Kategoriarkiv: motvation

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Annonser

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Att tänka klart….

Ibland hamnar vi i skolan i ”tidspress”. Vi ska hinna detta eller alla de här målen. De senaste åren har vi diskuterat mycket tanketid på vår skola först genom ”SOL språk och lärande” och nu genom matematiklyftet och EPA modellen-Enskilt Par Alla. Det är så självklart när jag har fokus på det. Jag måste få tänka klart, eleverna måste få tänka klart. Vad spelar det för roll om.vi stressar för att hinna. Finns inte tid för tänkande och reflekterande kommer ju ändå inget lärande att ske. Särskilt i mitt ämne matematik finns en viss tradition av görande, både elever föräldrar och en del lärare har en tro om att ju fler tal du ”gjort” i boken ju mer har du lärt dig. För en grupp elever fungerar det utmärkt, men en del följer bara bokens mönster och gör likadant som uppgiften innan medan några behöver ständigt stöd i sitt göranden och i bästa fall lärande.

I ett tidigare inlägg skrev jag om en föreläsning med Daniel Barker jag lyssnat på om forskning om lärande i matematik. För att lära matematik behöver vi prata om det vi kan och det vi inte kan. Således måste mina lektioner ge varje elev chansen att först fundera på vad de vet och inte vet om uppgiften/begreppet/problemet eller talet. Sedan behöver eleven få möjlighet att prata med någon och för att ALLA ska få uttrycka sig krävs att det sker i små grupper. Slutligen är det viktigt att höra flera andra uppfattningar och tankar genom att diskutera i större grupp. EPA!

Det blir självklart mindre tid till att enskilt lösa uppgifter i en bok eller på ett papper och därmed ett mindre antal uppgifter. Men nog så viktigt för förståelsen och utvecklingen av kunskaper. Vi behöver släppa tidspressen och låta oss själva eleverna och andra tänka klart både i och utanför klassrummet. Vi ska givetvis jobba för att utvecklas och alltid bli bättre, vi lärare för att utveckla skolan och undervisningen. Eleverna alltid mot nästa steg bland sina förmågor, men låter vi tiden bli för viktig är det lätt att vi istället springer förbi och missar viktiga saker.

Fundera på vad det är som är så viktigt att hinna nästa gång du jäktar i en eller annan form. Kom ihåg att hur långsamt du än går är du alltid före dem som står stilla….

ladda ned

Simglasögon….

Ja det blev en märklig överskrift på det här inlägget. Men ett par rosa simglasögon har fått mig att reflektera lite extra över det här med stödmallar och hjälpmedel till eleverna i skolan.

Att ett barn eller för den delen en vuxen med rörelsehinder ska få använda rullstol är nog ingen som ifrågasätter. Att en elev med diagnostiserad dyslexi får hjälp med att skriva och läsa, ifrågasätts heller inte längre.

Det finns hjälpmedel som är självklara för de flesta men sen finns en diskussion om hjälpmedel och stödmallar när det är ”mindre uppenbara bekymmer”.

Ett exempel skulle kunna vara att ha tillgång till en multiplikationstabell när eleven känner sig osäker på tabellerna men att kunna dem eller kunna se dem underlättar det vi just nu tränar på i matematik. När vi tränar procent av ett tal eller förkortar bråktal är lysande exempel på när det underlättar enormt att kunna sina multiplikationstabeller. Ska jag som lärare då låta eleven falla på att den inte kan tabellerna och därmed även få svårare att lära sig det andra vi tränar eller kan eleven ha sin lilla fusklapp och träna samma som övriga klassen? Ska jag låta eleven som har svårt att läsa träna läsning när vi ska läsa om fotosyntesen i NO eller ska eleven få träna fotosyntesen genom att lyssna och därmed få samma chans som de läsande eleverna att utveckla sin kunskap om fotosyntesen? Att ha ett stöd med frågor som underlättar struktur och minnet vid problemlösning i matematik är en tredje variant av hjälpmedel. För mig är svaret självklart.

Använd stöd, mallar och verktyg!! Det jag gör med hjälp idag. Gör jag på egen hand nästa gång. Fundera gärna på hur du själv gör när du gör något du inte tidigare gjort.

