Kategoriarkiv: lust och skapande

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Reflektioner från en halvvaken semesterhjärnan 

Gillar att åka tåg, det blir liksom lite som att tiden står stilla, bara vara finnas till, läsa, tänka och fundera. Idag läser jag James Nottingham  – Utmanande undervisning. 

Ett citat som får mig att börja fundera:

” Ett bra minne är bättre nu ett undersökande sinne Vissa människor blir inte tänkare för de har för bra minne ” F Nietzsche 

Känner igen mig själv, jag tror jag gick igenom skolan med allt för bra minne speciellt för min matematikutveckling.  Jag behövde aldrig fråga varför? Jag lärde mig regler och formler utantill och kunde tillämpa dem. Med lite sämre minne kanske hade jag tagit till mig mera lärande. Nu har jag istället fått utveckla den delen av matematiken tack vare kollegor med kloka tankar och min utbildning till lärare. 

Hur ska jag som lärare få eleverna att lära och förstå istället för att memorera? Få dem att förstå och arbeta med begreppen. Jag behöver jobba med mål i undervisningen som ”kräver” att eleverna utvecklas och att de behöver jobba för att nå målen. Dock får det inte bli för tufft utan de ska känna och se sina egna framsteg och ibland få arbeta med det som de behärskar. Ett mål ska ska vara nåbart men inte för lätt.

Förslagsvis tränar eleverna sig i att se sitt eget lärande och utveckling genom att arbeta med återkoppling och Formativ feedback/ bedömning. I en föränderlig värld behöver vi ständigt lära oss och utvecklas. Vi kommer behöva lära oss nya saker och kan förmodligen inte lita på ett minne hur bra det än är. Därmed blir det viktigt att lära sig om  sin egen lärprocess och hur jag kan utvecklas och lära mig på bästa sätt.  Nottingham beskriver det som att vi behöver sakta ned undervisningen för att skapa utrymme för förhållningssätt, färdighet och begrepp och därmed höja takten i elevernas inlärning.

Att det handlar om att lära sig lära. Lära sig att hantera motgångar och hur sitt eget lärande sker då kommer vi ofta längre än om vi litar på vår talang. Att lära våra barn och ungdomar Att vi kan lära oss även det som känns svårt. Vi behöver inte ha talang för ett ämne eller en aktivitet för att kunna utvecklas inom det. Uppmärksamma framsteg och utveckling mer än talang. Vi behöver förstå att jag kan lära mig något även om det känns väldigt svårt i början eller jag får stora motgångar på vägen.

Tänk på att en kämpande medelmåtta ofta kommer längre en talang som inte tränar.

Har du inte läst utmanande undervisning läs den, har du läst den är den värd att bläddra i igen.

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

SETT2016 del 2

Varit på tre föreläsningar med duktiga talare som har väldigt bra tankar och budskap om skola och undervisning. Det är Sofia Kruth som pratade om 3D i klassrummet. Sofia förmedlar ett WOW när eleverna kan följa exempelvis hur ljudvågor fortplantas och hur örat fångar upp dem. En spännande teknik som absolut gärna får ta plats i mitt klassrum men till vilket pris?!

Linda Larsson pratar om riktiga mottagare och hur hennes elever publicerar på en verklig sida. Sidan drivs av eleverna ihop med en av Köpings lokala tidningar. Linda har många kloka tankar om undervisningen och det jag gillar skarpt är att hon tar med eleverna till sin föreläsning och lyfter fram dem och låter dem vara med talare. Flera delar av det hon pratar om och hur hon arbetar med digitalaverktyg och lärande är arbetssätt som många pedagoger på min skola redan har anamat. Det jag tar med mig är att vi kan skruva till detta med riktiga mottagare ett snäpp till och tydligare samverka med samhället i och runt det som händer i klassrumm et.

Den tredje föreläsningen jag knyter ihop med detta inlägg är professor Margareta Sandström som pratar om Inkludering. Inkludering handlar om att jag som ämneslärare anpassar min undervisning  för den individen som kliver in i mitt klassrum. Det är alltid jag som pedagog som ska anpassa istället för att söka förklaringar- bortförklaringar eller diagnoser hos eleverna.

