Kategoriarkiv: mattelyftet

Att utmana mig själv….

… att utmana min omgivning. Fortsättning på handledarutbildningen sammanföll med att jag hade en lärare med mig som speglade mig i klassrummet, det gav en del reflektioner om mitt lärande och framförallt hans roll när han fick mig att reflektera över lektionen vi tillsammans upplevt.  Det jag imponeras över är hur han utan att egentligen säga något, bara ställa frågor gör att jag själv reflekterar över vad jag gjort bra, hur jag vill tänka om till nästa gång och vilka faktorer som påverkar olika delar på lektionen. Jag har en tydlig förebild som handledare, någon jag kan lära mig av. Hur han speglade mig gjorde att jag själv började nysta i nya trådar och komma djupare i mina reflektioner om hur lektionen avlöpte och hur jag ska gå vidare till nästa tillfälle. Att våga spegla varandra och ställa rätt frågor leder onekligen till fördjupade reflektioner och en möjlighet att se sig själv utifrån.

Det som jag tänker är att det är viktigt att matematiklyftet och andra kollegiala utbildningar leder till är att vi skapar ett klimat som inbjuder och tillåter att vi diskuterar Vad, hur och varför. Att mina kollegor av nyfikenhet och öppenhet vågar ställa de här frågorna om olika moment, lektioner eller planeringar. Att jag dessutom själv mer reflekterar över dessa frågor, varför gör jag denna laborationen före detta moment eller liknande frågor, har jag ett syfte med det? Vad passar egentligen för den gruppen jag nu ska undervisa, behöver jag göra annorlunda beroende på vilket didaktiskt kontrakt och vilken kultur som råder i den specifika undervisningsgruppen. Att matematiklyftet leder till att det blir en naturlig del att vi alltid utmanar varandra med dessa frågor.  Vågar vi utmana oss själva och varandra utvecklas vi och utvecklar vår kompetens.

Vi behöver fundera på om att tycka olika vilket vi lätt kallar för konflikt verkligen är av ondo? Om jag behöver kunna förklara och argumentera för något märker jag tydligt hur väl förankrat det är oss mig att just detta är bra. Våga lyfta fram olikheter och hur olika fungerar i olika grupper. Att utmana och ställa frågor handlar inte om att kritisera utan om att vilja veta, eller kanske leder det till att den som får frågorna fördjupar sina egna reflektioner. Jag hoppas att samtalen jag leder kan leda vidare till att vi vågar utmana oss själva och varandra lite mer…. det utvecklar oss och gagnar elevernas lärande.

Annonser

Att tänka klart….

Ibland hamnar vi i skolan i ”tidspress”. Vi ska hinna detta eller alla de här målen. De senaste åren har vi diskuterat mycket tanketid på vår skola först genom ”SOL språk och lärande” och nu genom matematiklyftet och EPA modellen-Enskilt Par Alla. Det är så självklart när jag har fokus på det. Jag måste få tänka klart, eleverna måste få tänka klart. Vad spelar det för roll om.vi stressar för att hinna. Finns inte tid för tänkande och reflekterande kommer ju ändå inget lärande att ske. Särskilt i mitt ämne matematik finns en viss tradition av görande, både elever föräldrar och en del lärare har en tro om att ju fler tal du ”gjort” i boken ju mer har du lärt dig. För en grupp elever fungerar det utmärkt, men en del följer bara bokens mönster och gör likadant som uppgiften innan medan några behöver ständigt stöd i sitt göranden och i bästa fall lärande.

I ett tidigare inlägg skrev jag om en föreläsning med Daniel Barker jag lyssnat på om forskning om lärande i matematik. För att lära matematik behöver vi prata om det vi kan och det vi inte kan. Således måste mina lektioner ge varje elev chansen att först fundera på vad de vet och inte vet om uppgiften/begreppet/problemet eller talet. Sedan behöver eleven få möjlighet att prata med någon och för att ALLA ska få uttrycka sig krävs att det sker i små grupper. Slutligen är det viktigt att höra flera andra uppfattningar och tankar genom att diskutera i större grupp. EPA!

Det blir självklart mindre tid till att enskilt lösa uppgifter i en bok eller på ett papper och därmed ett mindre antal uppgifter. Men nog så viktigt för förståelsen och utvecklingen av kunskaper. Vi behöver släppa tidspressen och låta oss själva eleverna och andra tänka klart både i och utanför klassrummet. Vi ska givetvis jobba för att utvecklas och alltid bli bättre, vi lärare för att utveckla skolan och undervisningen. Eleverna alltid mot nästa steg bland sina förmågor, men låter vi tiden bli för viktig är det lätt att vi istället springer förbi och missar viktiga saker.

