Etikettarkiv: förändringar i skolan

Att tänka klart….

Ibland hamnar vi i skolan i ”tidspress”. Vi ska hinna detta eller alla de här målen. De senaste åren har vi diskuterat mycket tanketid på vår skola först genom ”SOL språk och lärande” och nu genom matematiklyftet och EPA modellen-Enskilt Par Alla. Det är så självklart när jag har fokus på det. Jag måste få tänka klart, eleverna måste få tänka klart. Vad spelar det för roll om.vi stressar för att hinna. Finns inte tid för tänkande och reflekterande kommer ju ändå inget lärande att ske. Särskilt i mitt ämne matematik finns en viss tradition av görande, både elever föräldrar och en del lärare har en tro om att ju fler tal du ”gjort” i boken ju mer har du lärt dig. För en grupp elever fungerar det utmärkt, men en del följer bara bokens mönster och gör likadant som uppgiften innan medan några behöver ständigt stöd i sitt göranden och i bästa fall lärande.

I ett tidigare inlägg skrev jag om en föreläsning med Daniel Barker jag lyssnat på om forskning om lärande i matematik. För att lära matematik behöver vi prata om det vi kan och det vi inte kan. Således måste mina lektioner ge varje elev chansen att först fundera på vad de vet och inte vet om uppgiften/begreppet/problemet eller talet. Sedan behöver eleven få möjlighet att prata med någon och för att ALLA ska få uttrycka sig krävs att det sker i små grupper. Slutligen är det viktigt att höra flera andra uppfattningar och tankar genom att diskutera i större grupp. EPA!

Det blir självklart mindre tid till att enskilt lösa uppgifter i en bok eller på ett papper och därmed ett mindre antal uppgifter. Men nog så viktigt för förståelsen och utvecklingen av kunskaper. Vi behöver släppa tidspressen och låta oss själva eleverna och andra tänka klart både i och utanför klassrummet. Vi ska givetvis jobba för att utvecklas och alltid bli bättre, vi lärare för att utveckla skolan och undervisningen. Eleverna alltid mot nästa steg bland sina förmågor, men låter vi tiden bli för viktig är det lätt att vi istället springer förbi och missar viktiga saker.

Fundera på vad det är som är så viktigt att hinna nästa gång du jäktar i en eller annan form. Kom ihåg att hur långsamt du än går är du alltid före dem som står stilla….

ladda ned

Handledarutbildning dag 1

I Falun på handledarutbildning inom matematiklyftet. En av lärarna sa när dagen var slut, det svåra är att släppa sin lärarroll och fokusera på handledning. Reflekterade lite över det uttalandet, han menade att som när jag hör något intressant under en sådan här utbildningsdag är det lätt att direkt ta till sig det som lärare och inte i första hd som handledare för kollegor, vilket den här utbildningen syftar till. Förmodligen har han rätt, att undervisa och vara mina elevers lärare är fortfarande min huvudsyssla och handledningen har ju ännu inte startat ens. Dock en viktig aspekt är att skickliga lärare är det enskilt viktigaste för elevers resultat.  Alla lärare kan utveckla sig och sin undervisning genom att läsa, reflektera och fokusera på olika saker och inte minst reflektera ihop med sina kollegor. Det kan handla om att våga använda formativ bedömning för att utvärdera mig själv som lärare och göra förändringar förbättringar för enskilda elever och grupper utifrån den bedömningen. Vågar i vara så kritiska mot oss själva och kanske hjälpas åt kollegor emellan att vara det?

Dagen har innehållit en hel del matnyttigt, eftersom jag själ gått matematiklyftet har informationen om moduler och liknande inte varit så mycket nytt. Däremot lyssnade vi på Anette Jahnke som hade mycket intressant med i sin föreläsning .

Fastnade för några olika citat eller påståenden. Att bara samla på erfarenheter gör inte att jag som lärare utvecklas jag måste reflektera över de erfarenheter jag är med om och ta ställning till hur jag ska använda kunskapen det ger i till nästa situation. Vad blev bra i den här situationen, hur kan jag använda det? Varför misslyckades jag här, hur ska jag förändra? Att ha ett öppet klimat där det är tillåtet att dela både motgångar och framgångar tror jag är viktigt för att kunna reflektera över detta. När jag delar mina erfarenheter med en kollega kan jag dels få feedback men även se mig själv lite utifrån.

