Kategoriarkiv: Respons

Lärande . . . 

. . . Idag för läraren av andra lärare . . . Ibland lär jag av eleverna….  Just som jag gått och funderat på att skriva det här inlägget dyker komiskt nog ett annat upp i mitt flöde som minne.  ”Vem vore jag utan mina kollegor ”

Den här dagen får vara en fortsättning på ovanstående inlägg helt enkelt.  Idag har varit en utvecklande dag minst sagt.  Vi har haft intern utbildning inom kommunen för de skolor som är påväg in i 1-1. Tillsammans med några kollegor höll jag en workshop om källkritik och kopplat till att arbeta med struktur i google classroom.  Att hålla i en workshop ger mycket i vanliga fall,  jag måste reflektera över vad jag gör,  hur och varför en extra gång. 

Idag var det en kollega från en annan skola som gav den mesta input,  när han presenterade ett sätt där han tillsammans med eleverna sökt orginalkällor till en artikel.  Artikeln handlade om något påven sagt om invandring i Sverige och visade sig ha sin orginalkälla i något påven skrivit i ett svar i ett frågeforum.  Det var helt taget ur sitt sammanhang och fick en helt annan betydelse i artiklarna än det haft i ursprungstexten. Det som var mest spännande med arbetsuppgiften var dock allt där emellan att granska olika tidskrifter twitterkonton och bilder för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det var för olika medier och sajter och vad deras budskap var. En väl genomtänkt uppgift som var dagsaktuell hade en verklig anknytning och gav mycket lärande. 

Innan jag gick hem på EM fick jag dessutom en liten kemilektion av min närmaste kollega.  Dessutom lärde jag mig nya verktyg i vårt mailprogram. 
En dag genomsyrat av lärande för en lärare.  Med många lärdomar och främst en påminnelse att kunskap finns hos omgivningen närmare än du tror ibland. Det gäller att vi öppnar våra ögon, skapar tid och möjlighet för möten så vi kan lära mer av varandra.  Tänk vilken samlad kunskap som finns i ett arbetslag, på en skola eller hos en kommun.  Inte att förglömma det samlade pedagog Sverige i alla forum på sociala medier. Börja i samtalet med din kollega eller i grannklassrummet. Lär av varandra ☺️

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Att använda lektionstiden…

Känslan när jag går från en lektion och jag har hört och sett en himla massa av elevernas förmågor. Det har pratats, frågats, ifrågasatts resonerats och skrivit/ritats. Hur ska jag komma till att öka andelen av mina lektioner till att bli sådana, hur ska jag planera för det?

Diskussionerna i vårt ämneslag har rört lektionstiden och ett dilemma resulterade i ett mål för oss är
– Att öka elevernas aktivitet under matematiklektionerna oavsett om det handlar om att tänka, prata, laborera eller utföra räkneoperationer i bok eller på stencil.

Vad kan jag som lärare göra för att eleverna ska använda lektionerna till att arbeta med, tänka på eller prata och reflektera runt matematik och inte använda tiden till andra saker som upptar ett större intresse hos dem för tillfället. Hur skapar jag som pedagog och ledare i klassrummet en arbetsmiljö/lärmiljö uppgifter och utmaningar som gör att eleverna är aktiva så stor del av lektionerna som möjligt. Jag försöker själv överföra mina tankar från min egen No-undervisning då jag själv upplever att NO lektionerna i regel skapar mer aktivitet hos eleverna än mina matematiklektioner gör eller har gjort.
Häromdagen arbetade vi med en uppgift där eleverna själva skulle skapa uppgifter utifrån en ritad karta eller områdes skiss. De skulle skapa uppgifter som de andra i klassen sedan skulle lösa samt att de själva skulle göra en mall för hur de tycker man löste deras uppgift på bästa sätt. Den här uppgiften skapade en väldig aktivitet i en av mina undervisningsgrupper och det bidrog till att eleverna kommunicerade och diskuterade en massa matematik och jag upplevde att de allra flesta i gruppen var aktiva under lektionen, medan samma uppgift i en annan klass fick ett annat resultat, det var svårt att få dem att starta och komma igång. Var uppgiften för abstrakt för dem? Var jag otydlig eller hade behövt ge dem fler exempel på hur de kunde gå tillväga eller tog de inte uppgiften på allvar. Min reflektion är att den gruppen har mer fokus på att göra än att lära. Jag upplever att jag behöver förändra för att nå fram till dem, jobba extra hårt med vad och hur jag bedömmer, vad de olika förmågorna handlar om och att allt vi gör bör tas på lika stort allvar. De behöver (i detta ämnesfallet) förstå de olika förmågorna i matematik och att de väger lika tungt oavsett vilken förmåga och på vilket sätt vi synliggör och arbetar med innehållet.

