Kategoriarkiv: SoL

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Från SoLen till Lyftet

När vi började terminen avslutade vi även SoL-Språk och Lärande genom att vi redovisade våra slutuppgifter i grupper. En väldigt givande dag att få lyssna på kloka inspirerande kollegor som har gjort spännande uppgifter i sina respektive grupper och ämnen. Den viktigaste lärdomen och insikten måste vara att vi inte nog kan förstärka våra begrepp och genomgångar med bilder. Utmaningen blir att hitta lämpliga bilder till olika abstrakta ämnesområden.

Från SoL kastade vi matematiklärare oss in i mattelyftet och idag hade vi tredje tillfället. Vi har valt att börja med modulen Taluppfattning och tals användning. Ett viktigt område att utveckla tillsammans. I början har det varit lite trevande, men en hel del känner vi igen från SoL, slutsatserna från förra tillfället handlade om att ge eleverna tanke och reflektionstid vilket varit centralt även i SoL arbetet. Att i mina genomgångar att strukturerade frågor som väcker elevernas tankar och får dem att reflektera om inte i storgrupp så i alla fall enskilt och i par… Är det viktigt att de säger saker i storgrupp om jag har möjlighet att gå runt och lyssna när det samtalar i mindre grupper? Att kunskapen utvecklas tillsammans med andra kan inte nog understrykas men att vi verkligen ger varje elev möjlighet att tänka själv för att sedan kunna bolla vidare med någon eller ett par kamrater.

Att arbeta med gruppen och skapa en lärmiljö blir minst lika viktigt, ett klassrum med högt till tak där eleverna vågar ge uttryck för sina tankar är en viktig del för att utveckla den kommunikativa förmågan i matematik och alla skolämnen överlag.

Vi har diskuterat olika ”problem under våra träffar, äntligen blev det lite livliga diskussioner och vi kunde tycka och tänka, för vitsen med det kollegiala lärandet bör väl ändå vara att vi utmanar varandra i våra tankar och hur vi resonerar, i den diskussionen där vi vågar ge uttryck för det vi tycker även om det inte är lika så möts tankar och vi utvecklas av att få stöta och blöta det vi tänker och tycker. Ibland tror jag vi i skolan och kanske även i delar av livet och samhället är rädda eller ängsliga för att tycka olika.. men det är ju de olika tankarna som utvecklar oss… att ibland våga tänka om och förändra våra åsikter och ibland träna oss i och vässa argumenten för just den åsikten. Vi är ibland snabba på att försvara oss utan att faktiskt lyssna in vad den andra personen har att säga, men det känns som vi mer och mer vågar landa i att det inte var farligt att ha olika åsikter. Det är just den egenskapen som kommer utveckla oss tillsammans. Vill vi att eleverna ska våga ge uttryck för sina olika åsikter och tankar behöver vi som pedagoger träna det för oss själva… för att vara goda förebilder för de ungdomarna vi möter.

SoL -del 3

Idag var det  SoL förmiddag med Mariana, hittills har jag tyckt att uppgifterna och de vi ska göra tillsammans med eleverna har varit väldigt bra och givande. Framförallt i en av mina klasser har uppgifterna med språkutvecklande arbetssätt slagit mycket väl ut och jag kan se hur de tillsammans börjar samtala och använda språket när jag har förberett och genomför olika övningar med dem.

Inför denna gången var vårt uppdrag att observera hos en kollega, att bara gå in i någon annans klassrum och sitta ned en timme och observera kan kännas lite märkligt. Dock har jag blivit observerad – auskulterad av en kollega tidigare och tyckt att det varit givande, bara att någon annan sitter där gör att jag på ett annat sätt reflekterar över vad jag gör och HUR jag gör det. Denna gången när jag observerade skulle fokus vara på om det ställdes öppna frågor, om eleverna fick tanketid och hur vi kan ge stöttning till eleverna för att de ska utveckla språket. Jag upplevde att mitt besök ledde mig till mycket reflektioner, egentligen mer om hur jag gör än hur kollegan gör och det är kanske det viktiga att jag får extra syn på vikten av tanketid, hur kan jag ställa öppna frågor och att jag får idéer om hur vi kan ge stöttning till eleverna. Jag ser det som en del i min utveckling att hitta tiden till att sitta ned observera och reflektera för att kunna använda det för att utveckla mig själv.