När jag får arbeta tillsammans med kollegor övertid blir vi bättre och kraftfullare än enskilt kunnande. Att som jag få omge mig med en massa kompetenta öppna kollegor är en guldgruva inte minst för min egen utveckling, det gynnar också eleverna.

Att våga är en annan del i utvecklingen, utveckling är till viss del kaosartad. Vi måste låta det få vara lite lagom med kaos och känsla av att vara på hal is för att utveckling och förändring ska kunna ske. Genom att göra och testa nya saker i min undervisning och sedan få reflektera tillsammans med kollegor gör att i vinner nya kunskaper och insikter. Våga testa nytt under strukturerade former. Reflektera tillsammans för att lära av varandra och tillsammans. Kollegialt lärande som fungerar.

Att vilja, våga förändra och testa nytt är viktigt i vårt yrke, liksom att våga hålla i och hålla ut. Med kloka kollegor som bollplank och att i reflekterar tillsammans hittar i balansen i det komplexa.

 

 

MIK- datalogiskt tänkande

Fredrik Heinz  var även han en av föreläsarna på MIK-dagen i Norrköping. Han pratade om datalogiskt tänkande som enligt honom är den fjärde förmågan vi bör ha som grundläggande färdighet ihop med läsa, skriva och räkna. Digitalisering förändrar allt i samhället vi befinner oss idag inte bara hemma eller på skolan/arbete, vi befinner oss samtidigt på olika digitala platser. I 2 bilar av samma märke är det bara mjukvaran som skiljer mellan dem. Digitalisering och datalogiskt tänkande är en stor del av samhället och utvecklingen, den måste vara en del av utbildningen

Fram till 12 års åldern är killar och tjejer lika intresserade av programmering sen försvinner tjejerna tyvärr och tror sig inte kunna. Vi ser idag väldigt många stereotyper när vi porträttterar datamänniskor och programmerare, Fredrik nämner ett exempel av många
när barbie ska bli programmerare behöver hon hjälp av två killar.
Fredrik betonar vikten av att programmering kommer in tidigt, före mellanstadiet för att vi ska behålla tjejernas intresse för området och kunskapen. Datalogiskt tänkande kräver inte att vi arbetar med digitalaverktyg, det går att programmera IRL.

Barn eller elever kan programmera varandra och skriva koder, gå två steg framåt, vänd 90 grader vänster och så vidare. Det tränar eleverna att tänka programmering och kan användas i många olika sammanhang.

Han pratade om olika program som Scratch för att animera, Databävern/bebras Zebratunneln, som eleverna kan använda exempelvis i matematik. Jag ser möjligheter för elever att kunna ha ett uttrycks medel för att simulera och beskriva exempelvis kretslopp i NO-ämnena eller förklara andra fenomen när det blir svårt att skriva eller berätta muntligt. Vi  som pedagoger behöver anamma de nya möjligheterna, lära oss och reflektera utifrån vårt eget ämne för att kunna använda programmering på olika sätt i undervisningen från förskola upp till gymnasiet.

 

Bild

Att ligga före…och tänka tillbaka

.. såg min Facebook status för ett år sedan där hade jag skrivit att jag ”legat efter” hela veckan. Kan känna igen den känslan väldigt väl. I år eller idag är det inte alls samma känsla utan faktiskt känns det som jag har legat väl före och varit väl förberedd hela veckan både vad gäller lektionsinnehåll, mål och även struktur.

Jag gillar och ser fördelar när en genom tänkt planering sträcker sig över ett lov och terminen kan starta med att tillsammans med eleverna titta tillbaka vad vi gjorde i höstas och jobba med att repetera det vi gjort. Just denna gång var det matematiken det gällde för mig och mina elever här fortsätter vi med aritmetik (bråk, procent och decimal) med fokus på förmågan att lösa problem medan i No:n har vi påbörjat ett nytt område- Kemiska reaktioner med fokus på laborationer och begrepp.

