Kategoriarkiv: reflektion

Nätverksträffalle del 1

Åtvidaberg del 1

Dagens stora inspiration bestod av Nätverk och Workshops på Alléskolan i Åtvidaberg. Ett nätverk som väckte ganska många frågor och funderingar och framförallt bidrog till ny energi och fokus på att arbeta vidare med utveckling. Första insikten, min skola har kommit långt när det gäller pedagogik. Grunden för vår 1-1 satsning låg i att vi ville komma längre och djupare i pedagogiken. Vi såg möjligheterna att utveckla och vidga lärandet med stöd av de digitala nätverken. Min upplevelse är att det är pedagogiska tankar som driver oss att utforska tekniken och hur den kan stötta och hjälpa i hur vi vill utveckla lärandet. Min föreställning var att jag skulle bli frälst och tänka att GAFE är det som är det bästa just nu. Dock blir tanken mer att det vi har är egentligen väldigt bra men att det som är problemet är diskussionerna om PUL och att vi egentligen inte ska/bör använda drive och andra tjänster via Google när vi inte har ett avta eller i varje fall måste använda det än mer med eftertanke. Vart efter kvällen fortskred visar det sig att det finns mycket funktioner i GAFE och att det går att utveckla och anpassa efter sina behov vilket inspirerar och intresserar mig. Dagens andra insikt blir att på vår skola även om vi tycker vi har lång väg kvar så har vi kommit en bra bit mot likvärdighet i vår undervisning. För oss är det naturligt att samplanera och bedöma gemensamt, vi vill otroligt mycket och vi genomför en del av det, men vill, önskar mer och blir frustrerade när vi inte kommer vidare tillräckligt snabbt, för mer likvärdighet inom och mellan ämnen och ämnesövergripande. Det är svårt att hitta balansen mellan att stanna upp då och då och vara nöjd med vägen som vi kommit samtidigt som vi vill att utvecklingen ska fortsätta framåt.

Nr Tre i insikterna: det är naturligt för oss att efterfråga något med samlade bedömningar. Det arbetet påbörjades långt innan datorer och ipads med fysiska portfolio pärmar. De bedömningar jag ger mina elever är framåtsyftande och det ska vara enkelt för eleven att hämta dem för att utveckla sin nästa text eller vad det handlar om. Har de skrivit tre laborationsrapporter vill jag att den feedback de fått av sig själva kamrater och mig ska vara lätt att ta fram samlat så nästa rapport blir ett eller flera steg bättre. Om bedömningen eller den samlade bedömningen finns på en annan plattform tappar vi bort den, det blir krångligare för eleverna att hitta och den blir inte en naturlig del i fortsatta undervisningen Kort feedback på uppgifter om vad som är bra och vad som ska förbättras driver lärandet och elevens utveckling framåt. De största vinsterna jag kan se med GAFE och Ipads eller Chromebooks är att det är stabilt och framförallt Chromebooks är mindre beroende av uppdateringar. Det mesta av arbetet är molnbaserat och blir mindre känsligt för krascher och haverier på det digitala verktyget.

Det lärarna påpekar är att de har ständig koll och kan ge kontinuerlig feedback till eleverna, vilket är bra men en viktig tanke att ha i bakhuvudet är att vi inte får öka antalet uppgifter, det verkar kunna bli en tendens med digitala verktyg. Utan att ge “bedömningsfria” zoner och arbeten där eleverna kan arbeta utan att känna att allt de gör sak bedömas.
Min reflektion blir att oavsett verktyg vi använder så behöver vi fokusera på det som handlar om lärande och vara lyhörda för det som är viktigt. Att det inte får bli en uppgiftsstyrd skola med ständig kontroll utan att det handlar om utbildning och lärande, där kort och konkret formativ bedömning under ett arbete blir ett viktigt verktyg. Med de digitala verktygen ökar möjligheten att variera undervisningen, utnyttja den!!  Glöm inte heller de viktiga diskussionerna och muntliga reflektionerna där vi och eleverna utvecklas och resonerar tillsammans. Glöm inte att vara närvarande lärare och möta eleverna här och nu under lektionerna. använd de digitala verktygen för att förbättra, bredda, fördjupa och förenkla för dig och för eleverna.

