Kategoriarkiv: Utvärdering

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Annonser

Handledarutbildning…

Samtal om samtal den andra delen på webb utbildningen som handledare i matematiklyftet. Idag blev det kanske inte riktigt den interaktionen som jag vid tidigare tillfällen varit ganska överraskad över att den varit där ”trots” det digitala rummet. Dock upplevde jag och det verkade som fler i gruppen upplevde samma sak, att det fanns mycket tid att lyssna in och reflektera. Ur mitt perspektiv blir det liksom ett steg till som kan göra att jag stannar upp och bättre lyssnar klart än att vilja vara för snabb in med egna reflektioner. Det är en viktig aspekt av det goda samtalet som jag övat och upplevt vid flera tillfällen under eftermiddagens samtal.  Där jag fått lyssna på många kloka reflektioner och därmed fått idéer och tankar att ta med mig……

Vi pratade mycket om med flera infallsvinklar på goda exempel när samtal lyft eller blivit fördjupade. Hur kan jag som ledare av ett samtal vare sig det är bland kollegor eller i klassrummet ställa frågor som gör att samtalet lyfter och deltagarna själva börjar reflektera. Hur speglar sig mitt sätt att vara på den gruppen jag möter, hur påverkar mina frågor deras frågor till varandra. Många tankar att reflektera över och ta med i mitt vidare arbete. Att sitta och få lyssna på hur andra upplevt goda samtal och hur de gjort eller vad de delar med sig av är väldigt lärorikt.

Hur vill jag att gruppen jag är i ska fungera och hur kan mitt sätt att agera påverka gruppen. Hur ska jag vara för att gruppen ska bli öppen, våga ställa frågor, våga utmana, våga dela och ge tips. Vår egen roll som handledare eller ledare är viktig och att jag reflekterar vad jag eller andra i gruppen gjort vid de tillfällen det blivit fördjupade samtal och hur kan det lära mig hur jag ska göra för att det blir fler tillfällen av fördjupade samtal. Vilka knep kan jag ta till för att få ett samtal att ta den väg jag önskar. Då tänker jag främst att det bidrar till reflektion och eftertanke hos alla deltagare och att vi tillsammans vågar fördjupa oss och komma vidare i olika frågor. Hur kan vi utmana varandra genom att lyfta varandra och visa förtroende.

Jag måste starta hos mig själv fundera över goda exempel och vad jag kan lära mig av dem. Våga dela med mig av mina mindre goda exempel och vi tillsammans kan lära av dem och jag kan få tips hur jag kan utveckla mig, mina frågor, min planering eller vad det kan handla om.

Hur vill jag utveckla…

Hur vill jag göra annorlunda..

Vad gjorde jag annorlunda…

Lärande . . . 

. . . Idag för läraren av andra lärare . . . Ibland lär jag av eleverna….  Just som jag gått och funderat på att skriva det här inlägget dyker komiskt nog ett annat upp i mitt flöde som minne.  ”Vem vore jag utan mina kollegor ”

Den här dagen får vara en fortsättning på ovanstående inlägg helt enkelt.  Idag har varit en utvecklande dag minst sagt.  Vi har haft intern utbildning inom kommunen för de skolor som är påväg in i 1-1. Tillsammans med några kollegor höll jag en workshop om källkritik och kopplat till att arbeta med struktur i google classroom.  Att hålla i en workshop ger mycket i vanliga fall,  jag måste reflektera över vad jag gör,  hur och varför en extra gång. 

Idag var det en kollega från en annan skola som gav den mesta input,  när han presenterade ett sätt där han tillsammans med eleverna sökt orginalkällor till en artikel.  Artikeln handlade om något påven sagt om invandring i Sverige och visade sig ha sin orginalkälla i något påven skrivit i ett svar i ett frågeforum.  Det var helt taget ur sitt sammanhang och fick en helt annan betydelse i artiklarna än det haft i ursprungstexten. Det som var mest spännande med arbetsuppgiften var dock allt där emellan att granska olika tidskrifter twitterkonton och bilder för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det var för olika medier och sajter och vad deras budskap var. En väl genomtänkt uppgift som var dagsaktuell hade en verklig anknytning och gav mycket lärande. 