Det blir ett viktigt lärande, i att vi måste dra oss till minnes, vad gjorde vi sist och eleverna kan inte gömma sig i men det var ju förra terminen. Det blir ett lärande i att kunskaperna inte är någon dagslända utan ska följa med vidare in i kursen, nästa kurs, nästa skolår, nästa skolform. Vi börjar terminen med att fundera på vad det var vi lärde oss under sista delen av höstterminen och fortsätter arbetet med att utveckla kunskaper och förmågor inom samma område. Lika så vi startar varje lektion med att repetera vad vi gjorde sist och avslutar sedan lektionen med att fundera över vad vi lärt oss om det målet lektionen haft. Mitt syfte med det är att eleverna ska hur kunskaperna ska användas i nästa steg eller nästa område.

Det här har veckan bestått av i huvudsak: Uppstart på kemiska reaktioner, skillnad på grundämne och kemiskförening samt känna igen tre gaser. Då passade på att repetera hur en laborationsrapport skrivs och vi började med att skriva en gemensamt efter laborationen.

image

image

 

Veckans mål i matematiken, att träna sig i att lösa problem, olika sätt att ta sig an ett problem med bråk.Det användes konkret material, det ritades och det löstes  med förkortning och förlängning av bråk. Här kunde vi prata om  och värdera dessa tre olika lösningsmetoder.

image

image

Igång igen …

Idag är första dagen på terminen för oss lärare efter ett ovanligt långt jullov. Igår kväll hade jag inte ägnat en tanke åt arbete sen dagarna innan julafton. Jag brukar fungera så. Jag har lite svårt att landa direkt efter avslutningen och gör lite jobb några timmar om dagen. Kanske läser något jag inte hunnit med, planerar eller efterarbetar. Men bara juldagarna kommer så släpper jag jobbet helt och hållet.

Men idag drog det igång, känns bra att aktivera hjärnan igen ungefär som efter ett träningsuppehåll är det skönt att komma igång, lika så med hjärnan. Den är aningen segstartad men nu när första dagen är gjord känns det uppfriskande och roligt att vara igång igen.

Kom på att det är 10 år sedan jag började min lärarkarriär som utbildad. 10 år sen jag klev in i årskurs 6 på Vallaskola i Katrineholm.

Detta är alltså min 11e vårterminsstart. Lite kaos känns det idag, förmodligen mer då i Januari 2016 men jag får lita på att det faller på plats och rullar igång när väl eleverna kommer på Måndag.

Jag känner förväntan att vi ska fortsätta den fina utveckling vi gjort tillsammans med kollegor,  arbetslag och med elever. Jag sätter nya mål, vad ska jag bli bättre på denna terminen? Utveckling för att jag ska bli en bättre lärare för de ungdomar jag möter. Nyfiken på vad de lära mig denna gången? I skolans värld sker en ständig utveckling..tillsammans med kollegor och elever, förhoppningsvis alltid för att det ska bli bättre.

Nu kör, vi välkommen vårterminen 2016.

Från SoLen till Lyftet

När vi började terminen avslutade vi även SoL-Språk och Lärande genom att vi redovisade våra slutuppgifter i grupper. En väldigt givande dag att få lyssna på kloka inspirerande kollegor som har gjort spännande uppgifter i sina respektive grupper och ämnen. Den viktigaste lärdomen och insikten måste vara att vi inte nog kan förstärka våra begrepp och genomgångar med bilder. Utmaningen blir att hitta lämpliga bilder till olika abstrakta ämnesområden.

Från SoL kastade vi matematiklärare oss in i mattelyftet och idag hade vi tredje tillfället. Vi har valt att börja med modulen Taluppfattning och tals användning. Ett viktigt område att utveckla tillsammans. I början har det varit lite trevande, men en hel del känner vi igen från SoL, slutsatserna från förra tillfället handlade om att ge eleverna tanke och reflektionstid vilket varit centralt även i SoL arbetet. Att i mina genomgångar att strukturerade frågor som väcker elevernas tankar och får dem att reflektera om inte i storgrupp så i alla fall enskilt och i par… Är det viktigt att de säger saker i storgrupp om jag har möjlighet att gå runt och lyssna när det samtalar i mindre grupper? Att kunskapen utvecklas tillsammans med andra kan inte nog understrykas men att vi verkligen ger varje elev möjlighet att tänka själv för att sedan kunna bolla vidare med någon eller ett par kamrater.