Annonser

Tid och förmågor

Förra veckan hade vi på skolan förmånen att lyssna på Göran Svanelid, en av alla kloka saker som fastnade var rådet att låta undervisningen ta tid och dra ned på tempot. Ikväll när jag red reflekterade jag över detta, hade en kortare tid till mitt förfogande innan mörkret. Bestämde mig för några få saker jag ville jobba med, det som inte fungerade på träningspasset tidigare i veckan.  Efter fem minuter hade jag nått målet för dagen och vi jobbade sedan vidare med svårare saker, ett steg i taget. Under passet kände jag verkligen att olika rörelser och förmågor finns där vi kan dem eller har förmågan att genomföra dem,  även om det inte är perfekt. Bara vetskapen om att förmågorna finns där motiverar och inspirerar till att arbeta och träna vidare mot våra personligt uppsatta mål och visioner.  Nu handlade detta om en häst och en ryttare.

 

Dock är  tanken på att låta undervisningen ta tid och inte ha för bråttom är viktig och det var där min reflektion startade, att det är målet eller meningen med en lektion eller ett träningspass som är det viktiga. När målet är nått är det dock viktigt att ha flexibiliteten att vidare utveckla det eller ha tålamodet att använda ett pass till när det är nödvändigt. Idag har jag haft terminens första klassrumslektioner, vid båda tillfällena har jag planerat några få saker jag ville genomföra och träna på och sedan utökat med en sak i taget efterhand som jag känt att eleverna var med mig. Det är viktigt att inte ha för många måsten utan låta var sak ta sin tid och känna ett eleverna verkligen är med på banan. Varje elev måste få känna att de lyckas och att undervisningen berör dem, går jag för fort fram tappar jag dem för fort och flertalet känner inte att lektionen och det jag undervisar om berör dem. De får även möjlighet att träna på och utveckla sina förmågor, som idagens fall att sin diskussions och kommunikationsförmåga istället för att stressa igenom olika områden bara för att lära sig begrepp.

 

En av lektionerna handlade om att diskutera och resonera, några elever känner ett motstånd mot att uttrycka sig muntligt, det blir då extra viktigt att de får chansen att tänka efter vad de tycker, kunna lyssna in de andra och sedan våga lyfta fram sina egna tankar. Alla är unika, några fattar snabba beslut och har en åsikt direkt, andra tar mer tid på sig och måste få chansen att fundera över vad de tycker. Alla blir utmanade i sina tankar och ställningstagande av väl underbyggda och schyssta diskussioner där olika åsikter får möjlighet att komma fram. Jag är själv en person som ofta skapar mig en åsikt snabbt men kan ändra den när jag får reflektionstid och möjligheten att faktiskt tänka igenom vad olika beslut eller åsikter får för konsekvenser. När nya ämnen eller infallsvinklar kommer på tal har jag en tendens att lyssna till den som har en stark övertygande åsikt och svårt att argumentera för eller emot, men med perspektiv och tid kan jag hitta flertalet medhållande eller motstånds argument och då blir diskussionen en annan, därför är tiden viktig och att alla oavsett förutsättningar och personlighet får chansen att förbreda sig och kunna ge sig in i en debatt med egna genomtänkta åsikter innan de påverkas av alla andra i debatten.  Att skapa tid för reflektion är viktigt, att själv grunda sin åsikt och även kunna förbereda motargument, när vi lyssnar på duktiga talare är det lätt att falla för deras budskap oavsett vilket om vi själva inte är insatta, förberedda eller pålästa

 

Att låta saker ta tid förenklas helt klart av långa lektioner och inte av det som öppnade ögonen på mig idag tidsbrist. Långa lektioner gör att vi kan träna en förmåga i flera olika steg och det finns tid för egen reflektion och låta alla vara med på banan. Det handlar trots allt om förmågor som eleverna ska utveckla och inte en massa faktakunskap som ska gås igenom.