Ibland hamnar vi dock i debatten, Men det är bättre och se vilka som behöver innan vi delar ut? De som inte behöver varför ska de få?

Låt mig berätta om min dotter, hon har alltid haft det kämpigt med att få vatten i ögonen. Det har hämmat  henne i simutvecklingen och framförallt doppa huvudet. Hon har länge kämpat och velat lära sig simma och vara under vatten. Under veckorna här har hon på den simskola vi gått fått använda sina simglasögon när hon vill. ( vilket inte varit självklarhet på tidigare simskolor) Vet ni, utvecklingen är enorm och framförallt så använder hon dem absolut inte hela tiden. Hon försöker ofta utan. Men tryggheten att FÅ om det behövs har gjort att hon nästan lärt sig simma och nu frivilligt leker och hämtar saker på botten. Det hände inte tidigare trots att viljan fanns, det var för obehagligt i ögonen. Tack till de rosa simglasögonen. Snart simmar hon även utan dem, jag är övertygad. Utan dem hade vi inte kommit lika långt.

För mig är det här ett bevis för att ett hjälpmedel eller en stödmall inte hämmar någon elevs utveckling. Till den som behöver hjälpmedlet/stödmallen  kommer den bidra till utveckling. Den elev som inte behöver den kommer högst troligt inte att använda stödmallen eller hjälpmedlet. Kanske finns det elever som når ”längre”… det vill säga de som ligger på en högnivå utan stödmall eller hjälpmedel, de kan kanske nå ytterligare en nivå eller utvecklas snabbare med hjälp av det fast vi som lärare egentligen inte sett att behovet funnits. Jag tror inte vi ska vara rädda att det ska stjälpa eleverna. Ge eleverna alla möjliga verktyg. De som behöver verktygen kommer lyckas bättre och de som inte behöver dem kommer inte använda dem. Låt eleverna slippa misslyckas i onödan.

image

image

Jag fick en mugg…..

Jag fick en kaffemugg med de fina orden “världens bästa lärare”. Den ska jag njuta av kaffe i under sommaren. Då finns det tid till att fortsätta min utveckling för att nå målet ”världens bästa lärare”. Då finns tid att reflektera över hur jag ska ta lärdom av det läsåret som gått och ta mig an nästa läsår på bästa sätt. För mig handlar läraryrket om en profession  som ständigt utvecklas förfinas och anpassas till det som är aktuellt just nu, så som vilka elever jag har, vilka kollegor som jag samarbetar med och det som är aktuellt i samhället och forskningen.

 

Presenten var från mitt arbetslag, ett team med kloka “världensbästalärare” som stöttar när jag behöver, utmanar mig, bidrar med sina kompetenser hjälper och därmed är nödvändiga för mig för att jag ska kunna fortsätta vara en bra lärare.

 

Vad innebär det egentligen att vara världensbästalärare, vilka kompetenser och egenskaper krävs av mig??

 

Att kunna skapa goda relationer, att reflektera över mig och min roll och mitt agerande när jag upplever att det inte fungerar. Våga backa och ta stöd av en kollega när det behövs och jag själv inte kan lösa en situation eller hitta in till en elev. För det är så tror jag att världensbästalärare är olika personer för olika elever och olika klasser.  Därför måste jag ständigt arbeta för att våga analysera och  reflektera över mig mina relationer, min roll och mina lektioner.

Backa andas be om ursäkt när det blivit fel. Alltid vara vuxen. Hitta varje elev och ibland krävs det stöd av någon klok kollega för att göra det. Att våga vara kritisk mot mig själv är en nödvändighet i mitt yrke och se på vad andra har som lyckas med det jag  inte lyckades likaväl med. Givetvis i kombination av att vara kompetent, kunnig och ha didaktiska kompetenser i mitt ämnen. Att kunna variera, att kunna individualisera, att kunna anpassa till olika klasser och grupper.

