Kategoriarkiv: skolan

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Annonser

Eko

Artikeln i Folkbladet gav eko till Aftonbladet de önskade en debattartikel. Vi enades om att en modiferad variant av blogginlägget. 5500 ord skulle bli 3500

Så här blev det

Dagens Aftonbladet

Att leda samtal

Går en handledarutbildning inom matematiklyftet. Det började i Juni med fysiska träffar i dagarna 2 i Falun. Efter det följer  5 delar till alla webbaserade, vid varje tillfälle är det 1 eftermiddag med föreläsning och 1 em med samtal om samtal.

Vid första webbtillfället kände jag mest imponerad av att det nästan skapades mer interaktion med föreläsning via onlinetjänster än om vi suttit i samma rum. Skickliga pedagoger som växlade mellan att föreläsa och dela upp oss i mindre grupper med frågor att diskutera. Genom att de styr och delar oss i digitalarum blev det viktigt att delta och reflektera tillsammans.

Det är spännande att delta i samtal om samtal tillsammans med min grupp, det känns viktigt att vi har träffat varandra och haft de första samtalen IRL och därmed känner varandra till viss del.

Att samtala om samtal leder till många tankar. Givetvis dras tankarna till mig som lärare i klassrummet men som kursledningen vill påpeka är det viktigt att jag utbildar mig som handledare, liksom att när vi läser matematiklyftet är det viktigt att det är VI lärare som ska lära, inte alltid med eleven i fokus, faktiskt. Inte självklart och enkelt att byta mellan roller och fokus.  Men att under 2 h få lyssna på skickliga pedagoger som vänder och vrider på frågor om hur vi skapar goda samtal är utvecklande. Hur kan jag som handledare hålla i tråden, hur kan jag ställa frågor som fördjupar. Att spegla och sammanfatta det någon sagt gör ofta att denna personen själv hittar en ny tråd i sitt resonemang och spinner vidare. Alltså genom att lyssna aktivt kan jag utveckla och fördjupa reflektionen utan att själv komma med idéer.

Att kunna bryta en spännande tråd när den inte leder vidare, hur gör jag det? Hur kan jag på ett respektfullt sätt uttrycka att vi behöver tänka på nästa fråga eller nästa deltagare, viktigt för hela gruppens skull och att alla känner att de får plats. Lika väl som det är viktigt att var och en får prata till punkt om det som känns angeläget. Inte är det enkelt att leda samtal, bekräfta alla deltagare, vara handledare, och få samtalet att flyta och vara utvecklande. Men en helt klart spännande process….att träna oss lärare i att utbilda oss för en stund och inte alltid eleverna.

 

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

Fånga ögonblicket…

Du tittar in i klassrummet en fredag eftermiddag här skulle det pågå en lektion i uppstarten av ämnesområdet syror och baser. Vad händer, jo läraren joggar runt och försöker illustrera ett 400- meterslopp och frågar eleverna vad som händer efter 300m av loppet. Skulle de inte diskutera syra, bas, och pH-värde tänker du…

Hur hamna vi här? Tidigare under lektionen har alla eleverna varit i labbsalen och undersökt 11 olika vardagsämnen och om de är sura, basiska eller neutrala. När alla eleverna laborerat klart går vi tillsammans igenom resultaten och diskuterar. För en grupp visade indikatorn BTB grönt, det vill säga neutralt, på bikarbonat medan för de flesta andra blev det blått, det vill säga basiskt. Hur kan det komma sig? Kanske har de inte diskat noga eller så har klassen innan inte diskat noga, det leder in oss på en bra diskussion om felkällor, kontaminering och vidare till andra laboratorier exempelvis sjukhus laboratorier, hur man gör för att rengöra operationsverktyg. Elevernas frågor leder mig till att diskutera, berätta, förklara och det öppnar för fler frågor vidare in i lexSara och lexMaria, vad är det? Ja det är oändligt var diskussionerna leder oss. Tillbaka till laborationen, filmjölk, det är surt, innehåller mjölksyra… Mjölksyra det kan vi ju få i musklerna…? så är läraren igång 0ch pratar om kondition, syreupptagning och snart är vi på friidrottsbanan och springer 400m…