Långa pass ytterligare ett positivt exempel

Jag läste för ett tag sedan Helena Kvarnsells inlägg om matematiklektioner och hur de kan anpassas efter tiden (långa lektioner) eller snarare efter målen och kunskapskraven  i matematik. Jag vill haka på och dela med mig av mina egna erfarenheter. För några veckor sedan startade jag min lektion om positionssystemet och avrundning. Jag visade eleverna några problem på tavlan, de var av Concept cartoon karaktär där det finns en fråga i mitten och några personer runt om som har förslag på tankegångar, svar eller ytterligare frågor och funderingar. Dessa problem väckte diskussionen till liv och det blev bra resonemang om olika tankesätt och problem. Vi avrundade med att jag gick igenom lite grunder och sedan fick eleverna 2 och 2 arbeta med några stenciler inom området.

När de arbetat klart övergick vi till att vi repeterade kort om hur vi kan tänka när vi löser matematiska problem och efter det fick eleverna arbeta med ett problem som innehöll avrundning och problemlösningsstrategier. Nästa steg var att ge varandra respons på hur de löst uppgifterna, hade kamraten använt bra strategier, hade kamraten redovisat så den som läser förstår, använder kamraten mattesymboler och tecken när den skriver sina redovisningar.

Snart hade lektionstiden på 130 min tagit slut och vi fick använda lektionen dagen efter till att arbeta med, ta del av feedbacken kamraterna gett och använda de nya kunskaperna för att på lite mer utvecklat sätt lösa nya problem med avrundning.

Ett långt lektionspass ger eleverna möjlighet att tänka matematik och inte bli avbrutna av att klockan är slagen. Det krävs av mig som lärare att jag tänkt till och planerat lektionen utifrån vilket innehåll och vilken eller vilka förmågor vi ska träna och undervisningen kan behöva varieras under lektionen men ändå fokusera på samma innehåll eller förmåga. Behövs en bensträckare anpassar vi den efter arbetet och uppgifterna inte klockan.

Lärare = korkade?

Är lärare, pedagoger, rektorer och annan skolpersonal ett korkat släkte? Jag läste just Fröken Saras träffande inlägg om ett överhört samtal hos frisören och funderingar på vad allmänheten har för syn på skolan, lärare, elever och personal. Med den debatt som finns i media om hur dålig den svenska skolan är och hur mycket vi gör som är helt fel. Samtidigt en debatt eller allmän uppfattning i samhället om hur hemska ungdomar är. Tror du att jag skulle gå till mitt jobb varje dag med glädje om ungdomarna var så hemska? Om jag trodde att det jag gjorde bara var dåligt och inte ledde någonstans, om jag inte hade en tro på dessa ungdomar som jag möter. Omgivningen är skeptisk, hur är det egentligen att jobba i skolan, är det inte hemskt? Tror du som tänker så att jag verkligen är så korkad att jag fortsätter gå till ett jobb som är som du beskriver hemskt varje dag om det vore just så hemskt?

 

På mitt jobb möter jag många ungdomar, i de klasser jag undervisar ca 120 elever alla olika med olika bakgrunder och erfarenheter av VUXNA som visat dem vad de kan förvänta sig av vuxenvärlden, negativt eller positivt. På min skola finns över 400 elever alla med olika bakgrunder och erfarenheter. Alla vill de vara skolbarn, alla har de en dröm om att lyckas och gå in i framtiden med stolthet men den drömmen har ibland fått några eller många törnar och kan sova rätt djupt…. Men varje individ vill innerst inne lyckas och gå ut skolan med stolthet. Alla ger de mig olika utmaningar, de lär mig och vi lär tillsammans, det är ett fantastiskt jobb att få möta så många nyfikna människor varje dag som faktiskt vill framåt och vill utvecklas inom just det område som deras drömmar bär dem mot.

