Kategoriarkiv: ungdomar

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

SETT2016 del 2

Varit på tre föreläsningar med duktiga talare som har väldigt bra tankar och budskap om skola och undervisning. Det är Sofia Kruth som pratade om 3D i klassrummet. Sofia förmedlar ett WOW när eleverna kan följa exempelvis hur ljudvågor fortplantas och hur örat fångar upp dem. En spännande teknik som absolut gärna får ta plats i mitt klassrum men till vilket pris?!

Linda Larsson pratar om riktiga mottagare och hur hennes elever publicerar på en verklig sida. Sidan drivs av eleverna ihop med en av Köpings lokala tidningar. Linda har många kloka tankar om undervisningen och det jag gillar skarpt är att hon tar med eleverna till sin föreläsning och lyfter fram dem och låter dem vara med talare. Flera delar av det hon pratar om och hur hon arbetar med digitalaverktyg och lärande är arbetssätt som många pedagoger på min skola redan har anamat. Det jag tar med mig är att vi kan skruva till detta med riktiga mottagare ett snäpp till och tydligare samverka med samhället i och runt det som händer i klassrumm et.

Den tredje föreläsningen jag knyter ihop med detta inlägg är professor Margareta Sandström som pratar om Inkludering. Inkludering handlar om att jag som ämneslärare anpassar min undervisning  för den individen som kliver in i mitt klassrum. Det är alltid jag som pedagog som ska anpassa istället för att söka förklaringar- bortförklaringar eller diagnoser hos eleverna.

Att lyssna på dessa duktiga pedagoger/professor och inse att många av mina arbetskamrater kan och gör detta i stor utsträckning gör mig stolt och glad. Jag arbetar tillsammans med proffs som alltid vill bli lite bättre och vågar anta nya utmaningar för att förbättra lärande och undervisning för de eleverna vi möter.

image

Arbetssätt Linda Larsson

image

Fotosyntes på Cellnivå i 3D Sofia Kruth

image

Margareta Sandström om Inkludering

Nog så motiverande att känna att vi är på rätt väg i flera avseenden på vår skola 😃👍

Fånga ögonblicket…

Du tittar in i klassrummet en fredag eftermiddag här skulle det pågå en lektion i uppstarten av ämnesområdet syror och baser. Vad händer, jo läraren joggar runt och försöker illustrera ett 400- meterslopp och frågar eleverna vad som händer efter 300m av loppet. Skulle de inte diskutera syra, bas, och pH-värde tänker du…

Hur hamna vi här? Tidigare under lektionen har alla eleverna varit i labbsalen och undersökt 11 olika vardagsämnen och om de är sura, basiska eller neutrala. När alla eleverna laborerat klart går vi tillsammans igenom resultaten och diskuterar. För en grupp visade indikatorn BTB grönt, det vill säga neutralt, på bikarbonat medan för de flesta andra blev det blått, det vill säga basiskt. Hur kan det komma sig? Kanske har de inte diskat noga eller så har klassen innan inte diskat noga, det leder in oss på en bra diskussion om felkällor, kontaminering och vidare till andra laboratorier exempelvis sjukhus laboratorier, hur man gör för att rengöra operationsverktyg. Elevernas frågor leder mig till att diskutera, berätta, förklara och det öppnar för fler frågor vidare in i lexSara och lexMaria, vad är det? Ja det är oändligt var diskussionerna leder oss. Tillbaka till laborationen, filmjölk, det är surt, innehåller mjölksyra… Mjölksyra det kan vi ju få i musklerna…? så är läraren igång 0ch pratar om kondition, syreupptagning och snart är vi på friidrottsbanan och springer 400m…

Eleverna har under laborationen testat C-vitamin, ja det är surt… Vad är C-vitamin bra för? D-vitamin, det får vi av solen väl? så är diskussionen igång, solen, huden, olika hudtyper, hudcancer, känslighet evolution, vi härstammar alla från Afrika, ozonlagret…resonemangen och frågorna leder oss iväg. Idag hamnande diskussionerna i sådana områden där jag och min kollega kunde berätta, svara och resonera. Annars kan vi tillsammans göra en sökning på nätet för att ta reda på det.

En lektion där vi går från det lilla till det stora, tillbaka igen och skapar sammanhang till den annars så isolerade kunskapen som kan tyckas rätt ointressant. Men det jag vill ha sagt med detta inlägget är att det är eleverna som skapar eller gör de här lektionerna bäst. Att de vågar reflektera öppet och ställa frågor gör att det är deras intresse och nyfikenhet som styr var vi hamnar. Att försöka återskapa exakt samma lektion i nästa grupp brukar falla rätt platt. Istället måste jag utifrån samma planering försöka få dem att ställa sina frågor och våga reflektera högt. För att det ska ske behövs trygga grupper som har en bra grund där de vågar öppna upp och fundera. Jag brukar säga till mina klasser att jag inte har bekymmer med att det blir pratigt och rörigt, det är snarare kreativt, dock måste vi komma till den överenskommelsen att när diskussionen drar iväg och det tenderar att det ska bli lite för rörigt eller för långt bort från ämnet måste de kunna samla ihop sig när jag ber om det och vi kan sammanfatta eller gå vidare utifrån det som var det ursprungliga syftet. Jag älskar att fånga ögonblicket att följa upp elevernas frågor och reflektioner det är det som är det verkliga lärandet och bygger på just deras förförståelse. Dock det kräver att jag är flexibel och det kräver att när det är dax kommer vi tillbaka till fokus snabbt. Det är viktigt att vi har arbetat med det didaktiska kontraktet och att vi har en bra klassrumsmiljö både för att eleverna ska vara trygga och våga vara medskapare till dessa lektioner samt att vi när det är dax kan samla ihop oss och styra in oss mot det som var det var målet med lektionen.