Eleverna har under laborationen testat C-vitamin, ja det är surt… Vad är C-vitamin bra för? D-vitamin, det får vi av solen väl? så är diskussionen igång, solen, huden, olika hudtyper, hudcancer, känslighet evolution, vi härstammar alla från Afrika, ozonlagret…resonemangen och frågorna leder oss iväg. Idag hamnande diskussionerna i sådana områden där jag och min kollega kunde berätta, svara och resonera. Annars kan vi tillsammans göra en sökning på nätet för att ta reda på det.

En lektion där vi går från det lilla till det stora, tillbaka igen och skapar sammanhang till den annars så isolerade kunskapen som kan tyckas rätt ointressant. Men det jag vill ha sagt med detta inlägget är att det är eleverna som skapar eller gör de här lektionerna bäst. Att de vågar reflektera öppet och ställa frågor gör att det är deras intresse och nyfikenhet som styr var vi hamnar. Att försöka återskapa exakt samma lektion i nästa grupp brukar falla rätt platt. Istället måste jag utifrån samma planering försöka få dem att ställa sina frågor och våga reflektera högt. För att det ska ske behövs trygga grupper som har en bra grund där de vågar öppna upp och fundera. Jag brukar säga till mina klasser att jag inte har bekymmer med att det blir pratigt och rörigt, det är snarare kreativt, dock måste vi komma till den överenskommelsen att när diskussionen drar iväg och det tenderar att det ska bli lite för rörigt eller för långt bort från ämnet måste de kunna samla ihop sig när jag ber om det och vi kan sammanfatta eller gå vidare utifrån det som var det ursprungliga syftet. Jag älskar att fånga ögonblicket att följa upp elevernas frågor och reflektioner det är det som är det verkliga lärandet och bygger på just deras förförståelse. Dock det kräver att jag är flexibel och det kräver att när det är dax kommer vi tillbaka till fokus snabbt. Det är viktigt att vi har arbetat med det didaktiska kontraktet och att vi har en bra klassrumsmiljö både för att eleverna ska vara trygga och våga vara medskapare till dessa lektioner samt att vi när det är dax kan samla ihop oss och styra in oss mot det som var det var målet med lektionen.

Att våga fånga, ögonblicket, elevernas funderingar det är kärnan, glädjen och bidrar till helheten i lärandet förståelsen för varför ska jag kunna något om den här lilla delen, idag lilla kemivärlden av surt eller basiskt. För att det ska fungera i praktiken kräver det relationer och gott gruppklimat.

Stanna upp och reflektera…mot nya mål

Jag är inte den som anser att vi ska använda tiden till att titta i backspegeln och fundera för mycket över det som varit. Men att då och då stanna upp för att reflektera, lära och fundera är nyttigt, det bör göras oftare än en gång per år, men i denna tid blir det naturligt att stanna upp lite extra och summera det år som gått. Var står jag i förhållande till var jag befann mig för ett år sedan, det kan gälla jobb, hälsa, familj, fritid ja vad som, men bara för att få lite perspektiv. Ibland går saker så fort att jag inte hinner inse att det händer, utvecklas , förändras eller står stilla. Därför måste jag hitta sätt att stanna upp fundera och revidera. Idag är ett sådant naturligt tillfälle. Första dagen på 2015. Är kursen rätt, ska jag fortsätta på samma väg eller omvärdera mina målsättningar. Jag har svårt att hitta mening utan mål, det gäller både mitt arbetsliv och mitt privat liv. Målen nås inte alltid men de finns med där och får omvärderas allt eftersom vilka saker som vägen erbjuder i form av hinder eller extra skjuts i en eller annan riktning.  Idag kan jag summera att 2014 har jag gjort en stor insats för min hälsa och startar 2015 cirka 10 kg lättare än jag startade 2015 och med betydligt bättre ork och allmäntillstånd. Det var inget uttalat nyårslöfte men vägen tog mig hit med lite för kvicka kommentarer och pepp från vänner och bekanta, ingen uttalad målsättning det vara bara detta år det hände och att jag inte kan hålla tyst ledde mig till ett vad som ledde vidare till detta. Ibland visar det sig framgångsrikt att tala innan jag tänker. Att jag blivit lagledare på mitt jobb, något som fått mig att se många saker med andra ögon och andra perspektiv och lett vidare till nya insikter och reflektioner. Min fritid med mina hästar har en helt eget inlägg på den bloggen med summering av året ett på den fronten krokigt år.