Du som tror dig veta att skolan är en hemsk plats och att hoppet är ute för framtiden kom gärna och hälsa på och lär känna några av alla dessa fantastiska ungdomar som är vår framtid. Vi vuxna i skolans värld är faktiskt inte så korkade att vi jobbar i en miljö som är hemsk, utan har ett väldigt stimulerande jobb som ständigt kräver att vi hänger med och utvecklas. Jag ska inte förringa att det finns dagar då tröttheten är stor, jag är ledsen, arg, besviken eller frustrerad men det handlar väldigt sällan om ungdomarna i sig utan situationer som de och vi utsätts för från yttre faktorer som sedan påverkar lärande eller andra situationer i skolan. Men i slutändan handlar detta om att det blir trasiga individer som behöver lite extra stöd i att hitta rätt i skolans värld och hitta sitt spår i utvecklingen mot framtiden. Tro mig lärare vill göra rätt, vill göra bra och att det ska leda till utveckling. Vi är människor som tänker, känner och kan göra misstag, men prata med oss då och ge oss en chans att förklara och rätta till. Men framförallt jobbar jag i skolan för att jag älskar mötet med alla dessa fantastiska ungdomarna och få dem att hitta rätt i sitt eget lärande och jag möter väldigt många engagerade kollegor som jag upplever har samma inställning, mål och vision som jag.

Ta inte glädjen ifrån mig

AnnMarie Körling skrev på twitter i morse:

“ Slutsatserna av Pisarapporten måste bli en annan än att lärarna har diciplinproblem och elever kommer försent”

Det sätter ord på lite av det jag funderar på. Jag träffar fantastiska ungdomar, alla individer med olika erfarenheter och livsituationer som gör att de tar sig an skolan på olika sätt

Idag är jag en grubblare som tvivlar, allt prat om Pisarapporten, om ungdomars disciplin och den dåliga svenska skolan har fått mig att tvivla. Är jag en dålig lärare som inte upplever att eleverna är odisciplinerade? Är jag en sämre lärare som inte störs av mobiltelefoner på lektionerna (så länge de används till rätt saker)? Är jag en sämre lärare som ibland klär mig som en “tonåring” med stora munktröjor och säckiga jeans och som älskar att gå med mössa inomhus?

Jag var egentligen glad när jag satte mina betyg denna höst, det är alltid ett gissel och det är hårt med elever som ännu inte nått till de mål de önskar och drömmer om, men jag var stolt och glad över att vi kommit så långt som vi gjort tillsammans, och ser med tillförsikt framemot att vi tillsammans når ännu längre kommande termin.

Jag kände även glädje över det klimat vi -jag och eleverna -skapat i de två grupper jag framförallt undervisar. Självklart finns det utvecklingsområden att fortsätta arbeta med och fortsätta utveckla tillsammans, både kunskapsförmågor och strategier för studier och ansvar för sin egen kunskapssituation och utveckling.

För mig handlar mitt yrke om att se varje individ, hitta deras styrkor och utveckla dem så långt som möjligt, jag vore naiv om jag trodde att jag når alla till hundra procent, men jag fokuserar på att nå så många som möjligt och att skapa relationer med de som jag känner att jag inte helt når fram till. Varje elev som kommer till skolan är unik, den har sina erfarenheter, sin uppväxt, sin familj och sina förutsättningar, oavsett detta handlar det om att arbeta för att de ska utvecklas så långt som möjligt under den tiden jag möter dem. En del hittar jag fram till snabbt andra tar längre tid och en del utmanar ordentligt och kräver att jag visar stor tillit till dem för att vi ska kunna hitta vägar framåt i lärandet. Jag försöker att lägga bort min egen prestige och ha elevernas bästa för ögonen, så som jag ser det. Jag försöker lyssna på alla kloka kollegor jag möter, både dem jag jobbar tillsammans med på vår skola och dem jag möter online på Twitter och Facebook. Deras tankar och reflektioner är viktiga för mig och jag använder dem för att reflektera över min yrkesroll och hur jag ska kunna förbättra och utveckla mig på bästa sätt.

Men nu det känns inte bara som “Björklund” vill förändra allt och göra helt om igen, nu känns det som flera även flera med inflytande i skolansvärld vill göra helt om, förändra och tänka om eller gå tillbaka till “gamla” metoder. Kan vi inte bara få lugn, jobba långsiktigt med det vi tror på och som enligt egna utvärderingar verkar fungera för de grupperna jag just nu undervisar. Jag känner en förhoppning med mina elever, jag känner att de har potential att lyckas riktigt bra, men ska jag behöva förändra min undervisning, förändra mina ramar och det vi byggt upp, det som vi följer tillsammans, vårt gemensamma förhållningssätt.

