Etikettarkiv: motivation

NP, vad testas egentligen?

I veckan har jag vaktat nationella provet i engelska, på eftermiddagen är det laboration NO även det ett nationellt prov. Elevernas ÅTTONDE på bara några veckor. Om två veckor väntar två nationella prov i matematik. Är alla dessa prov värda den tid, energi och resurser de kräver? Får vi ut ens i närheten av all den kraft som läggs på dessa i form av underlag eller lärande? Efter proven är eleverna trötta, mycket undervisningstid försvinner i organisationen runt NP, det är mycket resurser i form av pengar och tid som tas i anspråk till rättning, strukturering, planering och under själva NP, men det får bli ett eget inlägg.

 

Vad prövar NP egentligen? Vilken stöttning ger det oss som bedömer eleven? Det är inte alltid det ens är kunskapskraven som blir prövade. Idag var det uppsats i engelska en ganska bra uppgift som ledde till eftertanke och verkade fungera för de ungdomar jag vaktade. I tisdags var det katastrof, inget som anknöt till den vardag våra ungdomar lever i. Hur många gånger i ditt arbetsliv utsätts du för det? Läs en text, svara på frågor, prata inte med någon, ta inte hjälp av internet eller lexikon. Hur många gånger har du blivit utsatt för det och behövt göra det? Om någon gång, hur troligt är det att de som går i skolan idag kommer behöva göra det i framtiden? Vilken viktig förmåga testas egentligen? Vad säger det om deras förmåga i engelska generellt? En elev orkar inte hela tiden, en elev kan inte skriva, en elev behöver stöd i att. All detta stöd när alla elever skriver på en gång, det håller inte. Vi räcker inte till och då har vi många lärare insatta, lärare som egentligen ha andra elever i andra årskurser.  Eleven utan diagnos som gör fantastiska texter när den får läsa in, eleven utan diagnos som hellre lyssnar än läser, detta är möjligt med tekniken. Men tekniken och sekretessen på NP fungerar inte tillsammans.

 

För några veckor sedan hade vi examination i idrott, eleverna fick några olika personer beskrivna för sig, hur de levde, åt och tränade. Uppgiften var att beskriva risker med personernas sätt att leva, ge förslag på förändringar och hur det leder till bättre hälsa. De fick använda de genomgångar vi haft, de fick använda internet men givetvis vara källkritiska. Det blev blandade resultat allt från elever som behövde komplettera till elever som bedömdes som A nivå på de två kunskapskraven som examinerades. Det handlar om förmågan att förstå konsekvenser i flera led, det är ingen enkel sak att skriva eller som blir så mycket enklare med stöd av nätet eller andra källor. Den eleven som vet vad konsekvens är och har förmågan att resonera i flera led hittar givetvis informationen, men är det inte så vi skulle göra i yrkeslivet eller vardagen?

 

Åter till frågan, vad är det egentligen många av dagens Nationella prov testar? Förmågan att göra något JUST NU, PÅ DEN HÄR platsen. utan tillgång till några verktyg.När händer det i yrkeslivet. När ska eleverna kunna detta i sitt framtida yrkesliv? När jag får en idé som detta att skriva ett blogginlägg, vad gör jag? Jo jag strukturerar upp den, sen bollar jag med några kollegor, vänder och vrider på idéer och formuleringar. Det är arbete med text. Inte sitter jag stilla i 180 minuter och skriver och sedan publicerar utan någon input från något håll, det skulle jag aldrig våga.

