Kategoriarkiv: skapa relationer

Teamwork är nödvändigt

Är du proffs eller professionell?

Proffs det leder mina tankar till någon som är enskilt enastående exceptionell på något och i särklass i detta ämnesområde eller en praktik.

Att vara proffs är svårt, kanske omöjligt i skolans värld. Jag skulle vilja säga att ingen blir proffs på alla enskilda elever utom möjligen en enstaka lärare och elevens vårdnadshavare. Men på varje skola måste det finnas minst en som hittar in till den enskilda eleven.

Men att vara professionell är lite enklare, i alla fall när man som jag omges av ett professionellt team. Det är teamet består närmast av 16 andra kollegor, vidare till 5 andra arbetslag på skolan, vart och ett med sina kompetenser. Samt en ledningsgrupp med olika styrkor mål och drivenhet. I fortsättningen av inlägget inkluderar jag ALLA på Ektorpsskolan när jag skriver kollegor.

Att jobba i skolan är inte att vara ett individuellt proffs. Att jobba i skolan kräver professionella personer. Att kunna se sina egna styrkor och svagheter. Att tillåta och våga erkänna sina svagheter och att kollegor backar upp mig i en akut situation jag inte bemästrar, att jag med mina funderingar kan gå till någon med kompetens och bolla och reflektera för att komma vidare i mina tankar och det som behöver förändras.

Vi släpper ett antal 9or med fina resultat som vi slitit kämpat, utvecklats och lärt oss tillsammans med. Det har hänt att jag lämnat klassrummet i frustration de senaste 3 åren.. Då har en kollega direkt gått in och fortsatt min lektion, det har hänt att jag inte nått fram då har den andra pedagogen som då då funnits i klassrummet tagit över och gett en annan infallsvinkel gentemot eleverna. Jag har grubblat om elevers lärande, då har det funnits proffsiga kollegor, att bolla och prata eller pysa ut frustration med. Det har hänt att jag varit mindre professionell i stunder, då måste JAG reflektera över vad som gick fel, hur jag ska göra bättre nästa gång eller ställa saker tillrätta på mitt sätt och om det behövs med stöd av en eller flera kollegor. I mitt yrke är det mitt ansvar att ha goda relationer med mina (alla elever) och mina kollegor. Ibland går den goda relationen till eleven genom en annan kollega. Att våga ifrågasätta varandra eller ge varandra feedforward i det dagliga arbetet. Att se när en kollega kör fast och våga släppa utan prestige det är vägen mot professionell i mitt yrke

Att lita på varandra, att lära av varandra , att lita på processen, kan den här eleven reflektera i SO, då måste jag i NO eller idrott oxå kunna hitta den kunskapen. Hur gjorde So läraren? Kan jag göra liknande, eller handlar det om relation? Kan en annan lärare hjälpa mig? Eleven som simmar med en annan pedagog, eller orienterar med speciallärare. Att jobba professionellt innebär att jag ibland behöver låta en annan vuxen bedöma, peppa eller guida eleven, det handlar inte om ett misslyckande för mig. Det handlar om att eleven SKA lyckas!!
Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.


Att vi tar hjälp av varandra och inser att varken jag eller någon annan lärare kommer kunna bli proffs på varje enskild elev men tillsammans i ett team når vi betydligt många fler än om vi inte tillåter oss släppa in andra erkänna våra svagheter och använda och lära av alla kompetenser runt oss.

Att jobba för varenda unge, att tro på att alla kan, att våga tro igen efter tvivel det kräver mod tillit och framförallt professionella kollegor.

Att vara professionell- att ta tillvara på sina egna kvaliteter, andras kvaliteter såväl elevers som kollegors både inom och utanför den egna skolan.

Jag ser fram emot spännande utmanande och nytt lärande i höst tillsammans med nya elever och professionella kollegor. Till er som lämnat oss tack för lärande utmanande roliga år.

Annonser

Eko

Artikeln i Folkbladet gav eko till Aftonbladet de önskade en debattartikel. Vi enades om att en modiferad variant av blogginlägget. 5500 ord skulle bli 3500

Så här blev det

Dagens Aftonbladet

Varför påskkärring?

Just nu är denna damen på väg till jobbet som lärare. Varför undrar du kanske, varför spöka ut sig?

Det handlar om några olika saker. Att jag idag ser annorlunda(?!) ut kan vara en isbrytare, några elever som jag inte tidigare haft så mycket kontakt med kommer fram och kommenterar och vi kan börja bygga en relation. På vår skola finns över 400 elever, de 125 i mitt arbetslag har jag hittat relation med de flesta, men detta gör att de öppnar upp och den som har svårt att börja ta kontakt har något att kommentera eller våga skoja med mig. Det öppnar även för nya relationer, med elever jag inte möter i undervisningen. Att ta kontakt i en korridor där vi möts och säger hej är inte alltid enkelt, men här finns något att kommentera.

På hösten brukar vi ha en maskerad, där vi visar allas lika värde och att alla har rätt att vara den de är. En dag som den öppnar upp för nya kontakter, att hitta nya sidor hos varandra och visa att vi bjuder lite på oss själva.

Att vara påskkärring inleder diskussioner om traditioner, vad har vi för traditioner här. Elever från andra kulturer öppnar upp och berättar om sina traditioner och vi kan mötas i samtalet och lära av och om varandra.
Rocka sockorna har blivit en sådan dag, den manifesterar allas lika värde. – Varför har du olika sockor? Det väcker frågor. Frågorna öppnar för att diskutera olikheter och vad just denna dagen symboliserar.

En liten enkel tvist på vardagen öppnar många dörrar. Dessutom är ju lite kul att bryta av i vardagen. Att skoja till det, vi har ett gemensamt litet projekt vi i arbetslaget. Att vi vuxna på skolan mår bra tillsammans det sprider sig till eleverna.

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image