Kategoriarkiv: skolan

Att leda samtal

Går en handledarutbildning inom matematiklyftet. Det började i Juni med fysiska träffar i dagarna 2 i Falun. Efter det följer  5 delar till alla webbaserade, vid varje tillfälle är det 1 eftermiddag med föreläsning och 1 em med samtal om samtal.

Vid första webbtillfället kände jag mest imponerad av att det nästan skapades mer interaktion med föreläsning via onlinetjänster än om vi suttit i samma rum. Skickliga pedagoger som växlade mellan att föreläsa och dela upp oss i mindre grupper med frågor att diskutera. Genom att de styr och delar oss i digitalarum blev det viktigt att delta och reflektera tillsammans.

Det är spännande att delta i samtal om samtal tillsammans med min grupp, det känns viktigt att vi har träffat varandra och haft de första samtalen IRL och därmed känner varandra till viss del.

Att samtala om samtal leder till många tankar. Givetvis dras tankarna till mig som lärare i klassrummet men som kursledningen vill påpeka är det viktigt att jag utbildar mig som handledare, liksom att när vi läser matematiklyftet är det viktigt att det är VI lärare som ska lära, inte alltid med eleven i fokus, faktiskt. Inte självklart och enkelt att byta mellan roller och fokus.  Men att under 2 h få lyssna på skickliga pedagoger som vänder och vrider på frågor om hur vi skapar goda samtal är utvecklande. Hur kan jag som handledare hålla i tråden, hur kan jag ställa frågor som fördjupar. Att spegla och sammanfatta det någon sagt gör ofta att denna personen själv hittar en ny tråd i sitt resonemang och spinner vidare. Alltså genom att lyssna aktivt kan jag utveckla och fördjupa reflektionen utan att själv komma med idéer.

Att kunna bryta en spännande tråd när den inte leder vidare, hur gör jag det? Hur kan jag på ett respektfullt sätt uttrycka att vi behöver tänka på nästa fråga eller nästa deltagare, viktigt för hela gruppens skull och att alla känner att de får plats. Lika väl som det är viktigt att var och en får prata till punkt om det som känns angeläget. Inte är det enkelt att leda samtal, bekräfta alla deltagare, vara handledare, och få samtalet att flyta och vara utvecklande. Men en helt klart spännande process….att träna oss lärare i att utbilda oss för en stund och inte alltid eleverna.

 

Annonser

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

Fånga ögonblicket…

Du tittar in i klassrummet en fredag eftermiddag här skulle det pågå en lektion i uppstarten av ämnesområdet syror och baser. Vad händer, jo läraren joggar runt och försöker illustrera ett 400- meterslopp och frågar eleverna vad som händer efter 300m av loppet. Skulle de inte diskutera syra, bas, och pH-värde tänker du…

Hur hamna vi här? Tidigare under lektionen har alla eleverna varit i labbsalen och undersökt 11 olika vardagsämnen och om de är sura, basiska eller neutrala. När alla eleverna laborerat klart går vi tillsammans igenom resultaten och diskuterar. För en grupp visade indikatorn BTB grönt, det vill säga neutralt, på bikarbonat medan för de flesta andra blev det blått, det vill säga basiskt. Hur kan det komma sig? Kanske har de inte diskat noga eller så har klassen innan inte diskat noga, det leder in oss på en bra diskussion om felkällor, kontaminering och vidare till andra laboratorier exempelvis sjukhus laboratorier, hur man gör för att rengöra operationsverktyg. Elevernas frågor leder mig till att diskutera, berätta, förklara och det öppnar för fler frågor vidare in i lexSara och lexMaria, vad är det? Ja det är oändligt var diskussionerna leder oss. Tillbaka till laborationen, filmjölk, det är surt, innehåller mjölksyra… Mjölksyra det kan vi ju få i musklerna…? så är läraren igång 0ch pratar om kondition, syreupptagning och snart är vi på friidrottsbanan och springer 400m…

Eleverna har under laborationen testat C-vitamin, ja det är surt… Vad är C-vitamin bra för? D-vitamin, det får vi av solen väl? så är diskussionen igång, solen, huden, olika hudtyper, hudcancer, känslighet evolution, vi härstammar alla från Afrika, ozonlagret…resonemangen och frågorna leder oss iväg. Idag hamnande diskussionerna i sådana områden där jag och min kollega kunde berätta, svara och resonera. Annars kan vi tillsammans göra en sökning på nätet för att ta reda på det.