 

Missförstå mig inte, jag tycker att många uppgifter på NP är bra och har genom åren varit bra många gånger. Uppgifter som testar och utmanar eleverna, uppgifter som kan leda vidare och öka kunskap och förståelse, uppgifter som kan träna resonemang och diskussion. Men när eleven hindras av tiden, av läsningen eller något annat, då faller syftet och något annat än förmågan i ämnet testas. Jag utvecklas av att bedöma NP tillsammans med mina kollegor och det är bra verktyg att kunna stämma av mot hur andra 9or ligger till vad som är en rimlig nivå. Men gör det på ett sätt som är verklighetsanknutet. Ge mig som lärare tillgång till en NP-bank. En digitalbank där vi loggar in och alla hjälpmedel som talsyntes, uppläsning inläsning finns inbyggt.  Där finns alla NP frågor att plocka fram, jag kan välja tillfälle, hur många uppgifter anpassa till vem som behöver uppläst, inläst, färre uppgifter fler uppgifter. Elevernas svar borde avidentifieras och sparas i provbanken. Då jag kan jämföra med andra som gjort samma uppgifter och bedömt dem. Jag och mina kollegor kan bedöma tillsammans när det passar oss och vilka uppgifter vi behöver jobba med och utveckla tillsammans. Det är formen på proven jag vänder mig emot. NP idag testar många andra saker innan det testar förmågan och kunskaperna i själva ämnet. Jag vill gärna ha stöd med bra utmanande uppgifter, bedömande uppgifter och elevexempel att ta del av. Men låt mig styra vad när och hur de ska genomföras och med vilket stöd som passar varje individ och grupp. Låt proven bli en del av lärandet i respektive för alla elever och för lärare.

Annonser

Varför påskkärring?

Just nu är denna damen på väg till jobbet som lärare. Varför undrar du kanske, varför spöka ut sig?

Det handlar om några olika saker. Att jag idag ser annorlunda(?!) ut kan vara en isbrytare, några elever som jag inte tidigare haft så mycket kontakt med kommer fram och kommenterar och vi kan börja bygga en relation. På vår skola finns över 400 elever, de 125 i mitt arbetslag har jag hittat relation med de flesta, men detta gör att de öppnar upp och den som har svårt att börja ta kontakt har något att kommentera eller våga skoja med mig. Det öppnar även för nya relationer, med elever jag inte möter i undervisningen. Att ta kontakt i en korridor där vi möts och säger hej är inte alltid enkelt, men här finns något att kommentera.

På hösten brukar vi ha en maskerad, där vi visar allas lika värde och att alla har rätt att vara den de är. En dag som den öppnar upp för nya kontakter, att hitta nya sidor hos varandra och visa att vi bjuder lite på oss själva.

Att vara påskkärring inleder diskussioner om traditioner, vad har vi för traditioner här. Elever från andra kulturer öppnar upp och berättar om sina traditioner och vi kan mötas i samtalet och lära av och om varandra.
Rocka sockorna har blivit en sådan dag, den manifesterar allas lika värde. – Varför har du olika sockor? Det väcker frågor. Frågorna öppnar för att diskutera olikheter och vad just denna dagen symboliserar.

En liten enkel tvist på vardagen öppnar många dörrar. Dessutom är ju lite kul att bryta av i vardagen. Att skoja till det, vi har ett gemensamt litet projekt vi i arbetslaget. Att vi vuxna på skolan mår bra tillsammans det sprider sig till eleverna.

Utsätter jag mig själv för mina egna metoder?

Nyttigt att lära nytt…nyttigt att utmana sig själv.

Nyttigt att vara i elevrollen då och då. Hur lär jag? Hur tolkar jag en uppgift eller instruktion.

Läser en kurs om programmering: Uppdrag 2 programmera en historia i scratch med minst 3 scenbyten. Där någon vill ha något och en annan försöker stoppa denna.

Hm?

Skriv en kort text med ett manus, kort beskrivning om hur det gick samt om hur jag kan använda detta i min undervisning.

Frågan nu, räcker det? Vad är lite text? vad är några tankar?

Utsätter jag mina elever för det samma?

Mitt scratchprojekt

Scratch inlupp 2_Sara Andersson

Motivation och lust till lärande….

Motivation, lust, kreativitet, brinna för, ha långsiktiga mål….

