Kategoriarkiv: Öppna frågor

Öppna frågor…

Känslan när jag står där i klassrummet och överallt, ja överallt, varenda elev i rummet PRATAR matematik, diskuterar, argumenterar och resonerar.

Vi har i vårt ämneslag haft en hel del diskussioner om hur vi ska arbeta för att det ska bli mer välanvänd lektionstid som verkligen används till att tänka, prata och använda matematik under lektionerna. Med förra omgången elever började jag och mina närmaste kollegor nosa på det med öppna frågor som vi upplevde togs emot väl av eleverna. Det blev och är för oss ett sätt att få syn på andra förmågor hos eleverna och speciellt de eleverna som jag ibland upplever ha svårt med vissa delar av matematiken (rutinuppgifter) kan ta en större del och vågar bli mer delaktiga och även drivande i arbetet med dessa typer av uppgifter.

Nu handlade det om en uppgift från matematiklyftet där eleverna skulle räkna ut hur länge Zara behövde spara för att kunna köpa en Ipad. Där eleverna själva fick ta ställning och ta reda på vad den kosta, hur stort barnbidraget är och hur stor del hon skulle kunna spara. Bara det att uppgiften ligger nära eleverna och får dem intresserade är i sig en vinst. Matematiken blir meningsfull och de måste börja reflektera över olika sätt att lösa uppgiften. I just denna klassen löste de uppgiften och vi tittade vi tillsammans på alla gruppers lösningar och gav feedback/feedforward. Efter det fick de lösa nästa del som handlade om hur Zaras bror oxå ville köpa en Ipad men istället skulle jobba ihop till kostnaden. Nu skulle eleverna använda den feedback de fått för att göra lite bättre, lite mera utvecklade svar eller lösningar. Med två öppna frågor som liknar varandra kan eleverna få möjlighet att arbeta direkt med den feedback de och kamraterna fått. Det blev en utvecklande effekt av arbetssättet. Men det som är den tydligaste känslan är just känslan när jag hör ALLA eleverna i rummet prata matematik på en gång. Tala om välanvänd tid under matematiklektionen, att det dessutom sker med lust och glädje i lärande gör inte känslan sämre.

Annonser

Tid och förmågor

Förra veckan hade vi på skolan förmånen att lyssna på Göran Svanelid, en av alla kloka saker som fastnade var rådet att låta undervisningen ta tid och dra ned på tempot. Ikväll när jag red reflekterade jag över detta, hade en kortare tid till mitt förfogande innan mörkret. Bestämde mig för några få saker jag ville jobba med, det som inte fungerade på träningspasset tidigare i veckan.  Efter fem minuter hade jag nått målet för dagen och vi jobbade sedan vidare med svårare saker, ett steg i taget. Under passet kände jag verkligen att olika rörelser och förmågor finns där vi kan dem eller har förmågan att genomföra dem,  även om det inte är perfekt. Bara vetskapen om att förmågorna finns där motiverar och inspirerar till att arbeta och träna vidare mot våra personligt uppsatta mål och visioner.  Nu handlade detta om en häst och en ryttare.

 

Dock är  tanken på att låta undervisningen ta tid och inte ha för bråttom är viktig och det var där min reflektion startade, att det är målet eller meningen med en lektion eller ett träningspass som är det viktiga. När målet är nått är det dock viktigt att ha flexibiliteten att vidare utveckla det eller ha tålamodet att använda ett pass till när det är nödvändigt. Idag har jag haft terminens första klassrumslektioner, vid båda tillfällena har jag planerat några få saker jag ville genomföra och träna på och sedan utökat med en sak i taget efterhand som jag känt att eleverna var med mig. Det är viktigt att inte ha för många måsten utan låta var sak ta sin tid och känna ett eleverna verkligen är med på banan. Varje elev måste få känna att de lyckas och att undervisningen berör dem, går jag för fort fram tappar jag dem för fort och flertalet känner inte att lektionen och det jag undervisar om berör dem. De får även möjlighet att träna på och utveckla sina förmågor, som idagens fall att sin diskussions och kommunikationsförmåga istället för att stressa igenom olika områden bara för att lära sig begrepp.

 

