Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag fick en mugg…..

Jag fick en kaffemugg med de fina orden “världens bästa lärare”. Den ska jag njuta av kaffe i under sommaren. Då finns det tid till att fortsätta min utveckling för att nå målet ”världens bästa lärare”. Då finns tid att reflektera över hur jag ska ta lärdom av det läsåret som gått och ta mig an nästa läsår på bästa sätt. För mig handlar läraryrket om en profession  som ständigt utvecklas förfinas och anpassas till det som är aktuellt just nu, så som vilka elever jag har, vilka kollegor som jag samarbetar med och det som är aktuellt i samhället och forskningen.

 

Presenten var från mitt arbetslag, ett team med kloka “världensbästalärare” som stöttar när jag behöver, utmanar mig, bidrar med sina kompetenser hjälper och därmed är nödvändiga för mig för att jag ska kunna fortsätta vara en bra lärare.

 

Vad innebär det egentligen att vara världensbästalärare, vilka kompetenser och egenskaper krävs av mig??

 

Att kunna skapa goda relationer, att reflektera över mig och min roll och mitt agerande när jag upplever att det inte fungerar. Våga backa och ta stöd av en kollega när det behövs och jag själv inte kan lösa en situation eller hitta in till en elev. För det är så tror jag att världensbästalärare är olika personer för olika elever och olika klasser.  Därför måste jag ständigt arbeta för att våga analysera och  reflektera över mig mina relationer, min roll och mina lektioner.

Backa andas be om ursäkt när det blivit fel. Alltid vara vuxen. Hitta varje elev och ibland krävs det stöd av någon klok kollega för att göra det. Att våga vara kritisk mot mig själv är en nödvändighet i mitt yrke och se på vad andra har som lyckas med det jag  inte lyckades likaväl med. Givetvis i kombination av att vara kompetent, kunnig och ha didaktiska kompetenser i mitt ämnen. Att kunna variera, att kunna individualisera, att kunna anpassa till olika klasser och grupper.

 

Två av världensbästalärare lämnar nu skolan för gott och ska njuta av med massa kunskap o erfarenhet. De har vågat ge mig kritik fråga men även lyssnat och visat att jag oxå kan eller mina  erfarenheter betyder något trots min relativa oerfarenhet. Dessa två har ständigt utvecklat och varit nyfikna på att lära nytt, trots otrolig kunskap kompetens och erfarenhet har de inte stannat upp och lutat sig tillbaka på gamla meriter. Beundransvärt och välvärt att ha som förebilder.

 

Jag njuter av lite Kaffe i min finaste mugg. Reflekterar lite över det jag hittills lärt. Njuter av sommarlovet blandat med lite skoltänk då och då. För att förhoppningsvis kunna göra skillnad för några elever till hösten. Tillsammans med samlad erfarenhet mina kollegor och jag  blir vi var och en världens bästa lärare /skolpersonal …. För någon elev.

 

Till er alla fantastiska lärare njuta och gör det som DU vill i sommar vare sig det handlar om fritid jobb eller båda delarna. Vi bestämmer faktiskt det själva om vill ägna delar av sommaren till saker som rör jobbet eller om vi vill stänga av helt och hållet.
Jag ska kolla några nyckelpigor dricka kaffe reflektera och en massa lustfyllda aktiviteter i olika format.

image

Matematik undervisning reflektioner efter Sett2016

Dag 1 av 2 på SETT-mässan 2016 för min del är avslutad, det finns mycket att reflektera omkring men det jag har starkast i mitt minne just nu är Daniel Barker som jag lyssnade på under eftermiddagen.

Han pratade i grunden om läromedel kontra lärarmedel, där läromedel är något som eleverna använder och lärarmedel är något som stöttar läraren i dennes undervisning och lärandet. Ett bra digitalt läromedel stöttar ofta eleven genom att ge feedback och hjälpa eleven i dennes lärande. Men som Barker påpekar så visar mycket av den senaste forskningen att det  är läraren som person och dennes relation till eleverna som är den enskilt viktigaste delen för lärandet.

En annan forskning som fokuserar på lärande och då specifikt i matematik, av Philip Treisman, handlar om att de elever som lyckas med matematik är de som vågar prata om matematik, diskutera lösningar och även fråga och berätta om när de inte förstår. Medan de elever som misslyckas anser att matematik ska lösas på egen hand och att man ”skäms” för eller inte vill diskutera det man inte förstår. Det leder istället till en känsla av att jag kan inte matematik.