Bläddrade förbi en diskussion mellan lärare på socialamedier om motivation och hur vi motiverar elever i skolan och att vilja lägga ned arbete på sitt lärande. Vilken komplex fråga. Någon jämför med att eleven kanske lägger massor av timmar och fokus på att bli en bra fotbollsspelare men inte lägger någon energi på att utveckla sig i sitt lärande. Nästa menar att det är vi som lärare som ska visa nyttan av vårt ämne för eleverna och göra undervisningen rolig och lustfylld, andra menar att detta är helt förkastligt. Motivationen ska komma från eleverna eller föräldrarna. Jag tänker att frågan är olika för olika individer och jag som lärare måste fråga mig vad jag kan göra i mina relationer till eleverna och i hur jag planerar mitt ämne för att bidra till lusten och motivationen för lärande.

Jag kan relatera till min egen dotter som jag upplever har svårt att hitta motivationen när det känns avlägset men när hon är nära att lära sig eller komma på något nytt för att inte tala om när hon precis lärt sig då är lusten som störst och hon jobbar stenhårt. Att veta att jag är nära mitt mål kan vara en motivationsfaktor, då behöver jag som lärare finnas där och visa på framsteg och konkretisera mål och feedback så det blir greppbart för eleven.

Jag tror vi måste vara öppna för alla typer av motivation. I mitt klassrum finns det elever som drivs av betyg, de kämpar och jobbar för de vill ha betyg som tar dem in på gymnasiet eller som ger dem en väg in vidare på någon universitetsutbildning. Jag har elever som absolut ska ha högsta betyg i alla ämnen för de vill bli läkare eller advokater, de har redan under högstadiet hittat sitt mål och arbetar stenhårt för att nå dit.  Jag har elever som blir motiverade att utvecklas när de får tydlig feedback och ser att det här var ju nära att jag nådde nästa nivå eller det här förstår jag och vet jag hur jag ska göra för att det ska bli lite bättre.

Givetvis kan föräldrar bidra och vara förebilder med att prata om att skolan är viktig och vara intresserade av det just deras barn eller ungdom arbetar med.  De som har möjlighet det vill säga.

Å andra sidan har jag som lärare och vi som skola en viktig kompensatorisk roll, för de ungdomarna som inte har det stödet hemma. Svenskskola ska bidra till en likvärdig utbildning, oavsett bakgrund och möjlighet till stöd hemma, mitt som lärares och skolans ansvar. Kan jag göra min undervisning mera tilltalande? Mera verklighetsförankrad? Kanske lite roligare? Med detta menar jag inte att det alltid kan vara så men om jag har det med mig kanske undervisningen blir lite roligare, lite mer motiverande och lite mer satt i ett sammanhang som bidrar till att några fler elever hittar sin motivation och lust till lärandet. Kanske kan en studie och yrkesvägledare få några elever att hitta sina framtida ”drömyrken” som känns rimliga att nå, eller visa på vad som kan komma att krävas för att komma in på ett visst gymnasieprogram. Skolan kan samarbeta och försöka hitta vägar där jag som lärare i ett visst ämne kan dra mitt strå till stacken och hitta motivationen för några elever medan min kollega hittar den för andra elever.

För många elever handlar motivationen om att kunna klara det målet som är för den enskilda lektionen eller avsnittet vi nu läser. Mål och motivation längre fram i tiden finns liksom inte i deras tankar eller de kan inte sätta in sig i ett sammanhang längre fram i tiden. Jag som lärare och vi som skola måste då hitta eleven där den är varje dag och arbeta för att komma ett litet steg framåt. Vi är de som i detta fallet leder eleven mot målet och finns där för att hjälpa den på rätt kurs. Vi ska finnas där för eleven och hjälpa den med begripliga mål som eleven själv kan känna att den klarar att nå. Vi behöver hjälpa till med konkreta mål och jag tror det underlättar enormt om undervisningen är verklighetsförankrad och så rolig och lust fylld som det bara är möjligt. Det är främst för elevernas skull men även för mig en undervisning som ger eleverna glädje och motivation känns mer inspirerande för mig likaväl.