Det som blir slående under själva studiedagen och workshopen vi har är att

1. observationerna faller tillbaka och blir en reflektion över den egna undervisning snarare än kollegan vi observerades undervisning. Alla dem jag hade workshop tillsammans med hade gjort reflektioner om den egna undervisningen och hur vi  var och går vidare för att utveckla oss själva och vår undervisning på mest optimala sätt.

2. för att få samtalen och interaktionen i klassrummen att utvecklas krävs det flera ingående delar där tanketid, stöttning och öppna frågor är en stor del av det. Jag som lärare behöver identifiera var jag står i detta och hur jag ska arbeta med mig själv och min undervisning för att eleverna ska kunna dra nytta av och utveckla sitt språk genom lärande och reflekterande samtal-diskussioner.

Det slår mig vilken kunskapsbank- förebilder och reflektionspartner jag har i mina kollegor. Tillsammans av och med varandra kan vi lära oss mycket.. vi behöver tiden och strukturen för att komma till de viktiga samtalen och våga använda tiden till att observera hos varandra inte bara inom samma ämne utan över ämnes gränserna. Jag hoppas detta kan vara ett led in  för fortsatt ständigt utvecklande av vår undervisning.

 

SoL del 2

Arbete med SoL -språk och lärande fortsätter, för ett par veckor sedan hade vi diskussioner i arbetslagen om kapitel 1 och 2 i Gibbons bok- Lyft språket -Lyft tänkandet. Diskussionerna i min grupp handlade mycket om stödstrukturer och hur vi ska stötta eleverna till att utmanas i sitt lärande. Gibbons (2009) s44 skriver om fyra zoner, Komfortzonen Utråkningszonen, frustrationszonen och lärande zonen.

Skärmavbild 2014-12-20 kl. 07.28.13

Vi lärare behöver skapa stödstrukturer för att hjälpa eleverna att övervinna hinder för lärandet, tillsammans gör vi det på bästa sätt, en elev har ibland större möjligheter att nå målen- visa sina förmågor i vissa ämnen eller med vissa lärare det kan beror på trygghet, relationer eller andra faktorer. Då behöver vi som lärare utveckla undervisning och bedömning så att vi kan ta del av varandras erfarenheter och ha diskussioner som möjliggör att eleven kan tillgodo räkna sig det den visat i ett ämne i ett annat när förmågorna överlappar varandra. I nästa steg gäller det för oss pedagoger att lära av varandra för att utveckla undervisningen så mycket som möjligt att passa så många elever som möjligt. Jag har tidigare skrivit om stöd och att använda stödstrukturer kommer inte att stjälpa någon men kanske kan den hjälpa en elev som den egentligen inte var avsedd till från början.

På Ektorpsskolan har vi förmånen att vi har alla skolformer och vi har mycket att lära av varandra, de lärare som undervisar i två eller tre skolformer kan ta med sig erfarenheter och idéer emellan och stötta för att vi alla ska kunna ta del av tips som är användbara.

Vikten av att vi alla tar ansvar för elevernas språk utveckling och att lärarna i alla ämnen känner att det är deras angelägenhet.

Läsloggen är uppdaterad

 

SoL- språk och lärande part 1

Det här läsåret deltar alla pedagoger på Ektorpsskolan utbildningen Språk och Lärande, i Norrköping förkortat SoL. Det handlar om att lyfta språket i alla ämnen och arbeta språk och kunskapsutvecklande i samtliga skolämnen. Kurslitteraturen vi läser är främst Lyft språket Lyft tänkandet av Pauline Gibbons (2009).  För några veckor sedan hade vi den första utbildningsdagen där vår kursledare Mariana Sellgren föreläste och vi fick möjlighet att i workshops testa några av de aktiviteter Gibbons beskriver i sin bok. Mer reflektioner om boken kommer i ett senare inlägg när jag har arbetat klart med min läslogg inför nästa tillfälle.

Till nästa tillfälle fick vi i uppgift att  tillsammans med eleverna genomföra någon av de aktiviteter Gibbons beskriver i kapitel fyra i sin bok. Jag funderade över hur vi skulle lägga upp det och ville gärna testa något i matematiken. Tillsammans med mina ämneskollegor och vår samordnare (se hennes blogg inlägg om uppgiften) planerade vi en progressiv brainstorming, Gibbons (2009) s 107, för eleverna. Denna uppgift testade vi lärare under studiedagen tillsammans med våra kollegor.