Att lyssna på dessa duktiga pedagoger/professor och inse att många av mina arbetskamrater kan och gör detta i stor utsträckning gör mig stolt och glad. Jag arbetar tillsammans med proffs som alltid vill bli lite bättre och vågar anta nya utmaningar för att förbättra lärande och undervisning för de eleverna vi möter.

image

Arbetssätt Linda Larsson

image

Fotosyntes på Cellnivå i 3D Sofia Kruth

image

Margareta Sandström om Inkludering

Nog så motiverande att känna att vi är på rätt väg i flera avseenden på vår skola 😃👍

Fånga ögonblicket…

Du tittar in i klassrummet en fredag eftermiddag här skulle det pågå en lektion i uppstarten av ämnesområdet syror och baser. Vad händer, jo läraren joggar runt och försöker illustrera ett 400- meterslopp och frågar eleverna vad som händer efter 300m av loppet. Skulle de inte diskutera syra, bas, och pH-värde tänker du…

Hur hamna vi här? Tidigare under lektionen har alla eleverna varit i labbsalen och undersökt 11 olika vardagsämnen och om de är sura, basiska eller neutrala. När alla eleverna laborerat klart går vi tillsammans igenom resultaten och diskuterar. För en grupp visade indikatorn BTB grönt, det vill säga neutralt, på bikarbonat medan för de flesta andra blev det blått, det vill säga basiskt. Hur kan det komma sig? Kanske har de inte diskat noga eller så har klassen innan inte diskat noga, det leder in oss på en bra diskussion om felkällor, kontaminering och vidare till andra laboratorier exempelvis sjukhus laboratorier, hur man gör för att rengöra operationsverktyg. Elevernas frågor leder mig till att diskutera, berätta, förklara och det öppnar för fler frågor vidare in i lexSara och lexMaria, vad är det? Ja det är oändligt var diskussionerna leder oss. Tillbaka till laborationen, filmjölk, det är surt, innehåller mjölksyra… Mjölksyra det kan vi ju få i musklerna…? så är läraren igång 0ch pratar om kondition, syreupptagning och snart är vi på friidrottsbanan och springer 400m…

Eleverna har under laborationen testat C-vitamin, ja det är surt… Vad är C-vitamin bra för? D-vitamin, det får vi av solen väl? så är diskussionen igång, solen, huden, olika hudtyper, hudcancer, känslighet evolution, vi härstammar alla från Afrika, ozonlagret…resonemangen och frågorna leder oss iväg. Idag hamnande diskussionerna i sådana områden där jag och min kollega kunde berätta, svara och resonera. Annars kan vi tillsammans göra en sökning på nätet för att ta reda på det.

En lektion där vi går från det lilla till det stora, tillbaka igen och skapar sammanhang till den annars så isolerade kunskapen som kan tyckas rätt ointressant. Men det jag vill ha sagt med detta inlägget är att det är eleverna som skapar eller gör de här lektionerna bäst. Att de vågar reflektera öppet och ställa frågor gör att det är deras intresse och nyfikenhet som styr var vi hamnar. Att försöka återskapa exakt samma lektion i nästa grupp brukar falla rätt platt. Istället måste jag utifrån samma planering försöka få dem att ställa sina frågor och våga reflektera högt. För att det ska ske behövs trygga grupper som har en bra grund där de vågar öppna upp och fundera. Jag brukar säga till mina klasser att jag inte har bekymmer med att det blir pratigt och rörigt, det är snarare kreativt, dock måste vi komma till den överenskommelsen att när diskussionen drar iväg och det tenderar att det ska bli lite för rörigt eller för långt bort från ämnet måste de kunna samla ihop sig när jag ber om det och vi kan sammanfatta eller gå vidare utifrån det som var det ursprungliga syftet. Jag älskar att fånga ögonblicket att följa upp elevernas frågor och reflektioner det är det som är det verkliga lärandet och bygger på just deras förförståelse. Dock det kräver att jag är flexibel och det kräver att när det är dax kommer vi tillbaka till fokus snabbt. Det är viktigt att vi har arbetat med det didaktiska kontraktet och att vi har en bra klassrumsmiljö både för att eleverna ska vara trygga och våga vara medskapare till dessa lektioner samt att vi när det är dax kan samla ihop oss och styra in oss mot det som var det var målet med lektionen.