 

Två av världensbästalärare lämnar nu skolan för gott och ska njuta av med massa kunskap o erfarenhet. De har vågat ge mig kritik fråga men även lyssnat och visat att jag oxå kan eller mina  erfarenheter betyder något trots min relativa oerfarenhet. Dessa två har ständigt utvecklat och varit nyfikna på att lära nytt, trots otrolig kunskap kompetens och erfarenhet har de inte stannat upp och lutat sig tillbaka på gamla meriter. Beundransvärt och välvärt att ha som förebilder.

 

Jag njuter av lite Kaffe i min finaste mugg. Reflekterar lite över det jag hittills lärt. Njuter av sommarlovet blandat med lite skoltänk då och då. För att förhoppningsvis kunna göra skillnad för några elever till hösten. Tillsammans med samlad erfarenhet mina kollegor och jag  blir vi var och en världens bästa lärare /skolpersonal …. För någon elev.

 

Till er alla fantastiska lärare njuta och gör det som DU vill i sommar vare sig det handlar om fritid jobb eller båda delarna. Vi bestämmer faktiskt det själva om vill ägna delar av sommaren till saker som rör jobbet eller om vi vill stänga av helt och hållet.
Jag ska kolla några nyckelpigor dricka kaffe reflektera och en massa lustfyllda aktiviteter i olika format.

image

Handledarutbildning dag 1

I Falun på handledarutbildning inom matematiklyftet. En av lärarna sa när dagen var slut, det svåra är att släppa sin lärarroll och fokusera på handledning. Reflekterade lite över det uttalandet, han menade att som när jag hör något intressant under en sådan här utbildningsdag är det lätt att direkt ta till sig det som lärare och inte i första hd som handledare för kollegor, vilket den här utbildningen syftar till. Förmodligen har han rätt, att undervisa och vara mina elevers lärare är fortfarande min huvudsyssla och handledningen har ju ännu inte startat ens. Dock en viktig aspekt är att skickliga lärare är det enskilt viktigaste för elevers resultat.  Alla lärare kan utveckla sig och sin undervisning genom att läsa, reflektera och fokusera på olika saker och inte minst reflektera ihop med sina kollegor. Det kan handla om att våga använda formativ bedömning för att utvärdera mig själv som lärare och göra förändringar förbättringar för enskilda elever och grupper utifrån den bedömningen. Vågar i vara så kritiska mot oss själva och kanske hjälpas åt kollegor emellan att vara det?

Dagen har innehållit en hel del matnyttigt, eftersom jag själ gått matematiklyftet har informationen om moduler och liknande inte varit så mycket nytt. Däremot lyssnade vi på Anette Jahnke som hade mycket intressant med i sin föreläsning .

Fastnade för några olika citat eller påståenden. Att bara samla på erfarenheter gör inte att jag som lärare utvecklas jag måste reflektera över de erfarenheter jag är med om och ta ställning till hur jag ska använda kunskapen det ger i till nästa situation. Vad blev bra i den här situationen, hur kan jag använda det? Varför misslyckades jag här, hur ska jag förändra? Att ha ett öppet klimat där det är tillåtet att dela både motgångar och framgångar tror jag är viktigt för att kunna reflektera över detta. När jag delar mina erfarenheter med en kollega kan jag dels få feedback men även se mig själv lite utifrån.

När jag får arbeta tillsammans med kollegor övertid blir vi bättre och kraftfullare än enskilt kunnande. Att som jag få omge mig med en massa kompetenta öppna kollegor är en guldgruva inte minst för min egen utveckling, det gynnar också eleverna.

Att våga är en annan del i utvecklingen, utveckling är till viss del kaosartad. Vi måste låta det få vara lite lagom med kaos och känsla av att vara på hal is för att utveckling och förändring ska kunna ske. Genom att göra och testa nya saker i min undervisning och sedan få reflektera tillsammans med kollegor gör att i vinner nya kunskaper och insikter. Våga testa nytt under strukturerade former. Reflektera tillsammans för att lära av varandra och tillsammans. Kollegialt lärande som fungerar.

Att vilja, våga förändra och testa nytt är viktigt i vårt yrke, liksom att våga hålla i och hålla ut. Med kloka kollegor som bollplank och att i reflekterar tillsammans hittar i balansen i det komplexa.

 

 

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image