Att arbeta med gruppen och skapa en lärmiljö blir minst lika viktigt, ett klassrum med högt till tak där eleverna vågar ge uttryck för sina tankar är en viktig del för att utveckla den kommunikativa förmågan i matematik och alla skolämnen överlag.

Vi har diskuterat olika ”problem under våra träffar, äntligen blev det lite livliga diskussioner och vi kunde tycka och tänka, för vitsen med det kollegiala lärandet bör väl ändå vara att vi utmanar varandra i våra tankar och hur vi resonerar, i den diskussionen där vi vågar ge uttryck för det vi tycker även om det inte är lika så möts tankar och vi utvecklas av att få stöta och blöta det vi tänker och tycker. Ibland tror jag vi i skolan och kanske även i delar av livet och samhället är rädda eller ängsliga för att tycka olika.. men det är ju de olika tankarna som utvecklar oss… att ibland våga tänka om och förändra våra åsikter och ibland träna oss i och vässa argumenten för just den åsikten. Vi är ibland snabba på att försvara oss utan att faktiskt lyssna in vad den andra personen har att säga, men det känns som vi mer och mer vågar landa i att det inte var farligt att ha olika åsikter. Det är just den egenskapen som kommer utveckla oss tillsammans. Vill vi att eleverna ska våga ge uttryck för sina olika åsikter och tankar behöver vi som pedagoger träna det för oss själva… för att vara goda förebilder för de ungdomarna vi möter.

SoL -del 3

Idag var det  SoL förmiddag med Mariana, hittills har jag tyckt att uppgifterna och de vi ska göra tillsammans med eleverna har varit väldigt bra och givande. Framförallt i en av mina klasser har uppgifterna med språkutvecklande arbetssätt slagit mycket väl ut och jag kan se hur de tillsammans börjar samtala och använda språket när jag har förberett och genomför olika övningar med dem.

Inför denna gången var vårt uppdrag att observera hos en kollega, att bara gå in i någon annans klassrum och sitta ned en timme och observera kan kännas lite märkligt. Dock har jag blivit observerad – auskulterad av en kollega tidigare och tyckt att det varit givande, bara att någon annan sitter där gör att jag på ett annat sätt reflekterar över vad jag gör och HUR jag gör det. Denna gången när jag observerade skulle fokus vara på om det ställdes öppna frågor, om eleverna fick tanketid och hur vi kan ge stöttning till eleverna för att de ska utveckla språket. Jag upplevde att mitt besök ledde mig till mycket reflektioner, egentligen mer om hur jag gör än hur kollegan gör och det är kanske det viktiga att jag får extra syn på vikten av tanketid, hur kan jag ställa öppna frågor och att jag får idéer om hur vi kan ge stöttning till eleverna. Jag ser det som en del i min utveckling att hitta tiden till att sitta ned observera och reflektera för att kunna använda det för att utveckla mig själv.

Det som blir slående under själva studiedagen och workshopen vi har är att

1. observationerna faller tillbaka och blir en reflektion över den egna undervisning snarare än kollegan vi observerades undervisning. Alla dem jag hade workshop tillsammans med hade gjort reflektioner om den egna undervisningen och hur vi  var och går vidare för att utveckla oss själva och vår undervisning på mest optimala sätt.

2. för att få samtalen och interaktionen i klassrummen att utvecklas krävs det flera ingående delar där tanketid, stöttning och öppna frågor är en stor del av det. Jag som lärare behöver identifiera var jag står i detta och hur jag ska arbeta med mig själv och min undervisning för att eleverna ska kunna dra nytta av och utveckla sitt språk genom lärande och reflekterande samtal-diskussioner.

Det slår mig vilken kunskapsbank- förebilder och reflektionspartner jag har i mina kollegor. Tillsammans av och med varandra kan vi lära oss mycket.. vi behöver tiden och strukturen för att komma till de viktiga samtalen och våga använda tiden till att observera hos varandra inte bara inom samma ämne utan över ämnes gränserna. Jag hoppas detta kan vara ett led in  för fortsatt ständigt utvecklande av vår undervisning.

