Etikettarkiv: att lyfta alla elever i matematik

Att utmana mig själv….

… att utmana min omgivning. Fortsättning på handledarutbildningen sammanföll med att jag hade en lärare med mig som speglade mig i klassrummet, det gav en del reflektioner om mitt lärande och framförallt hans roll när han fick mig att reflektera över lektionen vi tillsammans upplevt.  Det jag imponeras över är hur han utan att egentligen säga något, bara ställa frågor gör att jag själv reflekterar över vad jag gjort bra, hur jag vill tänka om till nästa gång och vilka faktorer som påverkar olika delar på lektionen. Jag har en tydlig förebild som handledare, någon jag kan lära mig av. Hur han speglade mig gjorde att jag själv började nysta i nya trådar och komma djupare i mina reflektioner om hur lektionen avlöpte och hur jag ska gå vidare till nästa tillfälle. Att våga spegla varandra och ställa rätt frågor leder onekligen till fördjupade reflektioner och en möjlighet att se sig själv utifrån.

Det som jag tänker är att det är viktigt att matematiklyftet och andra kollegiala utbildningar leder till är att vi skapar ett klimat som inbjuder och tillåter att vi diskuterar Vad, hur och varför. Att mina kollegor av nyfikenhet och öppenhet vågar ställa de här frågorna om olika moment, lektioner eller planeringar. Att jag dessutom själv mer reflekterar över dessa frågor, varför gör jag denna laborationen före detta moment eller liknande frågor, har jag ett syfte med det? Vad passar egentligen för den gruppen jag nu ska undervisa, behöver jag göra annorlunda beroende på vilket didaktiskt kontrakt och vilken kultur som råder i den specifika undervisningsgruppen. Att matematiklyftet leder till att det blir en naturlig del att vi alltid utmanar varandra med dessa frågor.  Vågar vi utmana oss själva och varandra utvecklas vi och utvecklar vår kompetens.

Vi behöver fundera på om att tycka olika vilket vi lätt kallar för konflikt verkligen är av ondo? Om jag behöver kunna förklara och argumentera för något märker jag tydligt hur väl förankrat det är oss mig att just detta är bra. Våga lyfta fram olikheter och hur olika fungerar i olika grupper. Att utmana och ställa frågor handlar inte om att kritisera utan om att vilja veta, eller kanske leder det till att den som får frågorna fördjupar sina egna reflektioner. Jag hoppas att samtalen jag leder kan leda vidare till att vi vågar utmana oss själva och varandra lite mer…. det utvecklar oss och gagnar elevernas lärande.

Annonser

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

SoL- språk och lärande part 1

Det här läsåret deltar alla pedagoger på Ektorpsskolan utbildningen Språk och Lärande, i Norrköping förkortat SoL. Det handlar om att lyfta språket i alla ämnen och arbeta språk och kunskapsutvecklande i samtliga skolämnen. Kurslitteraturen vi läser är främst Lyft språket Lyft tänkandet av Pauline Gibbons (2009).  För några veckor sedan hade vi den första utbildningsdagen där vår kursledare Mariana Sellgren föreläste och vi fick möjlighet att i workshops testa några av de aktiviteter Gibbons beskriver i sin bok. Mer reflektioner om boken kommer i ett senare inlägg när jag har arbetat klart med min läslogg inför nästa tillfälle.

Till nästa tillfälle fick vi i uppgift att  tillsammans med eleverna genomföra någon av de aktiviteter Gibbons beskriver i kapitel fyra i sin bok. Jag funderade över hur vi skulle lägga upp det och ville gärna testa något i matematiken. Tillsammans med mina ämneskollegor och vår samordnare (se hennes blogg inlägg om uppgiften) planerade vi en progressiv brainstorming, Gibbons (2009) s 107, för eleverna. Denna uppgift testade vi lärare under studiedagen tillsammans med våra kollegor.

För eleverna gjorde vi tre olika diagram och en frekvenstabell, uppgiften var att reflektera över vad diagrammet eller frekvenstabellen beskrev eller visade och hur det skulle presenteras på bästa sätt. Det fanns ingen text eller siffror som beskrev diagrammen utan de var av mer öppen karaktär eller som Gibbons (2009) beskriver dem ”uppgifter utan tak. Varje grupp fick börja vid ett av diagrammen/frekvenstabellen och brainstorma runt det under 7-8 minuter, de fick sedan cirkulera ett steg till nästa och vidare till nästa 6-7 minuter per mindmap tills de kom tillbaka till den mindmap de började med. Uppgiften var att brainstorma om hur de skulle kunna presentera och förklara respektive diagram eller frekvenstabell på bästa sätt, Länk till uppgiften.