Absolut kommer jag testa nya saker med eleverna, men inte göra helt om och kasta allt det vi jobbat med i 1 ½ år överbord, jag vill fortsätta jobba mot det jag tror på, det jag börjat utveckla och det jag sett gett resultat som lyfter eleverna och utvecklar deras förmågor. Jag kan inte garantera att det är det allra bästa men bara det att jag tror och att jag just nu ser framsteg känns som ett kvitto på att de i alla fall fungerar och fungerar lite bättre än något jag gjort tidigare.

Ett spännande citat från min gudfar om min egen skolgång, hans erfarenheten från skolan var sina två grabbar och mig.

“hur är det egentligen, nu när Sara går i skolan är det den värsta klassen på skolan, när NN gick var det den värsta klassen, när AA gick var det den värsta klassen, Vilken klass är egentligen värst?” frågade han sig och det är mer än 20 år sen.

Ingen klass är värst eller bäst de är alla annorlunda, det handlar om individer i grupp som ger oss olika utmaningar, individer formade av erfarenheter från uppväxt, familj och samhälle. Vilket gör dem unika med olika förutsättningar att lyckas. Min utmaning består i att möta dem där de befinner sig, vinna deras respekt och förtroende för att vi ska utvecklas tillsammans… varje klass, varje individ lär mig mycket och förhoppningsvis lär jag dem något. Ta inte den glädjen ifrån mig, låt mig få fortsätta framåt, men berätta gärna för mig vad som kan förbättra och HUR jag i så fall ska förbättras. Tala inte bara om vad som är fel, utan kom i så fall med konkreta beprövade förslag.

Internetdagarna 2013

Jag och Sara var på internetdagarna 2013 och inriktningen Internet i skolan- elevers integritet på nätet. Utifrån att vi tillsammans besökte dagarna och gärna vill dela med oss av det vi fick lyssna på där och våra reflektioner kring det skriver vi nu detta blogginlägg gemensamt.

 

Integritet på Internet är en viktig och aktuell fråga att diskutera både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett föräldraperspektiv. Flera talare underdagen visade och berättade exempel där digital publicering stärker och utvecklar elevers lärande, det blir viktigt på riktigt och de kan få återkoppling från fler när deras arbeten blir publika på nätet. Att publicera ett arbete på exempelvis en blogg stärker språket, utvecklar användandet av de ämnesspecifika begreppen och leder till att eleven kan få feedback och utveckla sitt lärande. Det är dock viktigt att fundera på vad vi publicerar, hur vi publicerar och att vi tillsammans med eleverna diskuterar etik på nätet. Hur vi uttrycker oss mot varandra och vad vi vill visa om oss själva är lika viktigt samt att  hitta vår personliga sfär som vi är trygga i.

 

Dagen började med att vi fick lyssna på Wikipedias grundare Jimmy Wales som pratade om att Wikipedias mål är att all världens kunskap ska vara tillgänglig för alla. Ungdomar som växer upp idag – våra elever – har växt upp med Wikipedia och de tänker att ett uppslagsverk eller en encyklopedi är ungefär som Wikipedia. Jimmys budskap var att ha tillgång till kunskap är viktigt och att vi skapar fria oberoende kunskapskällor som är tillgängliga för ALLA i världen. Wikipedia önskar kunna utveckla detta så fler och fler människor kan ta del av den fantastiska kunskapsbank som finns på nätet.

 

Rebecca Mackinnon, bland annat språkrör och författare som har skrivit en bok i ämnet om det fria Internet. Hon pratade om den globala rösten och hur vissa delar av världen stänger ex YouTube som kanal för att det blir en del i kampen mot orättvisor.

 

Anette Holmqvist från skolverket inledde själva spåret som vi valt, om barn och ungas integritet på Internet. Hon talade om hög tillgång av datorer i skolan, i grundskolan har i stort sett alla lärare egna arbetsdatorer och det går 1 dator på 3 elever i genomsnitt. Den pedagogiska användningen är inte alltid lika hög, den är högst i ämnena svenska och samhällskunskap. Skolverket kommer med rekommendationer om hur vi ska och kan arbeta med Internet och IT-kompetens i skolan. Hon pratade om vikten av att förebygga kränkningar på nätet. I lgr11 står det skrivet mycket om att vi ska använda IT, i bild och svenska finns utskrivet att vi ska arbeta med integritet och i alla de teoretiska ämnen ingår det att arbeta med källkritik. På kollakällan.se finns goda exempel och bra material vi kan använda i skolundervisningen. Anette avslutade med att bolla över till nästa talare – Edward Jensinger som talade om molntjänster och GAFE det vill säga Google apps for education.