 

Autism kurs Sunne 2014 del 4, reflektioner

Lite sammanfattande reflektioner så här med några dagars perspektiv på kursen. Det var en intensiv och lärorik vecka som gav kunskaper och energi att arbeta vidare. Jag tänker att det är en kurs som lärare skulle behöva få del av eller i varje fall skulle utveckla många av oss om vi fick chansen att gå den oavsett om vi arbetar med elever som har diagnos eller inte. Att arbeta med att förtydliga och lära ut strategier för att kunna klara att utveckla förmågor är något som skulle gynna många elever. Att vi förtydligar och förenklar strukturer och scheman sparar energi för många oavsett diagnos eller inte.  Vi är alla olika och har olika styrkor, förmågor och det som är lite svårare för oss, det som kräver lite mer energi ifrån oss. Vad stjäl energi från dig? Fundera över vad som är viktigt, vad i din vardag förenklar och sparar energi för dig? För mig är det definitivt min digitala kalender och att jag hitta struktur för att använda den som förenklar och besparar mig en massa energi. Vi behöver förtydliga underlätta och visa tydligt vad som är målet med lektionen, dagsplaneringar vad som kommer att hända och annat,  för vissa elever gör det ingen skillnad men heller ingen skada medan för andra kan det spara en massa energi som istället kan läggas på lärandet.

Är det tydligt var jag ska vara vid vilken tid och med vilket material och jag har de hjälpmedel jag behöver för att ta mig dit så är den mesta av energin kvar när jag är på plats för lektionen eller vad det nu kan vara. Jag kan jämföra med mig själv, jag har inget behov av att ta reda på exempelvis var jag ska på en studiedag så länge jag har koll på var jag hittar informationen så kollar jag ett par timmar innan, medan för någon annan är det viktigt att ha koll långt i förväg. Vill du veta vilken mat du får på en konferens? Vill du veta när du får bensträckare, vi är alla olika men att ge så mycket information som möjligt underlättar och besparar personerna-i vårt fall eleverna en massa funderande som de förhoppningsvis kan lägga på det vi lär oss om istället.

Så kan några elever ha vinning av att ha schemat visuellt på tavlan ha det!

Kan några elever vinna på att ha färgade mappar, för att lättare hitta, använd det!

Att kombinera text och bild så ofta som möjligt för att förtydliga gör det.

Lär eleverna strukturer för att läsa, läsa mellan raderna och tolka budskap i texter.

Ingen kommer göra exakt som någon annan utan behöver råd tips och träning för att sedan hitta strukturer och sätt som passar den egna personligheten med de styrkor och svårigheter jag själv har, jag jämför med mig som ryttare, jag kommer aldrig rida exakt som min tränare utan ska med hjälp av henne utveckla mitt eget sätt att rida hon kan bara ge mig tips, råd och visa på strategier som kan fungera.

Det jag bär med mig är skillnaden i elevernas upplevelse av en uppgift när den var anpassad, de fixade den väldigt bra i svårare form men med anpassningar och lite förenklingar var upplevelsen mångt mer positiv. Det handlar om att de ska krävas lagom energi så den positiva känslan behålls och lusten till lärandet inte försvinner.

Ta inte glädjen ifrån mig

AnnMarie Körling skrev på twitter i morse:

“ Slutsatserna av Pisarapporten måste bli en annan än att lärarna har diciplinproblem och elever kommer försent”

Det sätter ord på lite av det jag funderar på. Jag träffar fantastiska ungdomar, alla individer med olika erfarenheter och livsituationer som gör att de tar sig an skolan på olika sätt

Idag är jag en grubblare som tvivlar, allt prat om Pisarapporten, om ungdomars disciplin och den dåliga svenska skolan har fått mig att tvivla. Är jag en dålig lärare som inte upplever att eleverna är odisciplinerade? Är jag en sämre lärare som inte störs av mobiltelefoner på lektionerna (så länge de används till rätt saker)? Är jag en sämre lärare som ibland klär mig som en “tonåring” med stora munktröjor och säckiga jeans och som älskar att gå med mössa inomhus?

