Kategoriarkiv: pedagogiskt förhållningssätt

Teamwork är nödvändigt

Är du proffs eller professionell?

Proffs det leder mina tankar till någon som är enskilt enastående exceptionell på något och i särklass i detta ämnesområde eller en praktik.

Att vara proffs är svårt, kanske omöjligt i skolans värld. Jag skulle vilja säga att ingen blir proffs på alla enskilda elever utom möjligen en enstaka lärare och elevens vårdnadshavare. Men på varje skola måste det finnas minst en som hittar in till den enskilda eleven.

Men att vara professionell är lite enklare, i alla fall när man som jag omges av ett professionellt team. Det är teamet består närmast av 16 andra kollegor, vidare till 5 andra arbetslag på skolan, vart och ett med sina kompetenser. Samt en ledningsgrupp med olika styrkor mål och drivenhet. I fortsättningen av inlägget inkluderar jag ALLA på Ektorpsskolan när jag skriver kollegor.

Att jobba i skolan är inte att vara ett individuellt proffs. Att jobba i skolan kräver professionella personer. Att kunna se sina egna styrkor och svagheter. Att tillåta och våga erkänna sina svagheter och att kollegor backar upp mig i en akut situation jag inte bemästrar, att jag med mina funderingar kan gå till någon med kompetens och bolla och reflektera för att komma vidare i mina tankar och det som behöver förändras.

Vi släpper ett antal 9or med fina resultat som vi slitit kämpat, utvecklats och lärt oss tillsammans med. Det har hänt att jag lämnat klassrummet i frustration de senaste 3 åren.. Då har en kollega direkt gått in och fortsatt min lektion, det har hänt att jag inte nått fram då har den andra pedagogen som då då funnits i klassrummet tagit över och gett en annan infallsvinkel gentemot eleverna. Jag har grubblat om elevers lärande, då har det funnits proffsiga kollegor, att bolla och prata eller pysa ut frustration med. Det har hänt att jag varit mindre professionell i stunder, då måste JAG reflektera över vad som gick fel, hur jag ska göra bättre nästa gång eller ställa saker tillrätta på mitt sätt och om det behövs med stöd av en eller flera kollegor. I mitt yrke är det mitt ansvar att ha goda relationer med mina (alla elever) och mina kollegor. Ibland går den goda relationen till eleven genom en annan kollega. Att våga ifrågasätta varandra eller ge varandra feedforward i det dagliga arbetet. Att se när en kollega kör fast och våga släppa utan prestige det är vägen mot professionell i mitt yrke

Att lita på varandra, att lära av varandra , att lita på processen, kan den här eleven reflektera i SO, då måste jag i NO eller idrott oxå kunna hitta den kunskapen. Hur gjorde So läraren? Kan jag göra liknande, eller handlar det om relation? Kan en annan lärare hjälpa mig? Eleven som simmar med en annan pedagog, eller orienterar med speciallärare. Att jobba professionellt innebär att jag ibland behöver låta en annan vuxen bedöma, peppa eller guida eleven, det handlar inte om ett misslyckande för mig. Det handlar om att eleven SKA lyckas!!
Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.


Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.

Att jobba för varenda unge, att tro på att alla kan, att våga tro igen efter tvivel det kräver mod tillit och framförallt professionella kollegor.

Att vara professionell- att ta tillvara på sina egna kvaliteter, andras kvaliteter såväl elevers som kollegors både inom och utanför den egna skolan.

Jag ser fram emot spännande utmanande och nytt lärande i höst tillsammans med nya elever och professionella kollegor. Till er som lämnat oss tack för lärande utmanande roliga år.

Annonser

Varför påskkärring?

Just nu är denna damen på väg till jobbet som lärare. Varför undrar du kanske, varför spöka ut sig?