För eleverna gjorde vi tre olika diagram och en frekvenstabell, uppgiften var att reflektera över vad diagrammet eller frekvenstabellen beskrev eller visade och hur det skulle presenteras på bästa sätt. Det fanns ingen text eller siffror som beskrev diagrammen utan de var av mer öppen karaktär eller som Gibbons (2009) beskriver dem ”uppgifter utan tak. Varje grupp fick börja vid ett av diagrammen/frekvenstabellen och brainstorma runt det under 7-8 minuter, de fick sedan cirkulera ett steg till nästa och vidare till nästa 6-7 minuter per mindmap tills de kom tillbaka till den mindmap de började med. Uppgiften var att brainstorma om hur de skulle kunna presentera och förklara respektive diagram eller frekvenstabell på bästa sätt, Länk till uppgiften.

Då fick eleverna kom tillbaka till den de startade med fick de i uppgift att skapa en snygg, tydlig och rimlig förklaring till vad diagrammet/frekvenstabellen visade. Det som var mest positivt med uppgiften var den aktivitet och den muntliga diskussionen som den startade främst i den första klassen vi gjorde uppgiften tillsammans med. Där diskuterades, reflekterades och eleverna tränade sig i att använda sitt matematikspråk för att uttrycka och beskriva runt diagrammen. Det jag uppfattade var att det blev väldigt mycket anknytning till verkligheten och det vi läser i NO och SO under samma tid. Plötsligt blev det naturligt att hitta kopplingar till vardag och samhälle i matematiken, vilket en del elever och grupper annars har svårt för. I den andra klassen vi genomförde blev det väldigt bra, men kanske inte lika snabbt, de ville ha mer bekräftelse på att de var på rätt väg. Jag har jobbat med några liknande uppgifter efter det tillfället, där skulle eleverna efter samma princip skapa definitioner av de olika typvärdena och då hade då blivit tryggare med arbetssättet, kände igen formen,  vilket ökade intensiteten i aktiviteten och i diskussionerna. Det handlar för mig som lärare om att vara tydlig och att jag förmedlar vilka förväntningar och mål  jag har med uppgifterna jag presenterar, för att eleverna ska känna sig trygga och kunna se syftet och målet med aktiviteten.

Jag ser arbetssättet som en bra möjlighet att arbeta med öppna frågor i matematiken och använda det som en väg till att hjälpa eleverna igång med muntliga matematiska diskussioner och resonemang. Det är även ett bra arbetssätt för att tillsammans arbeta fram exempelvis en bra tydlig strukturerad redovisning och att eleverna själva får vara med att arbeta fram goda ”perfekta” exempel på lösningar och redovisningar i matematiken. De tränar sig i att ta hjälp av varandra och utvecklar förmågan att se varandra som en resurs.

För att lära nya begrepp och utveckla förståelsen för begrepp behöver eleverna möta dem på flera sätt att jobba med progressiv minmapping i matematiken ger eleverna möjlighet att börja prata och diskutera matematik och använda sina begrepp när de samtalar. Att bli litterat som Gibbons (2009) s. 81 ff skriver om, handlar om att lära nya ord, kunna använda dem i specifika sammanhang och se hur de hänger ihop i helheten. Att de själva började plocka in andra aktuella ämnen i diagrammen och fundera över geografi, samhällskunskap och biologi medan de resonerade var ett väldigt välkommet inslag, att jag som lärare inte behövde ge dem kopplingarna utan att de sökte dem själva och hittade kopplingar med matematikbegreppen i samhälls -och vardagssammanhang. Gibbons (2009) s.100-101 beskriver att Janus-undervisning bygger på att skapa broar mellan elevernas förkunskaper och bygga vidare på det i undervisningen, vilket jag anser att eleverna fick möjlighet till i den här aktiviteten. Eleverna får även möjlighet att tillsammans utveckla sitt ämnesspråk och hjälpa varandra att gå från vardagsspråk och förståelse av diagrammen till mer ämnesspecifik förståelse och mer användning av ämnesspråk och begrepp, Gibbons (2009) s. 96-97. Jag ser många fördelar med att arbeta med uppgifter liknande progressiv mindmaping för att hjälpa eleverna  att utveckla och använda sina ämnesbegrepp och att de ska kunna sätta och använda dem i sammanhang.