Jag var egentligen glad när jag satte mina betyg denna höst, det är alltid ett gissel och det är hårt med elever som ännu inte nått till de mål de önskar och drömmer om, men jag var stolt och glad över att vi kommit så långt som vi gjort tillsammans, och ser med tillförsikt framemot att vi tillsammans når ännu längre kommande termin.

Jag kände även glädje över det klimat vi -jag och eleverna -skapat i de två grupper jag framförallt undervisar. Självklart finns det utvecklingsområden att fortsätta arbeta med och fortsätta utveckla tillsammans, både kunskapsförmågor och strategier för studier och ansvar för sin egen kunskapssituation och utveckling.

För mig handlar mitt yrke om att se varje individ, hitta deras styrkor och utveckla dem så långt som möjligt, jag vore naiv om jag trodde att jag når alla till hundra procent, men jag fokuserar på att nå så många som möjligt och att skapa relationer med de som jag känner att jag inte helt når fram till. Varje elev som kommer till skolan är unik, den har sina erfarenheter, sin uppväxt, sin familj och sina förutsättningar, oavsett detta handlar det om att arbeta för att de ska utvecklas så långt som möjligt under den tiden jag möter dem. En del hittar jag fram till snabbt andra tar längre tid och en del utmanar ordentligt och kräver att jag visar stor tillit till dem för att vi ska kunna hitta vägar framåt i lärandet. Jag försöker att lägga bort min egen prestige och ha elevernas bästa för ögonen, så som jag ser det. Jag försöker lyssna på alla kloka kollegor jag möter, både dem jag jobbar tillsammans med på vår skola och dem jag möter online på Twitter och Facebook. Deras tankar och reflektioner är viktiga för mig och jag använder dem för att reflektera över min yrkesroll och hur jag ska kunna förbättra och utveckla mig på bästa sätt.

Men nu det känns inte bara som “Björklund” vill förändra allt och göra helt om igen, nu känns det som flera även flera med inflytande i skolansvärld vill göra helt om, förändra och tänka om eller gå tillbaka till “gamla” metoder. Kan vi inte bara få lugn, jobba långsiktigt med det vi tror på och som enligt egna utvärderingar verkar fungera för de grupperna jag just nu undervisar. Jag känner en förhoppning med mina elever, jag känner att de har potential att lyckas riktigt bra, men ska jag behöva förändra min undervisning, förändra mina ramar och det vi byggt upp, det som vi följer tillsammans, vårt gemensamma förhållningssätt.

Absolut kommer jag testa nya saker med eleverna, men inte göra helt om och kasta allt det vi jobbat med i 1 ½ år överbord, jag vill fortsätta jobba mot det jag tror på, det jag börjat utveckla och det jag sett gett resultat som lyfter eleverna och utvecklar deras förmågor. Jag kan inte garantera att det är det allra bästa men bara det att jag tror och att jag just nu ser framsteg känns som ett kvitto på att de i alla fall fungerar och fungerar lite bättre än något jag gjort tidigare.

Ett spännande citat från min gudfar om min egen skolgång, hans erfarenheten från skolan var sina två grabbar och mig.

“hur är det egentligen, nu när Sara går i skolan är det den värsta klassen på skolan, när NN gick var det den värsta klassen, när AA gick var det den värsta klassen, Vilken klass är egentligen värst?” frågade han sig och det är mer än 20 år sen.

Ingen klass är värst eller bäst de är alla annorlunda, det handlar om individer i grupp som ger oss olika utmaningar, individer formade av erfarenheter från uppväxt, familj och samhälle. Vilket gör dem unika med olika förutsättningar att lyckas. Min utmaning består i att möta dem där de befinner sig, vinna deras respekt och förtroende för att vi ska utvecklas tillsammans… varje klass, varje individ lär mig mycket och förhoppningsvis lär jag dem något. Ta inte den glädjen ifrån mig, låt mig få fortsätta framåt, men berätta gärna för mig vad som kan förbättra och HUR jag i så fall ska förbättras. Tala inte bara om vad som är fel, utan kom i så fall med konkreta beprövade förslag.