Då fick eleverna kom tillbaka till den de startade med fick de i uppgift att skapa en snygg, tydlig och rimlig förklaring till vad diagrammet/frekvenstabellen visade. Det som var mest positivt med uppgiften var den aktivitet och den muntliga diskussionen som den startade främst i den första klassen vi gjorde uppgiften tillsammans med. Där diskuterades, reflekterades och eleverna tränade sig i att använda sitt matematikspråk för att uttrycka och beskriva runt diagrammen. Det jag uppfattade var att det blev väldigt mycket anknytning till verkligheten och det vi läser i NO och SO under samma tid. Plötsligt blev det naturligt att hitta kopplingar till vardag och samhälle i matematiken, vilket en del elever och grupper annars har svårt för. I den andra klassen vi genomförde blev det väldigt bra, men kanske inte lika snabbt, de ville ha mer bekräftelse på att de var på rätt väg. Jag har jobbat med några liknande uppgifter efter det tillfället, där skulle eleverna efter samma princip skapa definitioner av de olika typvärdena och då hade då blivit tryggare med arbetssättet, kände igen formen,  vilket ökade intensiteten i aktiviteten och i diskussionerna. Det handlar för mig som lärare om att vara tydlig och att jag förmedlar vilka förväntningar och mål  jag har med uppgifterna jag presenterar, för att eleverna ska känna sig trygga och kunna se syftet och målet med aktiviteten.

Jag ser arbetssättet som en bra möjlighet att arbeta med öppna frågor i matematiken och använda det som en väg till att hjälpa eleverna igång med muntliga matematiska diskussioner och resonemang. Det är även ett bra arbetssätt för att tillsammans arbeta fram exempelvis en bra tydlig strukturerad redovisning och att eleverna själva får vara med att arbeta fram goda ”perfekta” exempel på lösningar och redovisningar i matematiken. De tränar sig i att ta hjälp av varandra och utvecklar förmågan att se varandra som en resurs.

För att lära nya begrepp och utveckla förståelsen för begrepp behöver eleverna möta dem på flera sätt att jobba med progressiv minmapping i matematiken ger eleverna möjlighet att börja prata och diskutera matematik och använda sina begrepp när de samtalar. Att bli litterat som Gibbons (2009) s. 81 ff skriver om, handlar om att lära nya ord, kunna använda dem i specifika sammanhang och se hur de hänger ihop i helheten. Att de själva började plocka in andra aktuella ämnen i diagrammen och fundera över geografi, samhällskunskap och biologi medan de resonerade var ett väldigt välkommet inslag, att jag som lärare inte behövde ge dem kopplingarna utan att de sökte dem själva och hittade kopplingar med matematikbegreppen i samhälls -och vardagssammanhang. Gibbons (2009) s.100-101 beskriver att Janus-undervisning bygger på att skapa broar mellan elevernas förkunskaper och bygga vidare på det i undervisningen, vilket jag anser att eleverna fick möjlighet till i den här aktiviteten. Eleverna får även möjlighet att tillsammans utveckla sitt ämnesspråk och hjälpa varandra att gå från vardagsspråk och förståelse av diagrammen till mer ämnesspecifik förståelse och mer användning av ämnesspråk och begrepp, Gibbons (2009) s. 96-97. Jag ser många fördelar med att arbeta med uppgifter liknande progressiv mindmaping för att hjälpa eleverna  att utveckla och använda sina ämnesbegrepp och att de ska kunna sätta och använda dem i sammanhang.

Det fungerar. . .

För några veckor sedan var jag på en Workshop med Peter Ellwe som handlade om att ställa rätt frågor i matematiken. Det handlade om att vi skulle ”skala” bort information och låta eleverna bli delaktiga i att forma problemen och sedan arbeta med lösningar. Ellwe förespråkade så öppna frågor som möjligt helst ingen text alls, idag blev det ett steg mot det men jag tänker att eleverna även de behöver tränas in i nya sätt att närma sig matematikämnet (förmodligen de andra ämnena med). Vi arbetar nu med procent och statistik, dagens uppgift formulerade vi så här:

Öppen fråga om procent
Öppen fråga om procent

Eleverna fick två och två resonera tillsammans om hur de skulle lösa uppgiften och sedan skriva ned anteckningar om hur de tänkt och motivera. Den första givna frågan var, men vi vet inte vad den kostar, nej inte jag heller blev svaret. När det kändes som de började ha formulerat svar, gick ordet runt i klassen och de fick berätta sina tankar och hur de tänkt. Lite varierande förslag kom fram och alla hade en motivering till ”sin” lösning. Efter diskuterade vi om förmågor, vad var en rimlig uppskattning, hur angrep de problemet och liknande. Det som slog mig var att precis som Ellwe pratade om i sin workshop, att detta kan lyfta svaga elever och vi får syn på att de är starka och besitter förmågor i matematiken som inte kommer fram annars.

Här var det 3 av mina elever som har ganska svårt med vanlig procedurräkning som briljerade i sina tankar och resonemang på den här uppgiften… de hade hittat lösningen att det berodde på vad tröjan kostade och hade några förslag på när det första alternativet var billigast och när det andra alternativet var det.Jag pratade med en av dem efteråt och hon kände att hon fått en boost med lite stärkt självkänsla av känslan att kunna.

Peter Ellwes sida

 www.ellwe.se

En film av Dan Meyer som är den som Ellwe bland annat refererar till

https://www.youtube.com/watch?v=BlvKWEvKSi8