För handen på hjärtat, är det ens rimligt att hitta motivationen för skolan som helhet eller skolans alla 17 ämnen på samma sätt som jag brinner för ett fritidsintresse jag valt helt på egen hand? Jag tror vi behöver hjälpa eleverna ganska rejält med att hitta motivation och lust för att de ska använda hela sin potential till sitt lärande.

 

Någon hittar motivationen i spel och utmaning, jag som lärare måste bidra till kopplingen till målen och kunskapskraven

Någon hittar motivationen genom att uppleva ute eller på verkliga platser, vi tillsammans kan hitta fakta, lärande via att undersöka och ta reda på hur saker hänger ihop

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Motivation och mål….100 pass innan midsommar

Runt nyår gick jag med i utmaningen 100 träningspass innan midsommar, en utmaning som denna eller liknande utmaningar kan vi tycka olika om. Jag har full respekt för de som känner att det stressar och att all träning är bra träning, det sista håller jag definitivt med om.

För mig motiverar det dock och ger en extra pepp i att följa och hålla mig till min träningsplan. När 7 veckor av året har gått kan jag se att jag ligger i fas trots att jag varit krasslig sista veckan och stolt över mig själv har avstått från träningen. För mig finns det två delar i utmaningen, dels motiverar den mig till att hitta de där passen jag kan göra hemma på kvällen när dottern lagt sig, eller att hitta tid för ett morgon pass. Känner jag mig trött kan jag planera om men utmaningen motiverar mig att inte skita i att träna utan hellre tänka om och anpassa mig efter dagsformen. Utmaningen hjälper mig att lyssna på kroppen och verkligen få träningen genomförd.

Den andra sidan är att just denna vecka började en rosslig hals göra sig påmind under Tisdagen och då vi hade friluftsdag onsdagen ville jag inte bli sjuk till den… så avstod träningen tisdag och onsdag morgon. Det är ganska bra för att vara mig, tidigare hade jag kunnat köra på för att sen bli sjuk längre och tappa motivationen under en längre tid istället. Nu blev jag dock rejält förkyld under fredagen och har varit ganska sliten under helgen. Men kände redan igår att det vänt rejält och idag känns kroppen redo för ett lugnare ”rehab” pass. För mig hjälper det att tänka långsiktigt och inte stressa på ett träningspass, jag ska hålla och orka till midsommar. Jag har även de senaste veckorna sett att det är möjligt för mig att lägga in fler än de snitten på 4 pass per vecka som behövs för att gå i mål, och på det sättet kunna vila eller vara sjuk i lugn och ro när det behövs.

Med hästar som ska tränas, barn och en man som jobbar mycket kväll och helg gäller det att hitta träning som kan utföras hemma i trädgården eller anpassas efter mig. Jag har tillgång till en crosstrainer hemma som jag använder en del. Annars är smarta tekniken en väldigt bra träningskompis. Jag har någon app för styrketräning i mobilen, jag använder video från Youtube för att träna HIIT intervaller och få upp pulsen, när underlaget tillåter springer jag intervaller i min trädgård. Träningen behöver inte alltid vara omständig eller ta tid, 30 min och få upp pulsen ordentligt är definitivt bättre än ingen träning och jag känner att jag mår bra av att verkligen få upp pulsen när jag tränar hellre kort och intensivt ofta än länge och mer sällan. Förr kände jag ofta att träning skulle vara länge, nu ser jag hellre ofta. Jag försöker hitta variation och anpassa träningen efter mig och min kropp. Jag vill springa men behöver göra det med måtta efter mina knäoperationer och lägger nu mer tid på att försöka öva upp lite tempo när jag springer (jag är en långsam löpare som satsar på att bli lite snabbare), jag behöver styrketräna nämnda knän, mina axlar utifrån småskador sen behöver min bål styrka för min ridnings skull.

När jag började fundera över det här blogg inlägget tänkte jag att det handlade om mig och 100 pass innan midsommar men lärarhjärnan spann igång på detta med motivation, sporrande och stressande och hur olika vi är i det avseendet… jag får återkomma till det i ett senare inlägg.