En av lektionerna handlade om att diskutera och resonera, några elever känner ett motstånd mot att uttrycka sig muntligt, det blir då extra viktigt att de får chansen att tänka efter vad de tycker, kunna lyssna in de andra och sedan våga lyfta fram sina egna tankar. Alla är unika, några fattar snabba beslut och har en åsikt direkt, andra tar mer tid på sig och måste få chansen att fundera över vad de tycker. Alla blir utmanade i sina tankar och ställningstagande av väl underbyggda och schyssta diskussioner där olika åsikter får möjlighet att komma fram. Jag är själv en person som ofta skapar mig en åsikt snabbt men kan ändra den när jag får reflektionstid och möjligheten att faktiskt tänka igenom vad olika beslut eller åsikter får för konsekvenser. När nya ämnen eller infallsvinklar kommer på tal har jag en tendens att lyssna till den som har en stark övertygande åsikt och svårt att argumentera för eller emot, men med perspektiv och tid kan jag hitta flertalet medhållande eller motstånds argument och då blir diskussionen en annan, därför är tiden viktig och att alla oavsett förutsättningar och personlighet får chansen att förbreda sig och kunna ge sig in i en debatt med egna genomtänkta åsikter innan de påverkas av alla andra i debatten.  Att skapa tid för reflektion är viktigt, att själv grunda sin åsikt och även kunna förbereda motargument, när vi lyssnar på duktiga talare är det lätt att falla för deras budskap oavsett vilket om vi själva inte är insatta, förberedda eller pålästa

 

Att låta saker ta tid förenklas helt klart av långa lektioner och inte av det som öppnade ögonen på mig idag tidsbrist. Långa lektioner gör att vi kan träna en förmåga i flera olika steg och det finns tid för egen reflektion och låta alla vara med på banan. Det handlar trots allt om förmågor som eleverna ska utveckla och inte en massa faktakunskap som ska gås igenom.

Hjälpa eleverna att uppskatta SINA förmågor?

” Underskatta inte dig själv genom att jämföra dig med andra. Det är just din skillnad som gör dig unik” /Okänd

Citatet läste jag på Facebook idag, det får mig att tänka på många elever jag möter i skolan som underskattar sig själva och sin egen förmåga. Det är att vara bra på speciella saker som räknas, jag har mött elever som underskattat sig själva och ansett sig misslyckade trots goda betyg, för att de högsta betygen var i ”fel” ämne. Hur ska vi jobba med barn och ungdomar för att de ska lära sig se sina styrkor, vara stolta  och sina egna framgångar. Framsteg och framgångar måste ju värderas utifrån den insats vi lagt i det. Mer om det skrev jag i ett tidigare inlägg ”Värdera dina framgångar efter din insats”.

De verkar finnas en särskild tendens att eleverna underskattar sin egen förmåga  i matematik, elever tror sig inte kunna matematik alls och ”stänger av” när de går in på matte lektionerna. De tror sig inte kunna något, när jag hittar uppgifter som de arbetar med och med lätthet för står då kommer ursäkten ”med detta är ju bebis matte” eller detta är ju enkelt men allt det andra. Hur ska jag nå fram till de eleverna, hur hitta motivationen att använda lektionerna till att utveckla de olika matematiska förmågorna istället för att sitta av tiden och känna obehag, det leder inte till att några förmågor och kunskaper utvecklas?

Att prata och diskutera med eleven kan ibland vara till hjälp, att försöka hitta vilka delar inom matematiken som upplevs svåra, handlar det om något specifikt centralt innehåll eller något speciellt mål inom matematiken.

Det jag och mina kollegor arbetat en del med är så kallade öppna frågor och 3 akt matematik inspirerade av Peter Ellwe och Mr Meyer, här kommer andra förmågor fram, att formulera problem, se lösningar, eller tänk och resonemang även om procedur förmågan inte räcker för att hitta det ”exakta svaret” så kan eleverna visa sin andra matematiska förmågor och stärka tron på sin förmåga. Det kan redovisa sina tankar och därmed visa att de kan redovisa skriftligt och muntligt. Efter en sådan lektion känns det viktigt att bekräfta eleverna, särskilt de som lyfter sig och hjälpa dem att få syn på att de KAN matematik och vilka förmågor inom matematiken de behärskar.

En annan del är att plocka bort böckerna i matematiken, visst jobbar vi med böcker-olika böcker med utvalda uppgifter men då med specifik sida eller uppgift. Det ska inte bli en tävling att hinna längst utan fokus på att lära och förstå det vi gjort.

BamseLäste det här i Bamse idag, Teddy blir plötsligt nummer två i klassen, bakom Max som ”är bra på allt”. Eleverna i skolan är ofta väldigt medvetna om hur de är i förhållande till andra. Vi i skolan behöver hitta arbetssätt och arbetsformer som gör att de kan tro på sin förmåga och hjälpa dem framåt just där de är nu. Hjälpa dem att förbättra sig och dra nytta av sina kamrater istället för att jämföra sig med dem. Visa eleverna, genom olika formativa bedömningar och respons, deras egna framsteg och utveckling. Egen bedömning av sitt arbete mot tydliga mål, tydlig kamratbedömning och respons på läraren för att jobba vidare och utveckla från där jag är i mitt lärande. Genom att visa på och tydlig göra deras framsteg, variera undervisningen och diskussionerna med olika infallsvinklar och tydlig göra olika förmågor kanske vi kan nå fram till fler elever och få dem att uppskatta sina förmågor och känna glädje och stolthet över vad just de utvecklat och presterat. Den som klättrar högst är inte alltid den som gjort de största framstegen. Att jobba för att alla elever hittar sin nyfikenhet och stolthet det tror jag är viktigt och att vi alltid utgår från individen och dennes förutsättningar i vårt arbete.