 

Edward Jensinger betonade vikten av att GAFE handlar om pedagogik och ska inte användas för att lagra personliga data för det krävs ”säkra” lagringsplatser och inte molntjänster. Malmö stad har ändå jobbat fram ett avtal med Google apps som deras jurister godkänt. I den processen handlade det om att juristen måste få förståelse för vad tjänsterna ska användas till, att se pedagogikens vinster och förstå de pedagogiska tankarna. Han pratade om att vikten av att göra riskanalyser av hur det kan gå fel och missbrukas. Det handlar om att utbilda pedagoger om vad som kan ligga i GAFE, om personal gör misstag ska det upptäckas och tas bort följt av diskussioner. GAFE handlar om att skapa gemensamma planeringar och att kunna jobba med feedback och feedforward direkt till eleverna. Edward betonade att även utan avtal kommer pedagoger använda Googles tjänster i sin undervisning men då utan upphovsrättsavtal. På vanliga Googlekonton äger Google materialet medan i GAFE äger skolhuvudmannen materialet.

 

Jessica Helin MSB- myndigheten för samhällsskydd och beredskap pratade om informationssäkerhet och vad det innebär. De finns tre huvudord i området.

Tillgänglighet

Riktighet

Konfidentialitet

För vem ska det vara tillgängligt, finns det tillgängligt för den som behöver.

Vem står bakom och är det som skrivs sant?

Konfidentialitet handlar om att det (eller den informationen som finns om oss) inte behandlats av obehöriga. Finns det exempelvis uppgifter om oss i en databas ska kedjan av vilka som behandlat och haft tillgång till informationen kunna spåras. Barn och unga är vana IT-användare men behöver förstå hur den information de delar och tar del av har kommit till och vem som kan ta del av den. Vi behöver utbildas i vad de finns för risker, hur vi skyddar och sprider information vem som är vem på nätet och vad som är sant eller falskt.

 

Kristina Alexandersson, chef för Internet i skolan, arbetar på webbstjärnan.se. Kristina talade om integritet och hon berättade om sin son som inte ville dela saker med sin lärare. Det angick inte henne menade sonen utan den tillhörde hans personlig sfär, som han inte ville dela med vem som helst. Hon nämnde vidare att integritet är situationsberoende och oavsett är det viktigt att ta ställning. Tekniken påverkar integriteten, det handlar om lagring och kopiering, min statusuppdatering eller ett blogginlägg kan jag radera, men det kan vara sparat i ett cache-minne, någon kan länka till den eller spara den hos sig. Vad som är integritet för mig kanske inte är det för dig?  Jämför med hur vi är mot varandra på exempelvis en arbetsplats, några pratar mycket om sitt privatliv, andra inte alls. De viktiga är att vara medveten om att det vi uppdaterar kan spridas. Elever har rätt till utbildning i ämnet, men vad kan vi begära att elever delar med sig av? webbstjärnan.se tillhandahåller materiel om hur vi kan jobba vidare i frågan.

 

Mr Google himself, David Mothander, som arbetar på Googles kontor i Stockholm, berättade om fördelarna med att Google samlar in och lagrar data, om du exempelvis söker restaurang är du troligen intresserad av en restaurang nära där du befinner dig inte på andra sidan jorden. Den ENORMA mängd information som finns på Internet är svår att sortera i. Google vill stötta dig i detta. All samlad informationen på Internet 2010 var så stor att om den skulle tryckas i bokform skulle vi kunna stapla böcker mellan jorden och Neptunus 20 gånger. Det är inte lätt att själv söka ”fritt” i den kunskapsbanken.

 

Integritet i en digital kontext var något han lyfte fram och vi känner alla i hela världen genom sex stycken länkar, jag känner någon som känner någon osv. Via sex personer känner du världen och dessa sex personer är snart bara fyra. Han avslutade med att ställa frågan vem som lär barnen vad som är sant på nätet och vad som inte är sant. Då är vi återigen delvis tillbaka i källkritik och hur vi lär barn och unga detta.