En lektion där vi går från det lilla till det stora, tillbaka igen och skapar sammanhang till den annars så isolerade kunskapen som kan tyckas rätt ointressant. Men det jag vill ha sagt med detta inlägget är att det är eleverna som skapar eller gör de här lektionerna bäst. Att de vågar reflektera öppet och ställa frågor gör att det är deras intresse och nyfikenhet som styr var vi hamnar. Att försöka återskapa exakt samma lektion i nästa grupp brukar falla rätt platt. Istället måste jag utifrån samma planering försöka få dem att ställa sina frågor och våga reflektera högt. För att det ska ske behövs trygga grupper som har en bra grund där de vågar öppna upp och fundera. Jag brukar säga till mina klasser att jag inte har bekymmer med att det blir pratigt och rörigt, det är snarare kreativt, dock måste vi komma till den överenskommelsen att när diskussionen drar iväg och det tenderar att det ska bli lite för rörigt eller för långt bort från ämnet måste de kunna samla ihop sig när jag ber om det och vi kan sammanfatta eller gå vidare utifrån det som var det ursprungliga syftet. Jag älskar att fånga ögonblicket att följa upp elevernas frågor och reflektioner det är det som är det verkliga lärandet och bygger på just deras förförståelse. Dock det kräver att jag är flexibel och det kräver att när det är dax kommer vi tillbaka till fokus snabbt. Det är viktigt att vi har arbetat med det didaktiska kontraktet och att vi har en bra klassrumsmiljö både för att eleverna ska vara trygga och våga vara medskapare till dessa lektioner samt att vi när det är dax kan samla ihop oss och styra in oss mot det som var det var målet med lektionen.

Att våga fånga, ögonblicket, elevernas funderingar det är kärnan, glädjen och bidrar till helheten i lärandet förståelsen för varför ska jag kunna något om den här lilla delen, idag lilla kemivärlden av surt eller basiskt. För att det ska fungera i praktiken kräver det relationer och gott gruppklimat.

Stanna upp och reflektera…mot nya mål

Jag är inte den som anser att vi ska använda tiden till att titta i backspegeln och fundera för mycket över det som varit. Men att då och då stanna upp för att reflektera, lära och fundera är nyttigt, det bör göras oftare än en gång per år, men i denna tid blir det naturligt att stanna upp lite extra och summera det år som gått. Var står jag i förhållande till var jag befann mig för ett år sedan, det kan gälla jobb, hälsa, familj, fritid ja vad som, men bara för att få lite perspektiv. Ibland går saker så fort att jag inte hinner inse att det händer, utvecklas , förändras eller står stilla. Därför måste jag hitta sätt att stanna upp fundera och revidera. Idag är ett sådant naturligt tillfälle. Första dagen på 2015. Är kursen rätt, ska jag fortsätta på samma väg eller omvärdera mina målsättningar. Jag har svårt att hitta mening utan mål, det gäller både mitt arbetsliv och mitt privat liv. Målen nås inte alltid men de finns med där och får omvärderas allt eftersom vilka saker som vägen erbjuder i form av hinder eller extra skjuts i en eller annan riktning.  Idag kan jag summera att 2014 har jag gjort en stor insats för min hälsa och startar 2015 cirka 10 kg lättare än jag startade 2015 och med betydligt bättre ork och allmäntillstånd. Det var inget uttalat nyårslöfte men vägen tog mig hit med lite för kvicka kommentarer och pepp från vänner och bekanta, ingen uttalad målsättning det vara bara detta år det hände och att jag inte kan hålla tyst ledde mig till ett vad som ledde vidare till detta. Ibland visar det sig framgångsrikt att tala innan jag tänker. Att jag blivit lagledare på mitt jobb, något som fått mig att se många saker med andra ögon och andra perspektiv och lett vidare till nya insikter och reflektioner. Min fritid med mina hästar har en helt eget inlägg på den bloggen med summering av året ett på den fronten krokigt år.