Kort och gott prata om dina lösningar i matematik och framförallt prata om det du inte förstår. Hur kan vi då överföra detta till eleverna? Hur ska vi arbeta för att eleverna i klassrummet ska vilja och våga diskutera för att lära?! Barker visar på en modell EPA eller Peer instruction där eleverna får tänka själva, svara på frågan. I nästa steg får eleverna diskutera sin lösningar i par och förklara för varandra, har man i paret liknande lösningar får de i uppgift att hitta en annan lösning istället. Efter detta får eleverna svara på frågan igen och sen får utvalda (lottade) elever berätta om hur de tänkt och klassen diskuterar tillsammans.

För mig hänger detta ihop med det jag skriver i tidigare inlägg om öppna frågor, det jag i grunden vill och önskar är att min planering av lektionerna leder till fler diskussioner som ökar elevernas förståelse för begrepp och olika lösningar inom matematiken.

Barker påpekar även att olika förmågor kräver olika arbetssätt och därför måste jag som lärare planera undervisningen så de utvecklar de olika förmågorna eleverna ska lära inom matematiken.

Ett läromedel eller kanske hellre ett lärarmedel ska därför stötta mig som lärare och visa på vad hur och varför jag ska undervisa om något och i nästa steg ge mig förslag på uppgifter eller aktiviter som jag kan använda för att utveckla just den förmågan. Ett lärarmedel ska baseras på aktuell forskning och ge mig som lärare stöd i att leda undervisningen för mina elever på ett utvecklande sätt i enlighet med vad forskningen säger är den mest gynnsamma vägen.

Orättvisa vad är det?

Ibland hamnar jag i diskussioner om att behandla alla lika och vara rättvis. I mitt yrke som lärare kan ibland eleverna påpeka olika saker om rättvisa och orättvisa. Vad är rättvisa och orättvisa? I en klass där jag undervisar kanske det sitter en elev med dyslexi, är det då rättvist att den eleven ska läsa samma text som alla de andra då? Eller blir det rättvist om den eleven istället får lyssna på texten. Kanske sitter det några rader bort en elev som har lite svårt med läsningen men inte fått en diagnos, dyslexi. Ska den eleven även hen få lyssna på texten? I min värld och i mitt klassrum, Ja absolut. Nu har jag förmånen att undervisa på en skola där varje elev har en dator vilket innebär att den eleven som lär bättre genom att lyssna kan lyssna oavsett diagnos eller inte och texterna i mitt ämne finns oftast både i tal och skrift att ta del av.

I mitt klassrum sitter det kanske en annan elev som har svårt med matematiken, är det då rättvist att hen får samma läxa som den eleven som redan räknar visa delar av matematiken på gymnasienivå? Nej därför anser jag att ge ”arbets” läxor känns orättvist, däremot kan eleverna gärna repetera, se en film eller läsa på det vi redan pratat om och då efter individen. Eller kanske omvänt, se en film om det jag ska prata om för att skapa en förförståelse.

Rättvisa i min värld är att jag som lärare hjälper eleven där den är, med de svårigheter och de möjligheter hen har. Eleven som är rullstolsburen har självklart nyckel till hissen medan den som inte har fysiska hinder använder trapporna. I min värld är det inte orättvist utan faktiskt rättvist….

Lek eller allvar? -Skapa relationer

Den här veckan har vi profilvecka på skolan, det ingår i skolans val och vi har lagt det under en vecka per termin dr eleverna och lärarna tillsammans breddar och fördjupar sig inom vissa områden.

Jag deltar i idrott och hälsoprofilen där det är fokus på att lära om hälsa och kunna ta hand om sig själv på ett bra sätt. Just idag har vi startat med frukost och pratat om varför det är viktigt med frukost och vad vi ska äta för att få i oss tillräckligt av alla de olika näringsämnena.

Vi fortsatte ned till idrottshallen för att genomföra tester av vår styrka, snabbhet och spänst. Under passet i idrottshallen var det en härlig stämning, lärare och elever arbetade tillsammans, vi peppade och hejade på varandra och hjälpte varandra med att räkna och ta tid. Här kunde jag riktigt uppleva hur relationer skapades och utvecklades mellan lärare och elever, runt om i salen samarbetades det elev-elev eller lärare-elev. Att få den här tiden tillsammans med eleverna och verkligen ta vara på att vara tillsammans och få möjlighet att visa lite nya sidor av sig själv både som lärare och elev tror jag utvecklar och främjar våra relationer.