Jag brukar försöka inte ge nyårslöften, men de sista åren har jag lovat att jag under kommande år ska uppleva eller lära mig minst TRE nya saker…. under 2014 deltog jag i en fotoutmaning, blev lagledare, red och körde in min unghäst samt debuterade svårare klass med min äldre häst. och förändrade min syn på kost och träning.. ja nya utmaningar väntar på oss, det handlar om att våga ta dem och våga göra saker utanför komfortzonen. Det finns inget att förlora, bara nya lärdomar och insikter att vinna.

Ibland behöver kanske kursen ändras, är det rätt väg jag valt, är målet rimligt eller värt att sträva mot. Det jag behöver utveckla framförallt privat är att lära att tänka bort, om jag startar nya saker, nya mål kanske inte alltid de gamla kan hänga med, som tidigare chefer sagt till mig du har din tid på jobbet startar du och fyller med nytt måste annat effektiviseras eller tas bort du kan inte fylla det som redan är fullt. Att tänka om och tänka nytt, våga öppna dörrar och våga stänga dörrar det ska jag ta med mig in i 2015. …..och MINST 3 nya lärdomar och erfarenheter ska jag uppleva. Jag ska bli bättre på att ofta stanna upp, reflektera och njuta av tillvaron och ta tillvara på de möjligheter som erbjuds. Hur ska du möta 2015?!

SoL del 2

Arbete med SoL -språk och lärande fortsätter, för ett par veckor sedan hade vi diskussioner i arbetslagen om kapitel 1 och 2 i Gibbons bok- Lyft språket -Lyft tänkandet. Diskussionerna i min grupp handlade mycket om stödstrukturer och hur vi ska stötta eleverna till att utmanas i sitt lärande. Gibbons (2009) s44 skriver om fyra zoner, Komfortzonen Utråkningszonen, frustrationszonen och lärande zonen.

Skärmavbild 2014-12-20 kl. 07.28.13

Vi lärare behöver skapa stödstrukturer för att hjälpa eleverna att övervinna hinder för lärandet, tillsammans gör vi det på bästa sätt, en elev har ibland större möjligheter att nå målen- visa sina förmågor i vissa ämnen eller med vissa lärare det kan beror på trygghet, relationer eller andra faktorer. Då behöver vi som lärare utveckla undervisning och bedömning så att vi kan ta del av varandras erfarenheter och ha diskussioner som möjliggör att eleven kan tillgodo räkna sig det den visat i ett ämne i ett annat när förmågorna överlappar varandra. I nästa steg gäller det för oss pedagoger att lära av varandra för att utveckla undervisningen så mycket som möjligt att passa så många elever som möjligt. Jag har tidigare skrivit om stöd och att använda stödstrukturer kommer inte att stjälpa någon men kanske kan den hjälpa en elev som den egentligen inte var avsedd till från början.

På Ektorpsskolan har vi förmånen att vi har alla skolformer och vi har mycket att lära av varandra, de lärare som undervisar i två eller tre skolformer kan ta med sig erfarenheter och idéer emellan och stötta för att vi alla ska kunna ta del av tips som är användbara.

Vikten av att vi alla tar ansvar för elevernas språk utveckling och att lärarna i alla ämnen känner att det är deras angelägenhet.

Läsloggen är uppdaterad