Kategoriarkiv: respekt

Handledarutbildning…

Samtal om samtal den andra delen på webb utbildningen som handledare i matematiklyftet. Idag blev det kanske inte riktigt den interaktionen som jag vid tidigare tillfällen varit ganska överraskad över att den varit där ”trots” det digitala rummet. Dock upplevde jag och det verkade som fler i gruppen upplevde samma sak, att det fanns mycket tid att lyssna in och reflektera. Ur mitt perspektiv blir det liksom ett steg till som kan göra att jag stannar upp och bättre lyssnar klart än att vilja vara för snabb in med egna reflektioner. Det är en viktig aspekt av det goda samtalet som jag övat och upplevt vid flera tillfällen under eftermiddagens samtal.  Där jag fått lyssna på många kloka reflektioner och därmed fått idéer och tankar att ta med mig……

Vi pratade mycket om med flera infallsvinklar på goda exempel när samtal lyft eller blivit fördjupade. Hur kan jag som ledare av ett samtal vare sig det är bland kollegor eller i klassrummet ställa frågor som gör att samtalet lyfter och deltagarna själva börjar reflektera. Hur speglar sig mitt sätt att vara på den gruppen jag möter, hur påverkar mina frågor deras frågor till varandra. Många tankar att reflektera över och ta med i mitt vidare arbete. Att sitta och få lyssna på hur andra upplevt goda samtal och hur de gjort eller vad de delar med sig av är väldigt lärorikt.

Hur vill jag att gruppen jag är i ska fungera och hur kan mitt sätt att agera påverka gruppen. Hur ska jag vara för att gruppen ska bli öppen, våga ställa frågor, våga utmana, våga dela och ge tips. Vår egen roll som handledare eller ledare är viktig och att jag reflekterar vad jag eller andra i gruppen gjort vid de tillfällen det blivit fördjupade samtal och hur kan det lära mig hur jag ska göra för att det blir fler tillfällen av fördjupade samtal. Vilka knep kan jag ta till för att få ett samtal att ta den väg jag önskar. Då tänker jag främst att det bidrar till reflektion och eftertanke hos alla deltagare och att vi tillsammans vågar fördjupa oss och komma vidare i olika frågor. Hur kan vi utmana varandra genom att lyfta varandra och visa förtroende.

Jag måste starta hos mig själv fundera över goda exempel och vad jag kan lära mig av dem. Våga dela med mig av mina mindre goda exempel och vi tillsammans kan lära av dem och jag kan få tips hur jag kan utveckla mig, mina frågor, min planering eller vad det kan handla om.

Hur vill jag utveckla…

Hur vill jag göra annorlunda..

Vad gjorde jag annorlunda…

Annonser

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Tro på våra ungdomar

Det värmer och ger mig tro….Idag när jag motionerade min fina men aningen fina häst Brittan kom det plötsligt 2 unga killar med mopeder ut från en skogsstig, de stannar när de ser att min häst tycker de är lite otäcka och jag kan passera lugnt… när jag ridit ett par km kommer de igen, så snart de ser mig och hästen stannar de på behörigt avstånd och åker inte förrän jag vinkat till dem att de är okey, de passerar lugnt och försiktigt och kollar noga hur hästen reagerar…

Deras agerande och den respekt de visar för mig och min häst gör mig varm, tro mig många bilförare i alla åldrar visar inte denna respekt…. Vad är det som gör att ungdomarna får så dåligt rykte i samhället? Vi måste tro på dem och låta dem utveckla självtillit och sjävkänsla. Vilket inte är lätt när de får höra att de inte duger på olika sätt och vad ska det bli av framtiden om de ska styra den…

Tänker att vi måste ha med denna tanke i arbetet med ungdomar såväl när vi möter dem i skolan som när andra yrkesgrupper och vuxna möter dem i samhället… En väldigt duktig pedagog som jag haft äran att arbeta tillsammans med sa ” alla ungdomar vill vara skolbarn som passar in i skolan, det är upp till oss att försöka ta reda på varför vissa inte klarar det” en väldigt sann tanke som jag bär med mig och försöker sätta i centrum när det strular för eleverna i skolan.

Så vare sig du arbetar i skolan eller möter ungdomar på andra sätt tro på dem och visa dem respekt…. det finns allt som oftast en väldigt rimlig förklaring när det inte riktigt klarar att leva upp till det som förväntas av dem…

Många frågar hur jag kan arbeta i skolan, hur jag orkar men med tanken att alla vill vara skolbarn så blir det enkelt, jag drivs av att kunna hjälpa någon och hoppas att varje vilsen elev ska hitta en vuxen i skolan som de känner gör skillnad för dem…