Att våga fånga, ögonblicket, elevernas funderingar det är kärnan, glädjen och bidrar till helheten i lärandet förståelsen för varför ska jag kunna något om den här lilla delen, idag lilla kemivärlden av surt eller basiskt. För att det ska fungera i praktiken kräver det relationer och gott gruppklimat.

MIK-öppna frågor

Sist på vår förmiddag av #MIKÖST lyssnade vi på Maritn Fernström. det är bara att erkänna, jag var nog ganska för att inte säga väldigt okritisk. Karln hade rosa text i sin presentation, pratade om ÖPPNA FRÅGOR och Viktigt på riktigt, Ja Sara var såld direkt, han kunde nog ha sagt lite vad som, jag hade älskat det oavsett.

Men för att försöka sammanfatta det han berättade om, uppgifter ska vara rika, de ska ta lång tid så att eleverna hinner förstå vad de inte förstår och vad ska fråga och undra om. Det ska vara färre uppgifter till eleverna men med Mer innehåll, riktigt innehåll. Vi lärare måste se eleverna som kompetenta, de ska få möjlighet att förstå kontext och sammanhang. Jobbar vi med debatt, ska eleverna få möjlighet att bli debattörer inte bara leka eller pröva, utan vara riktiga debattörer. De eleverna som har lätt för sig måste vi utmana i att göra bättre, gräva djupare. Eleverna ska lära sig att se varandra som resurser och göra saker för varandra och en riktig publik. Arbeten ska publiceras så att andra tar del av dem. Martin påpekar att hans instruktionsfilmer om matematik har betydligt färre visningar än de eleverna själva har gjort. Viktigt att ta med sig är att bedömning, utveckling och bearbetning ska ha skett innan vi publicerar och delar.

Vi har nosat på detta jag, mina ämneskollegor och arbetslag, men nu får vi sätta fart planera mera långa uppgifter som är rika, öppna och låta eleverna skapa för den riktiga publiken. Fler debatter, ma-filmer, mer öppna frågor och annat spännande är att vänta 🙂

Några länkar från det Martin skapat och delat med oss alla

Mattenauterna

Kunskapshubben

 

MIK- datalogiskt tänkande

Fredrik Heinz  var även han en av föreläsarna på MIK-dagen i Norrköping. Han pratade om datalogiskt tänkande som enligt honom är den fjärde förmågan vi bör ha som grundläggande färdighet ihop med läsa, skriva och räkna. Digitalisering förändrar allt i samhället vi befinner oss idag inte bara hemma eller på skolan/arbete, vi befinner oss samtidigt på olika digitala platser. I 2 bilar av samma märke är det bara mjukvaran som skiljer mellan dem. Digitalisering och datalogiskt tänkande är en stor del av samhället och utvecklingen, den måste vara en del av utbildningen

Fram till 12 års åldern är killar och tjejer lika intresserade av programmering sen försvinner tjejerna tyvärr och tror sig inte kunna. Vi ser idag väldigt många stereotyper när vi porträttterar datamänniskor och programmerare, Fredrik nämner ett exempel av många
när barbie ska bli programmerare behöver hon hjälp av två killar.
Fredrik betonar vikten av att programmering kommer in tidigt, före mellanstadiet för att vi ska behålla tjejernas intresse för området och kunskapen. Datalogiskt tänkande kräver inte att vi arbetar med digitalaverktyg, det går att programmera IRL.

Barn eller elever kan programmera varandra och skriva koder, gå två steg framåt, vänd 90 grader vänster och så vidare. Det tränar eleverna att tänka programmering och kan användas i många olika sammanhang.

Han pratade om olika program som Scratch för att animera, Databävern/bebras Zebratunneln, som eleverna kan använda exempelvis i matematik. Jag ser möjligheter för elever att kunna ha ett uttrycks medel för att simulera och beskriva exempelvis kretslopp i NO-ämnena eller förklara andra fenomen när det blir svårt att skriva eller berätta muntligt. Vi  som pedagoger behöver anamma de nya möjligheterna, lära oss och reflektera utifrån vårt eget ämne för att kunna använda programmering på olika sätt i undervisningen från förskola upp till gymnasiet.

 

Bild