 

Som avslut på dagen var det sex verksamma pedagoger som höll varsitt iginite talk. Barbro Holmgren var först ut. Hon är verksam slöjdlärare och ställde sig frågan om hon hängde ut sina elever på nätet genom att de fick publicera sitt arbete på olika sätt. Genom att eleverna fick visa upp sitt arbete berättar hon hur de (eleverna) ansträngde sig mer och hur de utvecklade ämnesspråk, vad de publicerade och hur de uttryckte sig. Hon pratade om att alla vill bli sedda och bekräftade och att det handlar mycket om att lyfta inte sänka. Det ska vara viktigt på riktigt!

Svaret på frågan om hon hänger ut sina elever är nej, det positiva överväger och arbetet med att medvetandegöra för eleverna vad de publicerar och i vilket syfte, tränar dem i nätetikett.

 

Jonas Bäckelin var nästa talar ut och han talade om att samla digitala identiteter. Han berättade om sitt arbete med eleverna där de publicerat på nätet och hur de fått svar från olika experter inom de områden de skrivit.

 

Ylva Pettersson har aktivt diskuterat hur det material hon och henne elever skapar på nätet kan användas av andra och att de tycker det är viktigt att andra kan ta del av vad de framställt. Genom diskussionerna om att dela eller ge bort lär de sig att respektera andra och upphovsrätt och de bygger sina beslut att dela och ge bort så att andra kan utveckla och bygga vidare. Vi behöver inte alla uppfinna från början utan vi kan tillsammans nå längre och längre.

 

Elever med neuropsykiatrska funktionsnedsättningar behöver ofta arbeta enskilt men kommer med hjälp av nätet ändå i kontakt med hela världen var en av sakerna Birgitta Wollin lyfte fram. Det de hade arbetat med på sin blogg kom som nummer två när eleverna gjorde googlesök, detta blev forum för många diskussioner bland hennes elever.

 

Andreas Skog var näste talare ut. Skolans demokratiska uppgift, att lära för livet och att träna eleverna att våga ta plats på den digitala arenan var det hans fem minuter handlade om. Vi ska undervisa eleverna i att säga nej till kränkningar oavsett om de sker på nätet eller på skolgården. Vi behöver kunskap i att förstå vad vi ska dela med varandra och vad vi ska behålla i den privata sfären. Han har en dröm om att skapa en värld där det inte spelar någon roll vad du har för hudfärg, kön eller etnicitet.

 

Christina Löving fick avsluta dagen med budskapet att vi måste lyfta in eleverna i diskussionen kring vad som ska publiceras på nätet, vad vi publicerar av andra och att vi frågar innan vi “lägger ut” bilder av personer.

 

Sammanfattningsvis

Det är inte vem som skrivit utan vad som skrivits som ska stå i fokus för diskussioner.

Att få publicera sitt arbete och sin kunskapsutveckling och sina åsikter för en större publik än bara läraren ger fler möjligheter till positiv feedback. Då kan vi även stöta på motstånd, men det är en träningssak och något vi behöver arbeta med i skolan och träna eleverna i. Att kunna föra sakliga diskussioner, föra fram argument för och emot något utan att det blir personliga påhopp är en viktig förmåga både på webben och när vi möts “öga mot öga”. Kanske är det extra viktigt i skrivna diskussioner då vi inte kan tolka kroppsspråk och minspel till det som skrivs, att vi behöver känslor i diskussioner kan vara en orsak till att smilyes och ikoner blivit allt mer vanliga i samband med statusuppdateringar och publiceringar.

De positiva effekterna av att arbeta med Internet i skolan överväger de negativa aspekterna. Det är viktigt att källkritik och etik blir en naturlig del i undervisningen och arbetet med de digitala resurserna. Internet är en stor del av ungdomarnas liv, vardag och framtida yrkesroller, vi lärare och föräldrar behöver tillsammans med barn och unga vara en del av den arenan för att lära dem umgås, arbeta och utvecklas där och i sin digitala kompetens.