Fundera på vad det är som är så viktigt att hinna nästa gång du jäktar i en eller annan form. Kom ihåg att hur långsamt du än går är du alltid före dem som står stilla….

ladda ned

Handledarutbildning dag 1

I Falun på handledarutbildning inom matematiklyftet. En av lärarna sa när dagen var slut, det svåra är att släppa sin lärarroll och fokusera på handledning. Reflekterade lite över det uttalandet, han menade att som när jag hör något intressant under en sådan här utbildningsdag är det lätt att direkt ta till sig det som lärare och inte i första hd som handledare för kollegor, vilket den här utbildningen syftar till. Förmodligen har han rätt, att undervisa och vara mina elevers lärare är fortfarande min huvudsyssla och handledningen har ju ännu inte startat ens. Dock en viktig aspekt är att skickliga lärare är det enskilt viktigaste för elevers resultat.  Alla lärare kan utveckla sig och sin undervisning genom att läsa, reflektera och fokusera på olika saker och inte minst reflektera ihop med sina kollegor. Det kan handla om att våga använda formativ bedömning för att utvärdera mig själv som lärare och göra förändringar förbättringar för enskilda elever och grupper utifrån den bedömningen. Vågar i vara så kritiska mot oss själva och kanske hjälpas åt kollegor emellan att vara det?

Dagen har innehållit en hel del matnyttigt, eftersom jag själ gått matematiklyftet har informationen om moduler och liknande inte varit så mycket nytt. Däremot lyssnade vi på Anette Jahnke som hade mycket intressant med i sin föreläsning .

Fastnade för några olika citat eller påståenden. Att bara samla på erfarenheter gör inte att jag som lärare utvecklas jag måste reflektera över de erfarenheter jag är med om och ta ställning till hur jag ska använda kunskapen det ger i till nästa situation. Vad blev bra i den här situationen, hur kan jag använda det? Varför misslyckades jag här, hur ska jag förändra? Att ha ett öppet klimat där det är tillåtet att dela både motgångar och framgångar tror jag är viktigt för att kunna reflektera över detta. När jag delar mina erfarenheter med en kollega kan jag dels få feedback men även se mig själv lite utifrån.

När jag får arbeta tillsammans med kollegor övertid blir vi bättre och kraftfullare än enskilt kunnande. Att som jag få omge mig med en massa kompetenta öppna kollegor är en guldgruva inte minst för min egen utveckling, det gynnar också eleverna.

Att våga är en annan del i utvecklingen, utveckling är till viss del kaosartad. Vi måste låta det få vara lite lagom med kaos och känsla av att vara på hal is för att utveckling och förändring ska kunna ske. Genom att göra och testa nya saker i min undervisning och sedan få reflektera tillsammans med kollegor gör att i vinner nya kunskaper och insikter. Våga testa nytt under strukturerade former. Reflektera tillsammans för att lära av varandra och tillsammans. Kollegialt lärande som fungerar.

Att vilja, våga förändra och testa nytt är viktigt i vårt yrke, liksom att våga hålla i och hålla ut. Med kloka kollegor som bollplank och att i reflekterar tillsammans hittar i balansen i det komplexa.

 

 

Att använda lektionstiden…

Känslan när jag går från en lektion och jag har hört och sett en himla massa av elevernas förmågor. Det har pratats, frågats, ifrågasatts resonerats och skrivit/ritats. Hur ska jag komma till att öka andelen av mina lektioner till att bli sådana, hur ska jag planera för det?

Diskussionerna i vårt ämneslag har rört lektionstiden och ett dilemma resulterade i ett mål för oss är
– Att öka elevernas aktivitet under matematiklektionerna oavsett om det handlar om att tänka, prata, laborera eller utföra räkneoperationer i bok eller på stencil.