Att våga fånga, ögonblicket, elevernas funderingar det är kärnan, glädjen och bidrar till helheten i lärandet förståelsen för varför ska jag kunna något om den här lilla delen, idag lilla kemivärlden av surt eller basiskt. För att det ska fungera i praktiken kräver det relationer och gott gruppklimat.

MIK-öppna frågor

Sist på vår förmiddag av #MIKÖST lyssnade vi på Maritn Fernström. det är bara att erkänna, jag var nog ganska för att inte säga väldigt okritisk. Karln hade rosa text i sin presentation, pratade om ÖPPNA FRÅGOR och Viktigt på riktigt, Ja Sara var såld direkt, han kunde nog ha sagt lite vad som, jag hade älskat det oavsett.

Men för att försöka sammanfatta det han berättade om, uppgifter ska vara rika, de ska ta lång tid så att eleverna hinner förstå vad de inte förstår och vad ska fråga och undra om. Det ska vara färre uppgifter till eleverna men med Mer innehåll, riktigt innehåll. Vi lärare måste se eleverna som kompetenta, de ska få möjlighet att förstå kontext och sammanhang. Jobbar vi med debatt, ska eleverna få möjlighet att bli debattörer inte bara leka eller pröva, utan vara riktiga debattörer. De eleverna som har lätt för sig måste vi utmana i att göra bättre, gräva djupare. Eleverna ska lära sig att se varandra som resurser och göra saker för varandra och en riktig publik. Arbeten ska publiceras så att andra tar del av dem. Martin påpekar att hans instruktionsfilmer om matematik har betydligt färre visningar än de eleverna själva har gjort. Viktigt att ta med sig är att bedömning, utveckling och bearbetning ska ha skett innan vi publicerar och delar.

Vi har nosat på detta jag, mina ämneskollegor och arbetslag, men nu får vi sätta fart planera mera långa uppgifter som är rika, öppna och låta eleverna skapa för den riktiga publiken. Fler debatter, ma-filmer, mer öppna frågor och annat spännande är att vänta 🙂

Några länkar från det Martin skapat och delat med oss alla

Mattenauterna

Kunskapshubben

 

MIK- datalogiskt tänkande

Fredrik Heinz  var även han en av föreläsarna på MIK-dagen i Norrköping. Han pratade om datalogiskt tänkande som enligt honom är den fjärde förmågan vi bör ha som grundläggande färdighet ihop med läsa, skriva och räkna. Digitalisering förändrar allt i samhället vi befinner oss idag inte bara hemma eller på skolan/arbete, vi befinner oss samtidigt på olika digitala platser. I 2 bilar av samma märke är det bara mjukvaran som skiljer mellan dem. Digitalisering och datalogiskt tänkande är en stor del av samhället och utvecklingen, den måste vara en del av utbildningen

Fram till 12 års åldern är killar och tjejer lika intresserade av programmering sen försvinner tjejerna tyvärr och tror sig inte kunna. Vi ser idag väldigt många stereotyper när vi porträttterar datamänniskor och programmerare, Fredrik nämner ett exempel av många
när barbie ska bli programmerare behöver hon hjälp av två killar.
Fredrik betonar vikten av att programmering kommer in tidigt, före mellanstadiet för att vi ska behålla tjejernas intresse för området och kunskapen. Datalogiskt tänkande kräver inte att vi arbetar med digitalaverktyg, det går att programmera IRL.

Barn eller elever kan programmera varandra och skriva koder, gå två steg framåt, vänd 90 grader vänster och så vidare. Det tränar eleverna att tänka programmering och kan användas i många olika sammanhang.