Jag brukar försöka inte ge nyårslöften, men de sista åren har jag lovat att jag under kommande år ska uppleva eller lära mig minst TRE nya saker…. under 2014 deltog jag i en fotoutmaning, blev lagledare, red och körde in min unghäst samt debuterade svårare klass med min äldre häst. och förändrade min syn på kost och träning.. ja nya utmaningar väntar på oss, det handlar om att våga ta dem och våga göra saker utanför komfortzonen. Det finns inget att förlora, bara nya lärdomar och insikter att vinna.

Ibland behöver kanske kursen ändras, är det rätt väg jag valt, är målet rimligt eller värt att sträva mot. Det jag behöver utveckla framförallt privat är att lära att tänka bort, om jag startar nya saker, nya mål kanske inte alltid de gamla kan hänga med, som tidigare chefer sagt till mig du har din tid på jobbet startar du och fyller med nytt måste annat effektiviseras eller tas bort du kan inte fylla det som redan är fullt. Att tänka om och tänka nytt, våga öppna dörrar och våga stänga dörrar det ska jag ta med mig in i 2015. …..och MINST 3 nya lärdomar och erfarenheter ska jag uppleva. Jag ska bli bättre på att ofta stanna upp, reflektera och njuta av tillvaron och ta tillvara på de möjligheter som erbjuds. Hur ska du möta 2015?!

SoL del 2

Arbete med SoL -språk och lärande fortsätter, för ett par veckor sedan hade vi diskussioner i arbetslagen om kapitel 1 och 2 i Gibbons bok- Lyft språket -Lyft tänkandet. Diskussionerna i min grupp handlade mycket om stödstrukturer och hur vi ska stötta eleverna till att utmanas i sitt lärande. Gibbons (2009) s44 skriver om fyra zoner, Komfortzonen Utråkningszonen, frustrationszonen och lärande zonen.

Skärmavbild 2014-12-20 kl. 07.28.13

Vi lärare behöver skapa stödstrukturer för att hjälpa eleverna att övervinna hinder för lärandet, tillsammans gör vi det på bästa sätt, en elev har ibland större möjligheter att nå målen- visa sina förmågor i vissa ämnen eller med vissa lärare det kan beror på trygghet, relationer eller andra faktorer. Då behöver vi som lärare utveckla undervisning och bedömning så att vi kan ta del av varandras erfarenheter och ha diskussioner som möjliggör att eleven kan tillgodo räkna sig det den visat i ett ämne i ett annat när förmågorna överlappar varandra. I nästa steg gäller det för oss pedagoger att lära av varandra för att utveckla undervisningen så mycket som möjligt att passa så många elever som möjligt. Jag har tidigare skrivit om stöd och att använda stödstrukturer kommer inte att stjälpa någon men kanske kan den hjälpa en elev som den egentligen inte var avsedd till från början.

På Ektorpsskolan har vi förmånen att vi har alla skolformer och vi har mycket att lära av varandra, de lärare som undervisar i två eller tre skolformer kan ta med sig erfarenheter och idéer emellan och stötta för att vi alla ska kunna ta del av tips som är användbara.

Vikten av att vi alla tar ansvar för elevernas språk utveckling och att lärarna i alla ämnen känner att det är deras angelägenhet.

Läsloggen är uppdaterad

 

Mer lust än diciplin- Relationer istället för eller som väg till ordning

Jag funderar vidare om lusten.. men det här inlägget kommer att ha en liten annan vinkel än de tidigare, men lusten kommer in därför jag tror det hänger ihop med motivationen att lära. För att lärande ska ske måste de, för eleven, finnas lust i form av motivation och förståelse (meningsfullhet) för det som sker i klassrummet eller på någon plats i skolan.

