Kategoriarkiv: Lära tillsammans

Teamwork är nödvändigt

Är du proffs eller professionell?

Proffs det leder mina tankar till någon som är enskilt enastående exceptionell på något och i särklass i detta ämnesområde eller en praktik.

Att vara proffs är svårt, kanske omöjligt i skolans värld. Jag skulle vilja säga att ingen blir proffs på alla enskilda elever utom möjligen en enstaka lärare och elevens vårdnadshavare. Men på varje skola måste det finnas minst en som hittar in till den enskilda eleven.

Men att vara professionell är lite enklare, i alla fall när man som jag omges av ett professionellt team. Det är teamet består närmast av 16 andra kollegor, vidare till 5 andra arbetslag på skolan, vart och ett med sina kompetenser. Samt en ledningsgrupp med olika styrkor mål och drivenhet. I fortsättningen av inlägget inkluderar jag ALLA på Ektorpsskolan när jag skriver kollegor.

Att jobba i skolan är inte att vara ett individuellt proffs. Att jobba i skolan kräver professionella personer. Att kunna se sina egna styrkor och svagheter. Att tillåta och våga erkänna sina svagheter och att kollegor backar upp mig i en akut situation jag inte bemästrar, att jag med mina funderingar kan gå till någon med kompetens och bolla och reflektera för att komma vidare i mina tankar och det som behöver förändras.

Vi släpper ett antal 9or med fina resultat som vi slitit kämpat, utvecklats och lärt oss tillsammans med. Det har hänt att jag lämnat klassrummet i frustration de senaste 3 åren.. Då har en kollega direkt gått in och fortsatt min lektion, det har hänt att jag inte nått fram då har den andra pedagogen som då då funnits i klassrummet tagit över och gett en annan infallsvinkel gentemot eleverna. Jag har grubblat om elevers lärande, då har det funnits proffsiga kollegor, att bolla och prata eller pysa ut frustration med. Det har hänt att jag varit mindre professionell i stunder, då måste JAG reflektera över vad som gick fel, hur jag ska göra bättre nästa gång eller ställa saker tillrätta på mitt sätt och om det behövs med stöd av en eller flera kollegor. I mitt yrke är det mitt ansvar att ha goda relationer med mina (alla elever) och mina kollegor. Ibland går den goda relationen till eleven genom en annan kollega. Att våga ifrågasätta varandra eller ge varandra feedforward i det dagliga arbetet. Att se när en kollega kör fast och våga släppa utan prestige det är vägen mot professionell i mitt yrke

Att lita på varandra, att lära av varandra , att lita på processen, kan den här eleven reflektera i SO, då måste jag i NO eller idrott oxå kunna hitta den kunskapen. Hur gjorde So läraren? Kan jag göra liknande, eller handlar det om relation? Kan en annan lärare hjälpa mig? Eleven som simmar med en annan pedagog, eller orienterar med speciallärare. Att jobba professionellt innebär att jag ibland behöver låta en annan vuxen bedöma, peppa eller guida eleven, det handlar inte om ett misslyckande för mig. Det handlar om att eleven SKA lyckas!!
Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.


Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.

Att jobba för varenda unge, att tro på att alla kan, att våga tro igen efter tvivel det kräver mod tillit och framförallt professionella kollegor.

Att vara professionell- att ta tillvara på sina egna kvaliteter, andras kvaliteter såväl elevers som kollegors både inom och utanför den egna skolan.

Jag ser fram emot spännande utmanande och nytt lärande i höst tillsammans med nya elever och professionella kollegor. Till er som lämnat oss tack för lärande utmanande roliga år.

Annonser

Eko

Artikeln i Folkbladet gav eko till Aftonbladet de önskade en debattartikel. Vi enades om att en modiferad variant av blogginlägget. 5500 ord skulle bli 3500

Så här blev det

Dagens Aftonbladet

Varför påskkärring?

Just nu är denna damen på väg till jobbet som lärare. Varför undrar du kanske, varför spöka ut sig?

