av matematiken (rutinuppgifter) kan ta en större del och vågar bli mer delaktiga och även drivande i arbetet med dessa typer av uppgifter.

Nu handlade det om en uppgift från matematiklyftet där eleverna skulle räkna ut hur länge Zara behövde spara för att kunna köpa en Ipad. Där eleverna själva fick ta ställning och ta reda på vad den kosta, hur stort barnbidraget är och hur stor del hon skulle kunna spara. Bara det att uppgiften ligger nära eleverna och får dem intresserade är i sig en vinst. Matematiken blir meningsfull och de måste börja reflektera över olika sätt att lösa uppgiften. I just denna klassen löste de uppgiften och vi tittade vi tillsammans på alla gruppers lösningar och gav feedback/feedforward. Efter det fick de lösa nästa del som handlade om hur Zaras bror oxå ville köpa en Ipad men istället skulle jobba ihop till kostnaden. Nu skulle eleverna använda den feedback de fått för att göra lite bättre, lite mera utvecklade svar eller lösningar. Med två öppna frågor som liknar varandra kan eleverna få möjlighet att arbeta direkt med den feedback de och kamraterna fått. Det blev en utvecklande effekt av arbetssättet. Men det som är den tydligaste känslan är just känslan när jag hör ALLA eleverna i rummet prata matematik på en gång. Tala om välanvänd tid under matematiklektionen, att det dessutom sker med lust och glädje i lärande gör inte känslan sämre.

Igång igen …

Idag är första dagen på terminen för oss lärare efter ett ovanligt långt jullov. Igår kväll hade jag inte ägnat en tanke åt arbete sen dagarna innan julafton. Jag brukar fungera så. Jag har lite svårt att landa direkt efter avslutningen och gör lite jobb några timmar om dagen. Kanske läser något jag inte hunnit med, planerar eller efterarbetar. Men bara juldagarna kommer så släpper jag jobbet helt och hållet.

Men idag drog det igång, känns bra att aktivera hjärnan igen ungefär som efter ett träningsuppehåll är det skönt att komma igång, lika så med hjärnan. Den är aningen segstartad men nu när första dagen är gjord känns det uppfriskande och roligt att vara igång igen.

Kom på att det är 10 år sedan jag började min lärarkarriär som utbildad. 10 år sen jag klev in i årskurs 6 på Vallaskola i Katrineholm.

Detta är alltså min 11e vårterminsstart. Lite kaos känns det idag, förmodligen mer då i Januari 2016 men jag får lita på att det faller på plats och rullar igång när väl eleverna kommer på Måndag.

Jag känner förväntan att vi ska fortsätta den fina utveckling vi gjort tillsammans med kollegor,  arbetslag och med elever. Jag sätter nya mål, vad ska jag bli bättre på denna terminen? Utveckling för att jag ska bli en bättre lärare för de ungdomar jag möter. Nyfiken på vad de lära mig denna gången? I skolans värld sker en ständig utveckling..tillsammans med kollegor och elever, förhoppningsvis alltid för att det ska bli bättre.

Nu kör, vi välkommen vårterminen 2016.

… mera lust?!

När jag ändå är inne på temat lust, denna vecka har jag reflekterat en hel del över min undervisning och i synnerhet matematikundervisningen. Jag jobbar aktivt för att undervisningen ska innehålla alla delar av det som finns i målen för matematik och det som ska bedömas enligt kunskapskraven. Att slita sig loss från genomgångs och bokundervisningen för att kunna fokusera på de förmågor i matematik som eleverna ska utveckla. Jag menar inte att boken är kass och att vi ska kassera den helt. Men jag plockar gärna ur olika läromedel och försöker undvika att dela ut böcker till eleverna istället får de dem vid de tillfällena då vi ska använda dem och då ofta olika läromedel beroende på vilket som tar upp aktuellt område på bästa sätt.

De här två veckorna har även mitt mål varit att bedöma eleverna under lektionerna för att se om de har koll på grundläggande metoder och begrepp inom sannolikheten. Ett pass ägnade vi åt att gemensamt laborera med oberoende och beroende händelser samt skapa träddiagram. När laborationen var klar fick eleverna i uppdrag att arbeta i böckerna en stund och jag försökte gå runt och lyssna, det jag slogs av var hur lite av tiden som ägnades åt uppgifterna i boken och hur lite möjlighet jag hade att kunna lyssna in deras kunskaper. Idag kopierade jag istället några uppgifter, alla lite mer komplexa som kräver tänk i flera led det vill säga uppgifter där eleverna kan visa C och A-kvalitéer. Varje grupp fick en uppgift som de skulle arbeta för att lösa och sedan skapa en redovisning av sin lösning, redovisningen skulle vara i enlighet med kriterierna för A-nivå. Efter en stund fick eleverna byta uppgifter med varandra och ta vid där den andra gruppen slutat, uppgifterna cirkulerade mellan grupperna tills alla hade sett alla uppgifter och kunnat bidra med förslag på lösningar och utveckling av redovisninagr och metoder.  Under tiden hade jag goda möjligheter att gå runt och lyssna på deras resonemang och kunde uppfatta hur de tänkte och vilka kunskapskvalitéer de uppvisade och till skillnad mot lektionen där de använde böckerna mer enskilt (uppmuntrade att arbeta gemensamt) så var de flesta delaktiga och uttryckte olika saker om de uppgifterna de skulle lösa. Kanske handlar det inte om lust eller inte men det känns som eleverna ser målet med gruppuppgiften tydligare. I boken blir uppgifterna många och det är lättare att målet handlar om att göra klart än vad som ska läras. Med boken behöver jag i så fall bli tydligare med vilka uppgifter och vilken förmåga de ska utveckla med just de specifika uppgifterna.

Vad jag vill komma till handlar om att våga släppa stressen över att hinna i boken, det gäller så väl oss som eleverna, har vi verkligen tid att slösa bort lektioner på att använda böckerna, det skapar för lite reflektion och för lite lärande ur min synvinkel av vad jag sett på mina lektioner denna Novembervecka.