Jag lyssnade för några dagar sedan på podden det är lärarnas fel del 2 om ordning och reda, den skapade mycket reflektioner och igenkänningsfaktor hos mig. I den pratade de om vikten av relationer och att inte hårdare tag leder till ordning för alla elever. De elever som har förmågan, följer de regler som har en vettig grund till att de finns, en regel ska vara motiverad att vi passar tider hänger ihop med respekt och att skapa ett bra lärande klimat, medan att inte bära keps kanske inte har någon egentlig grund i sig. De elever som har möjlighet kommer att följa reglerna oavsett eller med hjälp av påminnelse då och då, men för några finns annat inre eller yttre faktorer som hindrar dem i att följa reglerna, då hjälper inga disciplinära åtgärder alls.

Den senaste debatten har handlat om ordning och reda, uppförande och betyg i det. Att det inte krävs hårdare tag i skolan som Hultén skriver (DN-debatt) “ Inte bara vad vi undervisar om utan också hur är av stor betydelse för hur barn lär och utvecklas. Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda”.

Mina reflektioner handlar om att skolan måste bygga på att eleverna ska trivas, känna tilltro till sin förmåga och vilja utvecklas. Gibbons (2009) s. 37 * beskriver om en elev som inte mindes vad hon lärt sig men som mindes hur hon kände sig. För att lärandet ska vara optimalt måste eleverna vara trygga och känna tilltro, betyg blir en stress annat blir en stress. Att vara en närvarande vuxen som skapar relationer blir viktigt i skolan, jag tror det är svårt för att inte säga omöjligt att bara vara lärare och inte jobba med att skapa relationer.

Skoldagarna emellan är viktiga i den processen, exempelvis friluftsdagar, mentorsdagar olika kultur och studiebesök. Dessa dagar har de allra flesta gånger ett syfte hämtat ur läroplanen men de ger samtidigt chansen till att umgås, uppleva tillsammans och lära tillsammans, samspelet ändras, ibland är det eleven som vet mer än läraren och kan få briljera med sina färdigheter. Att vara mentor på mentorsdagar att bjuda på sig själv under en profilvecka eller att vara tillsammans under en friluftsdag skapar relationer på ett annat plan och kan ibland vara en väg in för att kunna arbeta med lärandet i den vanliga undervisningen. Jag minns en elev för flera år sen som jag hade svårt att kommunikationen med, efter en friluftsdag i skidbacken blev det plötsligt lättare, vi hade en gemensam arena och hittade utifrån detta vägar till att börja kommunicera bättre. En del lärare tycks tänka att dessa dagar mest är till besvär men jag tror istället att vi ska utnyttja dem till max och verkligen gå inför att ta tillvara på dem på bästa sätt för att skapa bättre relationer. En elev som har svårt för mitt ämne får en ny chans att visa andra förmågor för mig visa vad den kan kanske får den även möjligheten att utmana eller lära sin lärare något, känslan av att vara bra och få visa det är viktig.

Vi som pedagoger behöver alltid utgå från att vi är vuxna och att eleverna är just elever och de går i skolan för att lära oavsett vad det handlar om, inget är självklart att kunna sedan förut. Vi ska inte bli kompisar med eleverna det är inte det jag vill ha fram, vi ska ha regler vi kan stå för och motivera varför de finns och sträva efter att alla elever som har möjlighet följer dem. Men vi behöver skapa sunda relationer med eleverna som inger trygghet för dem, trygghet för att kunna fokusera på det som är viktigt i skolan, lärandet. Varken betyg eller disciplin leder till lärande utan lust, trygghet, meningsfullhet och motivation, vilket är grunden till att kunna lära och reflektera inte bara reproducera kunskap.

Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Vi ska utbilda demokratiska medborgare som tror på att deras åsikter spelar roll, sen behöver vi inte alltid tycka lika….Kapitel 1 och 2 i läroplanen säger att vi ska utbilda demokratiska tänkande, reflekterande medborgare som har tilltro till sin förmåga, hur vi ska göra det med mera disciplin och tidigare betyg är för mig en gåta…

  • * Boken Lyft språket, Lyft Tänkandet av Pauline Gibbons från 2009

Nätverksträffalle del 1

Åtvidaberg del 1

Dagens stora inspiration bestod av Nätverk och Workshops på Alléskolan i Åtvidaberg. Ett nätverk som väckte ganska många frågor och funderingar och framförallt bidrog till ny energi och fokus på att arbeta vidare med utveckling. Första insikten, min skola har kommit långt när det gäller pedagogik. Grunden för vår 1-1 satsning låg i att vi ville komma längre och djupare i pedagogiken. Vi såg möjligheterna att utveckla och vidga lärandet med stöd av de digitala nätverken. Min upplevelse är att det är pedagogiska tankar som driver oss att utforska tekniken och hur den kan stötta och hjälpa i hur vi vill utveckla lärandet. Min föreställning var att jag skulle bli frälst och tänka att GAFE är det som är det bästa just nu. Dock blir tanken mer att det vi har är egentligen väldigt bra men att det som är problemet är diskussionerna om PUL och att vi egentligen inte ska/bör använda drive och andra tjänster via Google när vi inte har ett avta eller i varje fall måste använda det än mer med eftertanke. Vart efter kvällen fortskred visar det sig att det finns mycket funktioner i GAFE och att det går att utveckla och anpassa efter sina behov vilket inspirerar och intresserar mig. Dagens andra insikt blir att på vår skola även om vi tycker vi har lång väg kvar så har vi kommit en bra bit mot likvärdighet i vår undervisning. För oss är det naturligt att samplanera och bedöma gemensamt, vi vill otroligt mycket och vi genomför en del av det, men vill, önskar mer och blir frustrerade när vi inte kommer vidare tillräckligt snabbt, för mer likvärdighet inom och mellan ämnen och ämnesövergripande. Det är svårt att hitta balansen mellan att stanna upp då och då och vara nöjd med vägen som vi kommit samtidigt som vi vill att utvecklingen ska fortsätta framåt.

Nr Tre i insikterna: det är naturligt för oss att efterfråga något med samlade bedömningar. Det arbetet påbörjades långt innan datorer och ipads med fysiska portfolio pärmar. De bedömningar jag ger mina elever är framåtsyftande och det ska vara enkelt för eleven att hämta dem för att utveckla sin nästa text eller vad det handlar om. Har de skrivit tre laborationsrapporter vill jag att den feedback de fått av sig själva kamrater och mig ska vara lätt att ta fram samlat så nästa rapport blir ett eller flera steg bättre. Om bedömningen eller den samlade bedömningen finns på en annan plattform tappar vi bort den, det blir krångligare för eleverna att hitta och den blir inte en naturlig del i fortsatta undervisningen Kort feedback på uppgifter om vad som är bra och vad som ska förbättras driver lärandet och elevens utveckling framåt. De största vinsterna jag kan se med GAFE och Ipads eller Chromebooks är att det är stabilt och framförallt Chromebooks är mindre beroende av uppdateringar. Det mesta av arbetet är molnbaserat och blir mindre känsligt för krascher och haverier på det digitala verktyget.

Det lärarna påpekar är att de har ständig koll och kan ge kontinuerlig feedback till eleverna, vilket är bra men en viktig tanke att ha i bakhuvudet är att vi inte får öka antalet uppgifter, det verkar kunna bli en tendens med digitala verktyg. Utan att ge “bedömningsfria” zoner och arbeten där eleverna kan arbeta utan att känna att allt de gör sak bedömas.
Min reflektion blir att oavsett verktyg vi använder så behöver vi fokusera på det som handlar om lärande och vara lyhörda för det som är viktigt. Att det inte får bli en uppgiftsstyrd skola med ständig kontroll utan att det handlar om utbildning och lärande, där kort och konkret formativ bedömning under ett arbete blir ett viktigt verktyg. Med de digitala verktygen ökar möjligheten att variera undervisningen, utnyttja den!!  Glöm inte heller de viktiga diskussionerna och muntliga reflektionerna där vi och eleverna utvecklas och resonerar tillsammans. Glöm inte att vara närvarande lärare och möta eleverna här och nu under lektionerna. använd de digitala verktygen för att förbättra, bredda, fördjupa och förenkla för dig och för eleverna.