Eftermiddagen ägnade vi åt att analysera våra tester, hur ska jag jobba vidare för att utvecklas samt prata om mål och förebilder. För mina elever är det här ett avstamp och uppstarten till förhoppningsvis tre år av utveckling inom ämnet. En vecka per termin där vi ska återkomma till våra tester, utveckla och lära mer om andra måltider och lära oss om andra aspekter av hälsa.

För mig som mest undervisar i teoretiska ämnen är detta ett avbrott, ett välkommet avbrott där jag under lite lek, lite allvar kan ta chansen att verkligen utveckla relationerna med alla elever, vara närvarande och uppleva tillsammans kunna lära av och hjälpa varandra. Det brukar bidra till att vi efter denna veckan hittar varandra lite bättre även i andra situationer.

I morgon då ska jag och eleverna ska få testa något nytt Kenpo, det går utanför min komfortzon och jag ser med spänning framemot att lära nytt tillsammans.

Jag ser skolans schemabrytande dagar som välinvesterad tid då de är lärorika och viktiga för mina relationer med eleverna, Hur ser du på schemabrytande dagar- använder du tiden väl?

Lust och glädje i lärandet…

Vill du följa vårt arbete under veckan finns det här

http://ekprofilidhlagsara.blogspot.se/

Olika individer en klass

Hästnörd som jag är använder jag ofta utgångspunkt i hästarna när jag reflekterar och funderar. I vårt stall finns just nu tre hästar i varierande ålder och med olika personligheter. De är mina barn och elever, jag kanske inte kan se mig själv som deras lärare utan vi är mycket tillsammans och lär tillsammans, dock som någon mentor och coach… sen har vi mamma som har lika mycket ägande i de tre juvelerna, tillsammans  jobbar vi med dem. Till vår hjälp har vi ju lärarna det vill säga tränarna som är våra coacher och hjälp och inte att förglömma duktiga medryttare.

De tre individerna i klassen är alla Olika, vi har Edwin A-barnet med lite egna idéer och ett ämne som verkligen är svårt. Men han presterar i stort sett alltid på toppen av sin förmåga och har flertalet SM medaljer i sitt skåp. det har inte alltid varit så, han var väldigt lovande när han var 5 år men sen hade han ett par år när det inte stämde för att plötsligt som nioåring prestera på absoluta toppen. Nu när han är en äldre gentleman, njuter jag av att rida och kunna känna känslan av att det fungerar och vi är ett sammansvetsat team i alla lägen, jag vet som oftast vad som krävs för att han ska må bra och prestera, det främsta målet idags läget är att han just  ska må bra och hålla sig frisk, pigg och glad.

Vi har Brittan fröken med talang men koncentrationssvårigheter som gör att de lätt blir fem steg framåt 7 tillbaka lite åtsidan och så framåt igen. När jag jobbar med henne gäller de att verkligen vara här och nu, hon känner mitt humör och mina känslor på avstånd. Hon ger mig många funderingar, nöter på min självkänsla som ryttare men när det fungerar är känslan väldigt väldigt härlig. Med denna fröken får jag ständigt utvärdera och omvärdera, det svänger snabbt och vägen mot de uppsatta målen är sällan rak. Kanske hade hon nått längre med en duktigare ryttare. Vi jobbar mot mål, de har ofta fått omvärderas på vägen och förlängas… vägarna går i krokar och cirklar och mycket repetition är viktigt för att befästa, lika viktigt att repetitionen blir av bra delar för att stärka självförtroende hos både häst och ryttare

Och lilla Gutten i förskolan som ännu så länge utvecklas otroligt snabbt och tar in allt de vi lär honom. Här handlar det om att bromsa sig själv påminna om att han är ung och inte forcera. Vi jobbar mot olika delmål i hans inkörning just nu vad ska han göra denna vecka, vad ska han göra under hösten. Efter avslutade träningar får jag fundera vad gick bra, vad behöver vi fokusera på imorgon. Dock finns redan nu tankar på vilka mål jag vill ha med honom som 4 åring, 5 åring och så vidare….Vart är han påväg?

Det som blir viktigt i arbetet med dem är mina och teamets mål, utan mål blir det ännu lättare krokiga vägar. Tydliga långsiktiga mål med korta avstämningar på vägen, hur långt har vi kommit, vad behöver vi lägga fokus på idag, denna vecka för att komma närmare de långsiktiga målet som består av något för året eller ibland flera år framåt.

