Kategoriarkiv: skola

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Annonser

Förbud i mitt klassrum? För vems skull?

I mitt klassrum där ska det finnas en tydlig struktur, för att eleverna ska veta vad som förväntas av dem. På vår skola har vi en grundstruktur med hur vi startar och avslutar lektionerna för att eleverna ska känna igen sig och det ska hjälpa oss pedagoger med rutiner och ledarskap. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap mera, där är det en fantastisk trygghet att veta att alla vuxna gör lika och gör vi alla lika blir det förhoppningsvis mindre utmaningar runt ledarskapet.

 

I mitt klassrum där ska lektionen börja med att datorlock är stängda och hörlurar utanför öronen, därför att vi ska alla vara med och diskutera eller lyssna på dagens innehåll på lektionen. Det har vi lärare på min skola kommit överens om att vi alla gör lika ska förenkla för eleverna och för mig när jag blir utmanad i mitt ledarskap.

 

I mitt klassrum använder jag mobilen för att fota, dokumentera och föra närvaro. Jag använder mobilen för att kommunicera med elever jag saknar eller som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara detta? Hur ska vi jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar, hur ska vi jobba med eleven som behöver fotografera tavlan eller laborationen. Hur ska eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis kunna fota och skicka iväg? En del kan vi visserligen använda en dator till,men handen på hjärtat, vilket sätt är lättast att kommunicera med? Hur väljer du att chatta med dina vänner? Dator eller mobil?

 

Förbud är något vi försöker undvika, ett förbud blir lätt en gräns som ska utmanas och provoceras. Ett förbud blir en väg att slippa ut, att straffa ut sig.

 

Med eleverna jag möter i min undervisning pratar om förväntningar om hur och vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner en oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat. Jag pratar med dem och diskuterar om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker. Att sitta och snapachatta eller smsa är en sak som tar tid från arbetet mot kunskapskraven vilket gör att det blir en del av diskussionen och lärandet om att lära sig. Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt.  Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i debatten om hur den används, brukas och missbrukas. Här tror jag vi i skolan har en viktig roll och att vi kan se och lyfta både för och nackdelar.

 

Jag ska enligt läroplanen förbereda eleverna för framtiden och det samhället i ständig utveckling där de ska leva, verka och arbeta under många år framöver. Vi behöver ungdomar som kan hantera, är medvetna om risker och möjligheter med dessa verktyg. För ungdomarna är det inte bara ett verktyg och hjälpmedel utan forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Jag som lärare, mentor måste jobba ihop med alla de vuxna som finns runt våra ungdomar för att lära dem om alla dessa möjligheter och även om de risker som finns. Men jag som vuxen måste oxå förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig?

 

För mig handlar det om att vi lärare på skolan måste stötta varandra, vi måste hitta våra ramar och hjälpasåt för att skapa goda rutiner och samtal om hur och när vi använder mobilerna och hur detta ser ut i de olika klassrummen tillsammans med de ungdomarna med sina egna behov som vi möter. Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och låta dem lära sig den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, det är jag ytterst tveksam till.

Jag tror på ett lärande för framtiden och i framtiden ingår det digitala och mobiltelefonerna definitivt, lockelsen kommer att finnas, vi behöver ta ansvar och LÄRA våra barn och ungdomar om detta. Förbud leder inte till lärande.
Lyssna gärna på säker användning av nätet för unga

Att leda samtal

Går en handledarutbildning inom matematiklyftet. Det började i Juni med fysiska träffar i dagarna 2 i Falun. Efter det följer  5 delar till alla webbaserade, vid varje tillfälle är det 1 eftermiddag med föreläsning och 1 em med samtal om samtal.

Vid första webbtillfället kände jag mest imponerad av att det nästan skapades mer interaktion med föreläsning via onlinetjänster än om vi suttit i samma rum. Skickliga pedagoger som växlade mellan att föreläsa och dela upp oss i mindre grupper med frågor att diskutera. Genom att de styr och delar oss i digitalarum blev det viktigt att delta och reflektera tillsammans.

Det är spännande att delta i samtal om samtal tillsammans med min grupp, det känns viktigt att vi har träffat varandra och haft de första samtalen IRL och därmed känner varandra till viss del.

Att samtala om samtal leder till många tankar. Givetvis dras tankarna till mig som lärare i klassrummet men som kursledningen vill påpeka är det viktigt att jag utbildar mig som handledare, liksom att när vi läser matematiklyftet är det viktigt att det är VI lärare som ska lära, inte alltid med eleven i fokus, faktiskt. Inte självklart och enkelt att byta mellan roller och fokus.  Men att under 2 h få lyssna på skickliga pedagoger som vänder och vrider på frågor om hur vi skapar goda samtal är utvecklande. Hur kan jag som handledare hålla i tråden, hur kan jag ställa frågor som fördjupar. Att spegla och sammanfatta det någon sagt gör ofta att denna personen själv hittar en ny tråd i sitt resonemang och spinner vidare. Alltså genom att lyssna aktivt kan jag utveckla och fördjupa reflektionen utan att själv komma med idéer.