Han pratade om olika program som Scratch för att animera, Databävern/bebras Zebratunneln, som eleverna kan använda exempelvis i matematik. Jag ser möjligheter för elever att kunna ha ett uttrycks medel för att simulera och beskriva exempelvis kretslopp i NO-ämnena eller förklara andra fenomen när det blir svårt att skriva eller berätta muntligt. Vi  som pedagoger behöver anamma de nya möjligheterna, lära oss och reflektera utifrån vårt eget ämne för att kunna använda programmering på olika sätt i undervisningen från förskola upp till gymnasiet.

 

Bild

MIK-del 1

MIK står för Media och informations kunnighet, begreppet lanserades av 2011 av Unesco.  Förra veckan var vi på MIK-dagen i Norrköping som ordnades av FilmÖst.

Helena Dal  och Elza Dunkels pratade om hur unga behöver stå emot mycket tryck de utsätts för på nätet. För att kunna lära sig att stå emot behöver de kunskap och utbildning om nätet, dess fördelar, nackdelar, möjligheter och hur vi kan vara rädda om oss. Unga är nyfikna och vill utforska. Vi vuxna är ofta snabba att säga stopp, förbjuda och stänga av. Men både Elza och Helena menar att vi istället behöver utbilda våra ungdomar i olika sociala medier och andra företeelser på nätet. Genom att ge ungdomar ökad kompetens och genom att finnas på nätet och i sociala medier tillsammans med våra ungdomar kan vi bättre skydda dem, eller i alla fall utbilda dem till att tänka efter och skydda sig själva. Om vi stänger vissa appar eller andra sidor, kommer mest troligt ungdomarna vara där ändå och vi missar lärandet. Stäng inte periscope, använd det istället, hur ska den användas, när kan den vara nyttig?! Vem får jag filma, är det ok för den personen. Det finns många viktiga diskussioner att lyfta tillsammans med ungdomarna och våga gå in i. Kanske kan vi filma våra matematikdiskussioner?

Även om vi har tillgång till allt mer kunskap via nätet så finns en risk att kunskap och information blir mer och mer fragmenterad. Det jag tidigare sökt på, läst eller tagit del av påverkar de förslag som dyker upp i mitt flöde eller mina sökningar. Det finns en risk att det jag tar del av blir allt smalare,  ”som man ropar får man svar”. Det vill säga det jag sökt efter kommer påverka förslagen jag får i fortsättningen.

Därför blir skolans roll viktig i att visa på bredd och utbilda i hur internet och sociala medier kan användas på ett rikt och utvecklat sätt. Ungdomarna behöver träna sig i att hitta information, kunna värdera den och vara kritiska till vilka källor som publicerat eller vem som har delat informationen de använder. Vem har publicerat detta och vad har den personen för syfte? Ungdomarna behöver tränas i att kunna hitta den information de önska.
Elza pratade vidare om olika rädslor för nätet. Rädslor mot det nya har alltid funnits, böcker eller skrivkonsten skulle göra människor dummare då vi inte behövde ha lika mycket i utantill kunskap. Miniräknare skulle fördumma oss när det konkurrerade ut räknestickor, exemplen är många. Istället för att vara rädda behöver vi fundera över hur det här kommer påverka ungas framtid och vilka förmågor som blir viktiga för dem i deras framtid.
Wikipedia  har ansetts som en farlig kunskapskälla för att vem som helst kan ändra i den. Men en inaktuell lärobok? exempelvis i geografi när nya länder kommer till eller en NO- bok där forskning blivit inaktuell. På Wikipedia kan vi se historik hur informationen ändrats och se vad som kommit till eller tagits bort över tid, vilket kan vara bra diskussionsunderlag. Wikipedia har dessutom en kontroll där information ständigt granskas.
Våga tänka efter innan vi skriker efter förbud, att vi ska stänga eller inte använda. Var där, lär tillsammans med ungdomarna och var nyfiken på alla de nya apparna som kommer. För utvecklingen av appar och annat sker hela tiden, inget är statiskt, det är bara vi själva som kan påverka vår inställning och nyfikenhet på det nya som kommer.
Tänk efter före, handla inte alltid utifrån den första känslan utan fundera över hur du ska bemöta det nya.