Det handlar om några olika saker. Att jag idag ser annorlunda(?!) ut kan vara en isbrytare, några elever som jag inte tidigare haft så mycket kontakt med kommer fram och kommenterar och vi kan börja bygga en relation. På vår skola finns över 400 elever, de 125 i mitt arbetslag har jag hittat relation med de flesta, men detta gör att de öppnar upp och den som har svårt att börja ta kontakt har något att kommentera eller våga skoja med mig. Det öppnar även för nya relationer, med elever jag inte möter i undervisningen. Att ta kontakt i en korridor där vi möts och säger hej är inte alltid enkelt, men här finns något att kommentera.

På hösten brukar vi ha en maskerad, där vi visar allas lika värde och att alla har rätt att vara den de är. En dag som den öppnar upp för nya kontakter, att hitta nya sidor hos varandra och visa att vi bjuder lite på oss själva.

Att vara påskkärring inleder diskussioner om traditioner, vad har vi för traditioner här. Elever från andra kulturer öppnar upp och berättar om sina traditioner och vi kan mötas i samtalet och lära av och om varandra.
Rocka sockorna har blivit en sådan dag, den manifesterar allas lika värde. – Varför har du olika sockor? Det väcker frågor. Frågorna öppnar för att diskutera olikheter och vad just denna dagen symboliserar.

En liten enkel tvist på vardagen öppnar många dörrar. Dessutom är ju lite kul att bryta av i vardagen. Att skoja till det, vi har ett gemensamt litet projekt vi i arbetslaget. Att vi vuxna på skolan mår bra tillsammans det sprider sig till eleverna.

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

Lek eller allvar? -Skapa relationer

Den här veckan har vi profilvecka på skolan, det ingår i skolans val och vi har lagt det under en vecka per termin dr eleverna och lärarna tillsammans breddar och fördjupar sig inom vissa områden.

Jag deltar i idrott och hälsoprofilen där det är fokus på att lära om hälsa och kunna ta hand om sig själv på ett bra sätt. Just idag har vi startat med frukost och pratat om varför det är viktigt med frukost och vad vi ska äta för att få i oss tillräckligt av alla de olika näringsämnena.

Vi fortsatte ned till idrottshallen för att genomföra tester av vår styrka, snabbhet och spänst. Under passet i idrottshallen var det en härlig stämning, lärare och elever arbetade tillsammans, vi peppade och hejade på varandra och hjälpte varandra med att räkna och ta tid. Här kunde jag riktigt uppleva hur relationer skapades och utvecklades mellan lärare och elever, runt om i salen samarbetades det elev-elev eller lärare-elev. Att få den här tiden tillsammans med eleverna och verkligen ta vara på att vara tillsammans och få möjlighet att visa lite nya sidor av sig själv både som lärare och elev tror jag utvecklar och främjar våra relationer.

Eftermiddagen ägnade vi åt att analysera våra tester, hur ska jag jobba vidare för att utvecklas samt prata om mål och förebilder. För mina elever är det här ett avstamp och uppstarten till förhoppningsvis tre år av utveckling inom ämnet. En vecka per termin där vi ska återkomma till våra tester, utveckla och lära mer om andra måltider och lära oss om andra aspekter av hälsa.

För mig som mest undervisar i teoretiska ämnen är detta ett avbrott, ett välkommet avbrott där jag under lite lek, lite allvar kan ta chansen att verkligen utveckla relationerna med alla elever, vara närvarande och uppleva tillsammans kunna lära av och hjälpa varandra. Det brukar bidra till att vi efter denna veckan hittar varandra lite bättre även i andra situationer.

I morgon då ska jag och eleverna ska få testa något nytt Kenpo, det går utanför min komfortzon och jag ser med spänning framemot att lära nytt tillsammans.

Jag ser skolans schemabrytande dagar som välinvesterad tid då de är lärorika och viktiga för mina relationer med eleverna, Hur ser du på schemabrytande dagar- använder du tiden väl?

