Kategoriarkiv: stödmallar

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

Reflektioner från en halvvaken semesterhjärnan 

Gillar att åka tåg, det blir liksom lite som att tiden står stilla, bara vara finnas till, läsa, tänka och fundera. Idag läser jag James Nottingham  – Utmanande undervisning. 

Ett citat som får mig att börja fundera:

” Ett bra minne är bättre nu ett undersökande sinne Vissa människor blir inte tänkare för de har för bra minne ” F Nietzsche 

Känner igen mig själv, jag tror jag gick igenom skolan med allt för bra minne speciellt för min matematikutveckling.  Jag behövde aldrig fråga varför? Jag lärde mig regler och formler utantill och kunde tillämpa dem. Med lite sämre minne kanske hade jag tagit till mig mera lärande. Nu har jag istället fått utveckla den delen av matematiken tack vare kollegor med kloka tankar och min utbildning till lärare. 

Hur ska jag som lärare få eleverna att lära och förstå istället för att memorera? Få dem att förstå och arbeta med begreppen. Jag behöver jobba med mål i undervisningen som ”kräver” att eleverna utvecklas och att de behöver jobba för att nå målen. Dock får det inte bli för tufft utan de ska känna och se sina egna framsteg och ibland få arbeta med det som de behärskar. Ett mål ska ska vara nåbart men inte för lätt.

Förslagsvis tränar eleverna sig i att se sitt eget lärande och utveckling genom att arbeta med återkoppling och Formativ feedback/ bedömning. I en föränderlig värld behöver vi ständigt lära oss och utvecklas. Vi kommer behöva lära oss nya saker och kan förmodligen inte lita på ett minne hur bra det än är. Därmed blir det viktigt att lära sig om  sin egen lärprocess och hur jag kan utvecklas och lära mig på bästa sätt.  Nottingham beskriver det som att vi behöver sakta ned undervisningen för att skapa utrymme för förhållningssätt, färdighet och begrepp och därmed höja takten i elevernas inlärning.

Att det handlar om att lära sig lära. Lära sig att hantera motgångar och hur sitt eget lärande sker då kommer vi ofta längre än om vi litar på vår talang. Att lära våra barn och ungdomar Att vi kan lära oss även det som känns svårt. Vi behöver inte ha talang för ett ämne eller en aktivitet för att kunna utvecklas inom det. Uppmärksamma framsteg och utveckling mer än talang. Vi behöver förstå att jag kan lära mig något även om det känns väldigt svårt i början eller jag får stora motgångar på vägen.

Tänk på att en kämpande medelmåtta ofta kommer längre en talang som inte tränar.

Har du inte läst utmanande undervisning läs den, har du läst den är den värd att bläddra i igen.

Simglasögon….

Ja det blev en märklig överskrift på det här inlägget. Men ett par rosa simglasögon har fått mig att reflektera lite extra över det här med stödmallar och hjälpmedel till eleverna i skolan.

Att ett barn eller för den delen en vuxen med rörelsehinder ska få använda rullstol är nog ingen som ifrågasätter. Att en elev med diagnostiserad dyslexi får hjälp med att skriva och läsa, ifrågasätts heller inte längre.

Det finns hjälpmedel som är självklara för de flesta men sen finns en diskussion om hjälpmedel och stödmallar när det är ”mindre uppenbara bekymmer”.

Ett exempel skulle kunna vara att ha tillgång till en multiplikationstabell när eleven känner sig osäker på tabellerna men att kunna dem eller kunna se dem underlättar det vi just nu tränar på i matematik. När vi tränar procent av ett tal eller förkortar bråktal är lysande exempel på när det underlättar enormt att kunna sina multiplikationstabeller. Ska jag som lärare då låta eleven falla på att den inte kan tabellerna och därmed även få svårare att lära sig det andra vi tränar eller kan eleven ha sin lilla fusklapp och träna samma som övriga klassen? Ska jag låta eleven som har svårt att läsa träna läsning när vi ska läsa om fotosyntesen i NO eller ska eleven få träna fotosyntesen genom att lyssna och därmed få samma chans som de läsande eleverna att utveckla sin kunskap om fotosyntesen? Att ha ett stöd med frågor som underlättar struktur och minnet vid problemlösning i matematik är en tredje variant av hjälpmedel. För mig är svaret självklart.

Använd stöd, mallar och verktyg!! Det jag gör med hjälp idag. Gör jag på egen hand nästa gång. Fundera gärna på hur du själv gör när du gör något du inte tidigare gjort.

Ibland hamnar vi dock i debatten, Men det är bättre och se vilka som behöver innan vi delar ut? De som inte behöver varför ska de få?

Låt mig berätta om min dotter, hon har alltid haft det kämpigt med att få vatten i ögonen. Det har hämmat  henne i simutvecklingen och framförallt doppa huvudet. Hon har länge kämpat och velat lära sig simma och vara under vatten. Under veckorna här har hon på den simskola vi gått fått använda sina simglasögon när hon vill. ( vilket inte varit självklarhet på tidigare simskolor) Vet ni, utvecklingen är enorm och framförallt så använder hon dem absolut inte hela tiden. Hon försöker ofta utan. Men tryggheten att FÅ om det behövs har gjort att hon nästan lärt sig simma och nu frivilligt leker och hämtar saker på botten. Det hände inte tidigare trots att viljan fanns, det var för obehagligt i ögonen. Tack till de rosa simglasögonen. Snart simmar hon även utan dem, jag är övertygad. Utan dem hade vi inte kommit lika långt.

För mig är det här ett bevis för att ett hjälpmedel eller en stödmall inte hämmar någon elevs utveckling. Till den som behöver hjälpmedlet/stödmallen  kommer den bidra till utveckling. Den elev som inte behöver den kommer högst troligt inte att använda stödmallen eller hjälpmedlet. Kanske finns det elever som når ”längre”… det vill säga de som ligger på en högnivå utan stödmall eller hjälpmedel, de kan kanske nå ytterligare en nivå eller utvecklas snabbare med hjälp av det fast vi som lärare egentligen inte sett att behovet funnits. Jag tror inte vi ska vara rädda att det ska stjälpa eleverna. Ge eleverna alla möjliga verktyg. De som behöver verktygen kommer lyckas bättre och de som inte behöver dem kommer inte använda dem. Låt eleverna slippa misslyckas i onödan.

image

image