Att kunna bryta en spännande tråd när den inte leder vidare, hur gör jag det? Hur kan jag på ett respektfullt sätt uttrycka att vi behöver tänka på nästa fråga eller nästa deltagare, viktigt för hela gruppens skull och att alla känner att de får plats. Lika väl som det är viktigt att var och en får prata till punkt om det som känns angeläget. Inte är det enkelt att leda samtal, bekräfta alla deltagare, vara handledare, och få samtalet att flyta och vara utvecklande. Men en helt klart spännande process….att träna oss lärare i att utbilda oss för en stund och inte alltid eleverna.

 

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Reflektioner från en halvvaken semesterhjärnan 

Gillar att åka tåg, det blir liksom lite som att tiden står stilla, bara vara finnas till, läsa, tänka och fundera. Idag läser jag James Nottingham  – Utmanande undervisning. 

Ett citat som får mig att börja fundera:

” Ett bra minne är bättre nu ett undersökande sinne Vissa människor blir inte tänkare för de har för bra minne ” F Nietzsche 

Känner igen mig själv, jag tror jag gick igenom skolan med allt för bra minne speciellt för min matematikutveckling.  Jag behövde aldrig fråga varför? Jag lärde mig regler och formler utantill och kunde tillämpa dem. Med lite sämre minne kanske hade jag tagit till mig mera lärande. Nu har jag istället fått utveckla den delen av matematiken tack vare kollegor med kloka tankar och min utbildning till lärare. 

Hur ska jag som lärare få eleverna att lära och förstå istället för att memorera? Få dem att förstå och arbeta med begreppen. Jag behöver jobba med mål i undervisningen som ”kräver” att eleverna utvecklas och att de behöver jobba för att nå målen. Dock får det inte bli för tufft utan de ska känna och se sina egna framsteg och ibland få arbeta med det som de behärskar. Ett mål ska ska vara nåbart men inte för lätt.

Förslagsvis tränar eleverna sig i att se sitt eget lärande och utveckling genom att arbeta med återkoppling och Formativ feedback/ bedömning. I en föränderlig värld behöver vi ständigt lära oss och utvecklas. Vi kommer behöva lära oss nya saker och kan förmodligen inte lita på ett minne hur bra det än är. Därmed blir det viktigt att lära sig om  sin egen lärprocess och hur jag kan utvecklas och lära mig på bästa sätt.  Nottingham beskriver det som att vi behöver sakta ned undervisningen för att skapa utrymme för förhållningssätt, färdighet och begrepp och därmed höja takten i elevernas inlärning.

Att det handlar om att lära sig lära. Lära sig att hantera motgångar och hur sitt eget lärande sker då kommer vi ofta längre än om vi litar på vår talang. Att lära våra barn och ungdomar Att vi kan lära oss även det som känns svårt. Vi behöver inte ha talang för ett ämne eller en aktivitet för att kunna utvecklas inom det. Uppmärksamma framsteg och utveckling mer än talang. Vi behöver förstå att jag kan lära mig något även om det känns väldigt svårt i början eller jag får stora motgångar på vägen.

Tänk på att en kämpande medelmåtta ofta kommer längre en talang som inte tränar.

Har du inte läst utmanande undervisning läs den, har du läst den är den värd att bläddra i igen.

Världens bästa jobb….

I Flödet i mina socialmedier gratuleras det idag till alla de som kommit in på olika universitetsutbildningar. Härligt och njut av studieåren allihopa. I mitt flöde är det lite övervägande delen gratulationer som riktar sig till blivande lärare i allmänhet. 

Du som valt läraryrket,  grattis det är verkligen härligt att ha ett jobb som ser till att du är uppdaterad på det som händer i världen och främst i ungdomarnas värld. Jag känner mig ibland gammal men ofta ung och att jag tack vare mina elever hänger lite mera med i vad som händer…

Jag är ganska övertygad om att yrket kommer ändras och följa med i samhällsutvecklingen, skolan och utbildningen ska ju utbilda elever som ska jobba i väldigt många år till. Därför måste en lärare ständigt reflektera och kunna utveckla och anpassa. Njut av det och häng med. Jag gillar känslan av att lärandet även för mig ständigt är närvarade och en stordel av mitt yrke.

Det är sällan dagarna ser likadana ut, det händer saker, det är människor vi möter, vi kommer inte vara beredda på allt. Med goda kollegor nyfikenhet och vilja att göra bra saker för varenda unge kommer vi långt. Lyssna in och var där för eleverna. För mig handlar det om att skapa goda relationer till alla skolans elever för att kunna stötta dem i deras resa och utveckling.

Så du som nu ska  påbörja din utbildning ta vara på studieåren, samla kunskaper och erfarenheter. Detta kommer du sen att fortsätta med under ditt yrkesliv.

Varmt välkommen som student och blivande kollega 💞 där vi tillsammans jobbar  för att skapa världens bästa yrke för våra ungdomars framtid.