Lust och glädje i lärandet…

Vill du följa vårt arbete under veckan finns det här

http://ekprofilidhlagsara.blogspot.se/

Mer lust än diciplin- Relationer istället för eller som väg till ordning

Jag funderar vidare om lusten.. men det här inlägget kommer att ha en liten annan vinkel än de tidigare, men lusten kommer in därför jag tror det hänger ihop med motivationen att lära. För att lärande ska ske måste de, för eleven, finnas lust i form av motivation och förståelse (meningsfullhet) för det som sker i klassrummet eller på någon plats i skolan.

Jag lyssnade för några dagar sedan på podden det är lärarnas fel del 2 om ordning och reda, den skapade mycket reflektioner och igenkänningsfaktor hos mig. I den pratade de om vikten av relationer och att inte hårdare tag leder till ordning för alla elever. De elever som har förmågan, följer de regler som har en vettig grund till att de finns, en regel ska vara motiverad att vi passar tider hänger ihop med respekt och att skapa ett bra lärande klimat, medan att inte bära keps kanske inte har någon egentlig grund i sig. De elever som har möjlighet kommer att följa reglerna oavsett eller med hjälp av påminnelse då och då, men för några finns annat inre eller yttre faktorer som hindrar dem i att följa reglerna, då hjälper inga disciplinära åtgärder alls.

Den senaste debatten har handlat om ordning och reda, uppförande och betyg i det. Att det inte krävs hårdare tag i skolan som Hultén skriver (DN-debatt) “ Inte bara vad vi undervisar om utan också hur är av stor betydelse för hur barn lär och utvecklas. Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda”.

Mina reflektioner handlar om att skolan måste bygga på att eleverna ska trivas, känna tilltro till sin förmåga och vilja utvecklas. Gibbons (2009) s. 37 * beskriver om en elev som inte mindes vad hon lärt sig men som mindes hur hon kände sig. För att lärandet ska vara optimalt måste eleverna vara trygga och känna tilltro, betyg blir en stress annat blir en stress. Att vara en närvarande vuxen som skapar relationer blir viktigt i skolan, jag tror det är svårt för att inte säga omöjligt att bara vara lärare och inte jobba med att skapa relationer.

Skoldagarna emellan är viktiga i den processen, exempelvis friluftsdagar, mentorsdagar olika kultur och studiebesök. Dessa dagar har de allra flesta gånger ett syfte hämtat ur läroplanen men de ger samtidigt chansen till att umgås, uppleva tillsammans och lära tillsammans, samspelet ändras, ibland är det eleven som vet mer än läraren och kan få briljera med sina färdigheter. Att vara mentor på mentorsdagar att bjuda på sig själv under en profilvecka eller att vara tillsammans under en friluftsdag skapar relationer på ett annat plan och kan ibland vara en väg in för att kunna arbeta med lärandet i den vanliga undervisningen. Jag minns en elev för flera år sen som jag hade svårt att kommunikationen med, efter en friluftsdag i skidbacken blev det plötsligt lättare, vi hade en gemensam arena och hittade utifrån detta vägar till att börja kommunicera bättre. En del lärare tycks tänka att dessa dagar mest är till besvär men jag tror istället att vi ska utnyttja dem till max och verkligen gå inför att ta tillvara på dem på bästa sätt för att skapa bättre relationer. En elev som har svårt för mitt ämne får en ny chans att visa andra förmågor för mig visa vad den kan kanske får den även möjligheten att utmana eller lära sin lärare något, känslan av att vara bra och få visa det är viktig.

Vi som pedagoger behöver alltid utgå från att vi är vuxna och att eleverna är just elever och de går i skolan för att lära oavsett vad det handlar om, inget är självklart att kunna sedan förut. Vi ska inte bli kompisar med eleverna det är inte det jag vill ha fram, vi ska ha regler vi kan stå för och motivera varför de finns och sträva efter att alla elever som har möjlighet följer dem. Men vi behöver skapa sunda relationer med eleverna som inger trygghet för dem, trygghet för att kunna fokusera på det som är viktigt i skolan, lärandet. Varken betyg eller disciplin leder till lärande utan lust, trygghet, meningsfullhet och motivation, vilket är grunden till att kunna lära och reflektera inte bara reproducera kunskap.

Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Vi ska utbilda demokratiska medborgare som tror på att deras åsikter spelar roll, sen behöver vi inte alltid tycka lika….Kapitel 1 och 2 i läroplanen säger att vi ska utbilda demokratiska tänkande, reflekterande medborgare som har tilltro till sin förmåga, hur vi ska göra det med mera disciplin och tidigare betyg är för mig en gåta…

  • * Boken Lyft språket, Lyft Tänkandet av Pauline Gibbons från 2009

Autism kurs Sunne 2014 del 4, reflektioner

Lite sammanfattande reflektioner så här med några dagars perspektiv på kursen. Det var en intensiv och lärorik vecka som gav kunskaper och energi att arbeta vidare. Jag tänker att det är en kurs som lärare skulle behöva få del av eller i varje fall skulle utveckla många av oss om vi fick chansen att gå den oavsett om vi arbetar med elever som har diagnos eller inte. Att arbeta med att förtydliga och lära ut strategier för att kunna klara att utveckla förmågor är något som skulle gynna många elever. Att vi förtydligar och förenklar strukturer och scheman sparar energi för många oavsett diagnos eller inte.  Vi är alla olika och har olika styrkor, förmågor och det som är lite svårare för oss, det som kräver lite mer energi ifrån oss. Vad stjäl energi från dig? Fundera över vad som är viktigt, vad i din vardag förenklar och sparar energi för dig? För mig är det definitivt min digitala kalender och att jag hitta struktur för att använda den som förenklar och besparar mig en massa energi. Vi behöver förtydliga underlätta och visa tydligt vad som är målet med lektionen, dagsplaneringar vad som kommer att hända och annat,  för vissa elever gör det ingen skillnad men heller ingen skada medan för andra kan det spara en massa energi som istället kan läggas på lärandet.

Är det tydligt var jag ska vara vid vilken tid och med vilket material och jag har de hjälpmedel jag behöver för att ta mig dit så är den mesta av energin kvar när jag är på plats för lektionen eller vad det nu kan vara. Jag kan jämföra med mig själv, jag har inget behov av att ta reda på exempelvis var jag ska på en studiedag så länge jag har koll på var jag hittar informationen så kollar jag ett par timmar innan, medan för någon annan är det viktigt att ha koll långt i förväg. Vill du veta vilken mat du får på en konferens? Vill du veta när du får bensträckare, vi är alla olika men att ge så mycket information som möjligt underlättar och besparar personerna-i vårt fall eleverna en massa funderande som de förhoppningsvis kan lägga på det vi lär oss om istället.

Så kan några elever ha vinning av att ha schemat visuellt på tavlan ha det!

Kan några elever vinna på att ha färgade mappar, för att lättare hitta, använd det!

Att kombinera text och bild så ofta som möjligt för att förtydliga gör det.

Lär eleverna strukturer för att läsa, läsa mellan raderna och tolka budskap i texter.

Ingen kommer göra exakt som någon annan utan behöver råd tips och träning för att sedan hitta strukturer och sätt som passar den egna personligheten med de styrkor och svårigheter jag själv har, jag jämför med mig som ryttare, jag kommer aldrig rida exakt som min tränare utan ska med hjälp av henne utveckla mitt eget sätt att rida hon kan bara ge mig tips, råd och visa på strategier som kan fungera.

Det jag bär med mig är skillnaden i elevernas upplevelse av en uppgift när den var anpassad, de fixade den väldigt bra i svårare form men med anpassningar och lite förenklingar var upplevelsen mångt mer positiv. Det handlar om att de ska krävas lagom energi så den positiva känslan behålls och lusten till lärandet inte försvinner.