Innan jag gick hem på EM fick jag dessutom en liten kemilektion av min närmaste kollega.  Dessutom lärde jag mig nya verktyg i vårt mailprogram. 
En dag genomsyrat av lärande för en lärare.  Med många lärdomar och främst en påminnelse att kunskap finns hos omgivningen närmare än du tror ibland. Det gäller att vi öppnar våra ögon, skapar tid och möjlighet för möten så vi kan lära mer av varandra.  Tänk vilken samlad kunskap som finns i ett arbetslag, på en skola eller hos en kommun.  Inte att förglömma det samlade pedagog Sverige i alla forum på sociala medier. Börja i samtalet med din kollega eller i grannklassrummet. Lär av varandra ☺️

Att leda samtal

Går en handledarutbildning inom matematiklyftet. Det började i Juni med fysiska träffar i dagarna 2 i Falun. Efter det följer  5 delar till alla webbaserade, vid varje tillfälle är det 1 eftermiddag med föreläsning och 1 em med samtal om samtal.

Vid första webbtillfället kände jag mest imponerad av att det nästan skapades mer interaktion med föreläsning via onlinetjänster än om vi suttit i samma rum. Skickliga pedagoger som växlade mellan att föreläsa och dela upp oss i mindre grupper med frågor att diskutera. Genom att de styr och delar oss i digitalarum blev det viktigt att delta och reflektera tillsammans.

Det är spännande att delta i samtal om samtal tillsammans med min grupp, det känns viktigt att vi har träffat varandra och haft de första samtalen IRL och därmed känner varandra till viss del.

Att samtala om samtal leder till många tankar. Givetvis dras tankarna till mig som lärare i klassrummet men som kursledningen vill påpeka är det viktigt att jag utbildar mig som handledare, liksom att när vi läser matematiklyftet är det viktigt att det är VI lärare som ska lära, inte alltid med eleven i fokus, faktiskt. Inte självklart och enkelt att byta mellan roller och fokus.  Men att under 2 h få lyssna på skickliga pedagoger som vänder och vrider på frågor om hur vi skapar goda samtal är utvecklande. Hur kan jag som handledare hålla i tråden, hur kan jag ställa frågor som fördjupar. Att spegla och sammanfatta det någon sagt gör ofta att denna personen själv hittar en ny tråd i sitt resonemang och spinner vidare. Alltså genom att lyssna aktivt kan jag utveckla och fördjupa reflektionen utan att själv komma med idéer.

Att kunna bryta en spännande tråd när den inte leder vidare, hur gör jag det? Hur kan jag på ett respektfullt sätt uttrycka att vi behöver tänka på nästa fråga eller nästa deltagare, viktigt för hela gruppens skull och att alla känner att de får plats. Lika väl som det är viktigt att var och en får prata till punkt om det som känns angeläget. Inte är det enkelt att leda samtal, bekräfta alla deltagare, vara handledare, och få samtalet att flyta och vara utvecklande. Men en helt klart spännande process….att träna oss lärare i att utbilda oss för en stund och inte alltid eleverna.

 

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

SETT2016 del 2

Varit på tre föreläsningar med duktiga talare som har väldigt bra tankar och budskap om skola och undervisning. Det är Sofia Kruth som pratade om 3D i klassrummet. Sofia förmedlar ett WOW när eleverna kan följa exempelvis hur ljudvågor fortplantas och hur örat fångar upp dem. En spännande teknik som absolut gärna får ta plats i mitt klassrum men till vilket pris?!

Linda Larsson pratar om riktiga mottagare och hur hennes elever publicerar på en verklig sida. Sidan drivs av eleverna ihop med en av Köpings lokala tidningar. Linda har många kloka tankar om undervisningen och det jag gillar skarpt är att hon tar med eleverna till sin föreläsning och lyfter fram dem och låter dem vara med talare. Flera delar av det hon pratar om och hur hon arbetar med digitalaverktyg och lärande är arbetssätt som många pedagoger på min skola redan har anamat. Det jag tar med mig är att vi kan skruva till detta med riktiga mottagare ett snäpp till och tydligare samverka med samhället i och runt det som händer i klassrumm et.

Den tredje föreläsningen jag knyter ihop med detta inlägg är professor Margareta Sandström som pratar om Inkludering. Inkludering handlar om att jag som ämneslärare anpassar min undervisning  för den individen som kliver in i mitt klassrum. Det är alltid jag som pedagog som ska anpassa istället för att söka förklaringar- bortförklaringar eller diagnoser hos eleverna.

Att lyssna på dessa duktiga pedagoger/professor och inse att många av mina arbetskamrater kan och gör detta i stor utsträckning gör mig stolt och glad. Jag arbetar tillsammans med proffs som alltid vill bli lite bättre och vågar anta nya utmaningar för att förbättra lärande och undervisning för de eleverna vi möter.

image

Arbetssätt Linda Larsson

image

Fotosyntes på Cellnivå i 3D Sofia Kruth

image

Margareta Sandström om Inkludering

Nog så motiverande att känna att vi är på rätt väg i flera avseenden på vår skola 😃👍