Det handlar om några olika saker. Att jag idag ser annorlunda(?!) ut kan vara en isbrytare, några elever som jag inte tidigare haft så mycket kontakt med kommer fram och kommenterar och vi kan börja bygga en relation. På vår skola finns över 400 elever, de 125 i mitt arbetslag har jag hittat relation med de flesta, men detta gör att de öppnar upp och den som har svårt att börja ta kontakt har något att kommentera eller våga skoja med mig. Det öppnar även för nya relationer, med elever jag inte möter i undervisningen. Att ta kontakt i en korridor där vi möts och säger hej är inte alltid enkelt, men här finns något att kommentera.

På hösten brukar vi ha en maskerad, där vi visar allas lika värde och att alla har rätt att vara den de är. En dag som den öppnar upp för nya kontakter, att hitta nya sidor hos varandra och visa att vi bjuder lite på oss själva.

Att vara påskkärring inleder diskussioner om traditioner, vad har vi för traditioner här. Elever från andra kulturer öppnar upp och berättar om sina traditioner och vi kan mötas i samtalet och lära av och om varandra.
Rocka sockorna har blivit en sådan dag, den manifesterar allas lika värde. – Varför har du olika sockor? Det väcker frågor. Frågorna öppnar för att diskutera olikheter och vad just denna dagen symboliserar.

En liten enkel tvist på vardagen öppnar många dörrar. Dessutom är ju lite kul att bryta av i vardagen. Att skoja till det, vi har ett gemensamt litet projekt vi i arbetslaget. Att vi vuxna på skolan mår bra tillsammans det sprider sig till eleverna.

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

Handledarutbildning…

Samtal om samtal den andra delen på webb utbildningen som handledare i matematiklyftet. Idag blev det kanske inte riktigt den interaktionen som jag vid tidigare tillfällen varit ganska överraskad över att den varit där ”trots” det digitala rummet. Dock upplevde jag och det verkade som fler i gruppen upplevde samma sak, att det fanns mycket tid att lyssna in och reflektera. Ur mitt perspektiv blir det liksom ett steg till som kan göra att jag stannar upp och bättre lyssnar klart än att vilja vara för snabb in med egna reflektioner. Det är en viktig aspekt av det goda samtalet som jag övat och upplevt vid flera tillfällen under eftermiddagens samtal.  Där jag fått lyssna på många kloka reflektioner och därmed fått idéer och tankar att ta med mig……

Vi pratade mycket om med flera infallsvinklar på goda exempel när samtal lyft eller blivit fördjupade. Hur kan jag som ledare av ett samtal vare sig det är bland kollegor eller i klassrummet ställa frågor som gör att samtalet lyfter och deltagarna själva börjar reflektera. Hur speglar sig mitt sätt att vara på den gruppen jag möter, hur påverkar mina frågor deras frågor till varandra. Många tankar att reflektera över och ta med i mitt vidare arbete. Att sitta och få lyssna på hur andra upplevt goda samtal och hur de gjort eller vad de delar med sig av är väldigt lärorikt.

Hur vill jag att gruppen jag är i ska fungera och hur kan mitt sätt att agera påverka gruppen. Hur ska jag vara för att gruppen ska bli öppen, våga ställa frågor, våga utmana, våga dela och ge tips. Vår egen roll som handledare eller ledare är viktig och att jag reflekterar vad jag eller andra i gruppen gjort vid de tillfällen det blivit fördjupade samtal och hur kan det lära mig hur jag ska göra för att det blir fler tillfällen av fördjupade samtal. Vilka knep kan jag ta till för att få ett samtal att ta den väg jag önskar. Då tänker jag främst att det bidrar till reflektion och eftertanke hos alla deltagare och att vi tillsammans vågar fördjupa oss och komma vidare i olika frågor. Hur kan vi utmana varandra genom att lyfta varandra och visa förtroende.

Jag måste starta hos mig själv fundera över goda exempel och vad jag kan lära mig av dem. Våga dela med mig av mina mindre goda exempel och vi tillsammans kan lära av dem och jag kan få tips hur jag kan utveckla mig, mina frågor, min planering eller vad det kan handla om.

Hur vill jag utveckla…

Hur vill jag göra annorlunda..

Vad gjorde jag annorlunda…