Vad kan jag som lärare göra för att eleverna ska använda lektionerna till att arbeta med, tänka på eller prata och reflektera runt matematik och inte använda tiden till andra saker som upptar ett större intresse hos dem för tillfället. Hur skapar jag som pedagog och ledare i klassrummet en arbetsmiljö/lärmiljö uppgifter och utmaningar som gör att eleverna är aktiva så stor del av lektionerna som möjligt. Jag försöker själv överföra mina tankar från min egen No-undervisning då jag själv upplever att NO lektionerna i regel skapar mer aktivitet hos eleverna än mina matematiklektioner gör eller har gjort.
Häromdagen arbetade vi med en uppgift där eleverna själva skulle skapa uppgifter utifrån en ritad karta eller områdes skiss. De skulle skapa uppgifter som de andra i klassen sedan skulle lösa samt att de själva skulle göra en mall för hur de tycker man löste deras uppgift på bästa sätt. Den här uppgiften skapade en väldig aktivitet i en av mina undervisningsgrupper och det bidrog till att eleverna kommunicerade och diskuterade en massa matematik och jag upplevde att de allra flesta i gruppen var aktiva under lektionen, medan samma uppgift i en annan klass fick ett annat resultat, det var svårt att få dem att starta och komma igång. Var uppgiften för abstrakt för dem? Var jag otydlig eller hade behövt ge dem fler exempel på hur de kunde gå tillväga eller tog de inte uppgiften på allvar. Min reflektion är att den gruppen har mer fokus på att göra än att lära. Jag upplever att jag behöver förändra för att nå fram till dem, jobba extra hårt med vad och hur jag bedömmer, vad de olika förmågorna handlar om och att allt vi gör bör tas på lika stort allvar. De behöver (i detta ämnesfallet) förstå de olika förmågorna i matematik och att de väger lika tungt oavsett vilken förmåga och på vilket sätt vi synliggör och arbetar med innehållet.

Utmaningen till mig själv är att utveckla och planera så fler lektioner i främst matematik ger känslan av att jag sett och hört elevernas kunskaper. Att lärandet under lektionen blivit synligt för mig och förhoppningsvis för eleverna samtidigt som det minskar vikten av traditionella prov då jag redan under lektionen fått syn eller fått hört deras kunnande och lärande.

Från SoLen till Lyftet

När vi började terminen avslutade vi även SoL-Språk och Lärande genom att vi redovisade våra slutuppgifter i grupper. En väldigt givande dag att få lyssna på kloka inspirerande kollegor som har gjort spännande uppgifter i sina respektive grupper och ämnen. Den viktigaste lärdomen och insikten måste vara att vi inte nog kan förstärka våra begrepp och genomgångar med bilder. Utmaningen blir att hitta lämpliga bilder till olika abstrakta ämnesområden.

Från SoL kastade vi matematiklärare oss in i mattelyftet och idag hade vi tredje tillfället. Vi har valt att börja med modulen Taluppfattning och tals användning. Ett viktigt område att utveckla tillsammans. I början har det varit lite trevande, men en hel del känner vi igen från SoL, slutsatserna från förra tillfället handlade om att ge eleverna tanke och reflektionstid vilket varit centralt även i SoL arbetet. Att i mina genomgångar att strukturerade frågor som väcker elevernas tankar och får dem att reflektera om inte i storgrupp så i alla fall enskilt och i par… Är det viktigt att de säger saker i storgrupp om jag har möjlighet att gå runt och lyssna när det samtalar i mindre grupper? Att kunskapen utvecklas tillsammans med andra kan inte nog understrykas men att vi verkligen ger varje elev möjlighet att tänka själv för att sedan kunna bolla vidare med någon eller ett par kamrater.

Att arbeta med gruppen och skapa en lärmiljö blir minst lika viktigt, ett klassrum med högt till tak där eleverna vågar ge uttryck för sina tankar är en viktig del för att utveckla den kommunikativa förmågan i matematik och alla skolämnen överlag.

Vi har diskuterat olika ”problem under våra träffar, äntligen blev det lite livliga diskussioner och vi kunde tycka och tänka, för vitsen med det kollegiala lärandet bör väl ändå vara att vi utmanar varandra i våra tankar och hur vi resonerar, i den diskussionen där vi vågar ge uttryck för det vi tycker även om det inte är lika så möts tankar och vi utvecklas av att få stöta och blöta det vi tänker och tycker. Ibland tror jag vi i skolan och kanske även i delar av livet och samhället är rädda eller ängsliga för att tycka olika.. men det är ju de olika tankarna som utvecklar oss… att ibland våga tänka om och förändra våra åsikter och ibland träna oss i och vässa argumenten för just den åsikten. Vi är ibland snabba på att försvara oss utan att faktiskt lyssna in vad den andra personen har att säga, men det känns som vi mer och mer vågar landa i att det inte var farligt att ha olika åsikter. Det är just den egenskapen som kommer utveckla oss tillsammans. Vill vi att eleverna ska våga ge uttryck för sina olika åsikter och tankar behöver vi som pedagoger träna det för oss själva… för att vara goda förebilder för de ungdomarna vi möter.