Öppna frågor…

Känslan när jag står där i klassrummet och överallt, ja överallt, varenda elev i rummet PRATAR matematik, diskuterar, argumenterar och resonerar.

Vi har i vårt ämneslag haft en hel del diskussioner om hur vi ska arbeta för att det ska bli mer välanvänd lektionstid som verkligen används till att tänka, prata och använda matematik under lektionerna. Med förra omgången elever började jag och mina närmaste kollegor nosa på det med öppna frågor som vi upplevde togs emot väl av eleverna. Det blev och är för oss ett sätt att få syn på andra förmågor hos eleverna och speciellt de eleverna som jag ibland upplever ha svårt med vissa delar av matematiken (rutinuppgifter) kan ta en större del och vågar bli mer delaktiga och även drivande i arbetet med dessa typer av uppgifter.

Nu handlade det om en uppgift från matematiklyftet där eleverna skulle räkna ut hur länge Zara behövde spara för att kunna köpa en Ipad. Där eleverna själva fick ta ställning och ta reda på vad den kosta, hur stort barnbidraget är och hur stor del hon skulle kunna spara. Bara det att uppgiften ligger nära eleverna och får dem intresserade är i sig en vinst. Matematiken blir meningsfull och de måste börja reflektera över olika sätt att lösa uppgiften. I just denna klassen löste de uppgiften och vi tittade vi tillsammans på alla gruppers lösningar och gav feedback/feedforward. Efter det fick de lösa nästa del som handlade om hur Zaras bror oxå ville köpa en Ipad men istället skulle jobba ihop till kostnaden. Nu skulle eleverna använda den feedback de fått för att göra lite bättre, lite mera utvecklade svar eller lösningar. Med två öppna frågor som liknar varandra kan eleverna få möjlighet att arbeta direkt med den feedback de och kamraterna fått. Det blev en utvecklande effekt av arbetssättet. Men det som är den tydligaste känslan är just känslan när jag hör ALLA eleverna i rummet prata matematik på en gång. Tala om välanvänd tid under matematiklektionen, att det dessutom sker med lust och glädje i lärande gör inte känslan sämre.

Igång igen …

Idag är första dagen på terminen för oss lärare efter ett ovanligt långt jullov. Igår kväll hade jag inte ägnat en tanke åt arbete sen dagarna innan julafton. Jag brukar fungera så. Jag har lite svårt att landa direkt efter avslutningen och gör lite jobb några timmar om dagen. Kanske läser något jag inte hunnit med, planerar eller efterarbetar. Men bara juldagarna kommer så släpper jag jobbet helt och hållet.

Men idag drog det igång, känns bra att aktivera hjärnan igen ungefär som efter ett träningsuppehåll är det skönt att komma igång, lika så med hjärnan. Den är aningen segstartad men nu när första dagen är gjord känns det uppfriskande och roligt att vara igång igen.

Kom på att det är 10 år sedan jag började min lärarkarriär som utbildad. 10 år sen jag klev in i årskurs 6 på Vallaskola i Katrineholm.

Detta är alltså min 11e vårterminsstart. Lite kaos känns det idag, förmodligen mer då i Januari 2016 men jag får lita på att det faller på plats och rullar igång när väl eleverna kommer på Måndag.

Jag känner förväntan att vi ska fortsätta den fina utveckling vi gjort tillsammans med kollegor,  arbetslag och med elever. Jag sätter nya mål, vad ska jag bli bättre på denna terminen? Utveckling för att jag ska bli en bättre lärare för de ungdomar jag möter. Nyfiken på vad de lära mig denna gången? I skolans värld sker en ständig utveckling..tillsammans med kollegor och elever, förhoppningsvis alltid för att det ska bli bättre.

Nu kör, vi välkommen vårterminen 2016.