Utmaningen till mig själv är att utveckla och planera så fler lektioner i främst matematik ger känslan av att jag sett och hört elevernas kunskaper. Att lärandet under lektionen blivit synligt för mig och förhoppningsvis för eleverna samtidigt som det minskar vikten av traditionella prov då jag redan under lektionen fått syn eller fått hört deras kunnande och lärande.

Långa pass ytterligare ett positivt exempel

Jag läste för ett tag sedan Helena Kvarnsells inlägg om matematiklektioner och hur de kan anpassas efter tiden (långa lektioner) eller snarare efter målen och kunskapskraven  i matematik. Jag vill haka på och dela med mig av mina egna erfarenheter. För några veckor sedan startade jag min lektion om positionssystemet och avrundning. Jag visade eleverna några problem på tavlan, de var av Concept cartoon karaktär där det finns en fråga i mitten och några personer runt om som har förslag på tankegångar, svar eller ytterligare frågor och funderingar. Dessa problem väckte diskussionen till liv och det blev bra resonemang om olika tankesätt och problem. Vi avrundade med att jag gick igenom lite grunder och sedan fick eleverna 2 och 2 arbeta med några stenciler inom området.

När de arbetat klart övergick vi till att vi repeterade kort om hur vi kan tänka när vi löser matematiska problem och efter det fick eleverna arbeta med ett problem som innehöll avrundning och problemlösningsstrategier. Nästa steg var att ge varandra respons på hur de löst uppgifterna, hade kamraten använt bra strategier, hade kamraten redovisat så den som läser förstår, använder kamraten mattesymboler och tecken när den skriver sina redovisningar.

Snart hade lektionstiden på 130 min tagit slut och vi fick använda lektionen dagen efter till att arbeta med, ta del av feedbacken kamraterna gett och använda de nya kunskaperna för att på lite mer utvecklat sätt lösa nya problem med avrundning.

Ett långt lektionspass ger eleverna möjlighet att tänka matematik och inte bli avbrutna av att klockan är slagen. Det krävs av mig som lärare att jag tänkt till och planerat lektionen utifrån vilket innehåll och vilken eller vilka förmågor vi ska träna och undervisningen kan behöva varieras under lektionen men ändå fokusera på samma innehåll eller förmåga. Behövs en bensträckare anpassar vi den efter arbetet och uppgifterna inte klockan.

Att hitta tid

Denna ständiga fråga om tid….. tid är det vi har mest brist på av allt tror jag och tidsbristen eller i alla fall diskussionen om den, tar energi ifrån oss….. Vi vill ha mer tid för våra ämnen och undervisning, vi vill ha mer tid tillsammans för planering och samtal, vi vill ha mer tid för att …. ja, det mesta vill vi ha mer tid till…. Jag känner att lite väl mycket tid försvinner till att diskutera frågan om tid med fokus på tidsbrist.

Vad kan vi göra för att skapa tid? Ibland upplever jag att jag tror att jag skapar tid men att göra något snabbt och lite slarvigt kan istället ge resultatet att jag måste göra om, förbättra eller förändra och tidbesparingen blev istället helt tvärtom. Ett gott förarbete leder till tidsbesparing i slutändan, planeringen håller eller responsen blir mer rätt och ger den effekt vi önskar.

Ett exempel är att arbeta med en bra planering som håller ihop, mål, arbetsuppgifter och bedömning, den tar lite tid och energi att skapa och sy ihop men när arbetet väl är igång sparar det tid, jag kan fokusera på undervisning och målet.  När planeringen och undervisningen  är genomförd handlar det som att bedöma, att lägga lite tid på några bra formuleringar underlättar och sparar tid när jag ska ge feedback och feedforward till eleverna på det de har presterat och lärt.

Att skapa tid för att mötas och samtala sparar tid för vi undviker att det uppstår konflikter på grund av att vi inte hinner prata med varandra eller är för stressade och misstolkar varandra.

Tid är inte enkelt…. men det är i slutändan bara vi själva som kan ansvara för vår tid, vara rädda om den och fördela vår tid och energi. Våga prioritera det som är viktigt, våga sätta punkt och vara nöjd med det som var rimligt.

Det blir mycket lättare att orka och ha tid när vi har duktiga, raka och hjälpsamma  kollegor. I slutändan är vi, var och en ansvariga för oss själva, vår tid och att prioritera för att vi ska må bra.  Lisa Tilling menar att den viktigaste personen i mitt eget liv är mig själv. Mår inte jag bra är jag ingen bra mamma, livskamrat, vän, lärare eller kollega.