 
Se denna!!!!

Hangups, förväntningar och fokus

Olika förväntningar skapar olika fokus?! Jag tänker på min roll och hur omgivningen ser på mig vilka styrkor och svagheter jag har. Min familj och min släkt ser mig som en storslarvmaja, med all rätt. Det identifierar jag mig med även om jag ständigt arbetar för att förbättra detta blir det alltid uppmärksammat när jag återigen varit slarvig. Blev förvånad när jag för ett par år sen, på jobbet, fick kommentaren ”du som är så ordningsam och strukturerad”. Hm, hade visst en liten annan roll där, visst de finns de på jobbet som uppmärksammat slarvmajan…. men var i alla fall en bekräftelse på att jag förbättrat mig.

Blir vi som omgivningen förväntar sig att vi ska vara?

Det jag reflekterat över idag är min irriterande vana att särskriva allt, hm hur ska jag förbättra mig, min nya telefon förstärker dessutom min ovana i det här fallet… men ju mer jag fokuserar desto mer särskriver jag verkar det som eller såskriverjagihopordenistället.

Ibland känns det som att när jag fokuserar (för)mycket på att förbättra en svaghet blir effekten nästan negativ. kanske är det bättre att konstatera att detta är jag mindre bra på, reflektera hur det ska förbättras men sen försöka att inte lägga allt fokus på det utan mer fortsatt fokus på det jag gör bra och förhoppningsvis hänger det ihop och samtidigt som mina styrkor utvecklas blir svagheterna lite mindre svaga?

Det handlar om att hitta balansen, för mycket fokus på svagheter eller det som är svårast gör att jag identifierar mig med det, kanske bättre att lägga mer fokus på styrkorna och låta de andra hänga med på köpet.

Ibland möter jag elever som identifierar sig med att jag kan inte matematik eller jag förstår inget av NO, tror det finns flera bidragande faktorer till att det blir så. Men den viktiga frågan blir. Hur ska jag som lärare jobba för att eleverna ska tro att de kan? Steg 1 känner jag är att jag tror på att de kan och kommer att lyckas och fokuserapåderasstyrkor, jobba på ett sätt som gör att de får syn på allt de faktiskt kan i matematiken eller NO:n.

Jag har upplevt att eleverna får syn på sina förmågor när vi har arbetat med själv och kamratbedömning och mer öppna problem, det sista framförallt i matematiken. När jag har delat upp bedömningarna och responsen så den fokuserar på så få kunskapskrav som möjligt upplever jag att eleverna lättare ser att allt det här kan jag och den här lilla delen behöver jag träna lite till på. Det skajagfortsättaattutveckla…..ups, var kanske en sak till?

Det fungerar. . .

För några veckor sedan var jag på en Workshop med Peter Ellwe som handlade om att ställa rätt frågor i matematiken. Det handlade om att vi skulle ”skala” bort information och låta eleverna bli delaktiga i att forma problemen och sedan arbeta med lösningar. Ellwe förespråkade så öppna frågor som möjligt helst ingen text alls, idag blev det ett steg mot det men jag tänker att eleverna även de behöver tränas in i nya sätt att närma sig matematikämnet (förmodligen de andra ämnena med). Vi arbetar nu med procent och statistik, dagens uppgift formulerade vi så här:

Öppen fråga om procent
Öppen fråga om procent

Eleverna fick två och två resonera tillsammans om hur de skulle lösa uppgiften och sedan skriva ned anteckningar om hur de tänkt och motivera. Den första givna frågan var, men vi vet inte vad den kostar, nej inte jag heller blev svaret. När det kändes som de började ha formulerat svar, gick ordet runt i klassen och de fick berätta sina tankar och hur de tänkt. Lite varierande förslag kom fram och alla hade en motivering till ”sin” lösning. Efter diskuterade vi om förmågor, vad var en rimlig uppskattning, hur angrep de problemet och liknande. Det som slog mig var att precis som Ellwe pratade om i sin workshop, att detta kan lyfta svaga elever och vi får syn på att de är starka och besitter förmågor i matematiken som inte kommer fram annars.

Här var det 3 av mina elever som har ganska svårt med vanlig procedurräkning som briljerade i sina tankar och resonemang på den här uppgiften… de hade hittat lösningen att det berodde på vad tröjan kostade och hade några förslag på när det första alternativet var billigast och när det andra alternativet var det.Jag pratade med en av dem efteråt och hon kände att hon fått en boost med lite stärkt självkänsla av känslan att kunna.

Peter Ellwes sida

 www.ellwe.se

En film av Dan Meyer som är den som Ellwe bland annat refererar till

https://www.youtube.com/watch?v=BlvKWEvKSi8