De här tre individerna, med sina olikheter ger mig olika utmaningar, att jobba och utvecklas tillsammans med dem ger mig mycket tillbaka. En viktig del i arbetet med dem är att ha mål, mål för året/säsongen, tävlingsmål och träningsmål. Dessa får ofta utvärderas och omvärderas men planen är alltid att det ska ske utveckling hos häst och med oss som team.

De ger olika saker, jag tänker på hur de är med eleverna i skolan. Alla med olika förutsättningar, bakgrund och intressen. Det är mixen bland eleverna som gör mitt yrke spännande och intressant. Att alla de olika individerna vi möter i skolan ska få samma chans att utvecklas. Alla prövar och utmanar de mig och mina kollegor på olika sätt. Olikheter ger mening och variation såväl i skolan som i samhället, alla behövs med sina unika erfarenheter, talanger och kunskaper. Skolans utmaning består i att plocka fram guldkornen i var och en av de eleverna vi möter. Vare sig de handlar om att utmana ovanför A nivå, eller nå ett litet bit närmare E, allt däremellan och det viktigaste av allt att bygga ett självförtroende hos eleverna, få dem att tro på sin egen förmåga och att få möjlighet att själva få syn på sina styrkor och chansen att jobba med att utveckla dessa styrkor och stärka de lite svagare sidorna . Att veta var vi ska, ha målet tydligt för oss och eleverna, tillsammans bygga vägen mot målet efter varje elevs individuella förutsättningar och kunna omvärdera målen utefter vägen.  Utan tydliga mål är det lätt att hamna ur kurs, viktigt att målet är tydligt för såväl arbetslag, lärare och elev.  Det handlar om att hitta motivation, glädje och ett betydelse fullt lärande för var och en av alla de olika eleverna vi möter. Detta skriver min fina kollega Fröken Sara mera om…..

För mig blir det uppenbart att målet ska vara klart och tydligt oavsett individ, sen får olika förutsättningar påverka hur vi arbetar mot målet och hur vi utvärderar framstegen på vägen och ibland omvärderar för att hitta bättre och nya vägar mot målet. Det gäller både i mitt arbete med mina elever och med mina hästar på fritiden.

Att hitta tid

Denna ständiga fråga om tid….. tid är det vi har mest brist på av allt tror jag och tidsbristen eller i alla fall diskussionen om den, tar energi ifrån oss….. Vi vill ha mer tid för våra ämnen och undervisning, vi vill ha mer tid tillsammans för planering och samtal, vi vill ha mer tid för att …. ja, det mesta vill vi ha mer tid till…. Jag känner att lite väl mycket tid försvinner till att diskutera frågan om tid med fokus på tidsbrist.

Vad kan vi göra för att skapa tid? Ibland upplever jag att jag tror att jag skapar tid men att göra något snabbt och lite slarvigt kan istället ge resultatet att jag måste göra om, förbättra eller förändra och tidbesparingen blev istället helt tvärtom. Ett gott förarbete leder till tidsbesparing i slutändan, planeringen håller eller responsen blir mer rätt och ger den effekt vi önskar.

Ett exempel är att arbeta med en bra planering som håller ihop, mål, arbetsuppgifter och bedömning, den tar lite tid och energi att skapa och sy ihop men när arbetet väl är igång sparar det tid, jag kan fokusera på undervisning och målet.  När planeringen och undervisningen  är genomförd handlar det som att bedöma, att lägga lite tid på några bra formuleringar underlättar och sparar tid när jag ska ge feedback och feedforward till eleverna på det de har presterat och lärt.

Att skapa tid för att mötas och samtala sparar tid för vi undviker att det uppstår konflikter på grund av att vi inte hinner prata med varandra eller är för stressade och misstolkar varandra.

Tid är inte enkelt…. men det är i slutändan bara vi själva som kan ansvara för vår tid, vara rädda om den och fördela vår tid och energi. Våga prioritera det som är viktigt, våga sätta punkt och vara nöjd med det som var rimligt.

Det blir mycket lättare att orka och ha tid när vi har duktiga, raka och hjälpsamma  kollegor. I slutändan är vi, var och en ansvariga för oss själva, vår tid och att prioritera för att vi ska må bra.  Lisa Tilling menar att den viktigaste personen i mitt eget liv är mig själv. Mår inte jag bra är jag ingen bra mamma, livskamrat, vän, lärare eller kollega.

Ta hand om dig själv, våga prioritera din tid och var nöjd med resultatet. Det jobbar jag med att bli bättre på.