Ta hand om dig själv, våga prioritera din tid och var nöjd med resultatet. Det jobbar jag med att bli bättre på.

 

Hangups, förväntningar och fokus

Olika förväntningar skapar olika fokus?! Jag tänker på min roll och hur omgivningen ser på mig vilka styrkor och svagheter jag har. Min familj och min släkt ser mig som en storslarvmaja, med all rätt. Det identifierar jag mig med även om jag ständigt arbetar för att förbättra detta blir det alltid uppmärksammat när jag återigen varit slarvig. Blev förvånad när jag för ett par år sen, på jobbet, fick kommentaren ”du som är så ordningsam och strukturerad”. Hm, hade visst en liten annan roll där, visst de finns de på jobbet som uppmärksammat slarvmajan…. men var i alla fall en bekräftelse på att jag förbättrat mig.

Blir vi som omgivningen förväntar sig att vi ska vara?

Det jag reflekterat över idag är min irriterande vana att särskriva allt, hm hur ska jag förbättra mig, min nya telefon förstärker dessutom min ovana i det här fallet… men ju mer jag fokuserar desto mer särskriver jag verkar det som eller såskriverjagihopordenistället.

Ibland känns det som att när jag fokuserar (för)mycket på att förbättra en svaghet blir effekten nästan negativ. kanske är det bättre att konstatera att detta är jag mindre bra på, reflektera hur det ska förbättras men sen försöka att inte lägga allt fokus på det utan mer fortsatt fokus på det jag gör bra och förhoppningsvis hänger det ihop och samtidigt som mina styrkor utvecklas blir svagheterna lite mindre svaga?

Det handlar om att hitta balansen, för mycket fokus på svagheter eller det som är svårast gör att jag identifierar mig med det, kanske bättre att lägga mer fokus på styrkorna och låta de andra hänga med på köpet.

Ibland möter jag elever som identifierar sig med att jag kan inte matematik eller jag förstår inget av NO, tror det finns flera bidragande faktorer till att det blir så. Men den viktiga frågan blir. Hur ska jag som lärare jobba för att eleverna ska tro att de kan? Steg 1 känner jag är att jag tror på att de kan och kommer att lyckas och fokuserapåderasstyrkor, jobba på ett sätt som gör att de får syn på allt de faktiskt kan i matematiken eller NO:n.

Jag har upplevt att eleverna får syn på sina förmågor när vi har arbetat med själv och kamratbedömning och mer öppna problem, det sista framförallt i matematiken. När jag har delat upp bedömningarna och responsen så den fokuserar på så få kunskapskrav som möjligt upplever jag att eleverna lättare ser att allt det här kan jag och den här lilla delen behöver jag träna lite till på. Det skajagfortsättaattutveckla…..ups, var kanske en sak till?

Pendeln slår viktigt att hitta balansen

Funderar en del över inlärning, utveckling och hur vi kommer framåt i lärandet. Återigen utgår jag från mitt lärande på hästryggen. När jag var yngre fick jag ofta beröm för min sits, att jag satt bra på hästen helt enkelt. Med åren har jag tappat bort den där bra sitsen och fått olika goda råd på vägen, luta dig mer bakåt, tillslut lutar jag alldeles för mycket bakåt, pendeln slår över och det är väldigt svårt att hitta balansen och vad som är ”bra eller rätt”.

Min reflektion är att hade det blivit lättare om jag fått höra vad det var som var bra?

Jag tänker att när jag som lärare, mentor och coach till eleverna ger feedback till eleverna är det lika viktigt att tala om vad det är som är bra och varför det är bra. Detta för att undvika att vi tappar bort allt det som är bra på vägen och inte behöver börja pröva oss fram till det igen. Identifiera allt du själv eller eleven gör bra, var rädd om de förmågorna och unna dig-dina elever att fortsätta utveckla även dessa förmågor. Jag tror det är en väldigt viktig del i lärandet och framförallt att jag själv lär mig känna igen och identifiera det som är bra och hur det ser ut eller känns.

Respons behöver hjälpa eleven att själv reflektera och känna igen vad som är bra respektive mindre bra i slutänden vill vi ju att eleverna ska bli självständiga. För att utveckla en känsla för när det är bra eller på rätt väg är det viktigt med tid för egen reflektion, att få möjlighet att tänka efter och fundera, jämföra med sina egna tidigare försök, tester eller vad det nu kan vara och kanske även kunna se andras exempel. Själv och kamratbedömning av olika typer av uppgifter gör att eleverna får möjlighet att träna på förmågan att se vad som är de är bra på och hur de kan utveckla sina egna uppgifter.