Etikettarkiv: respons till elever

Vad kan jag? Vad kan jag inte ÄN? 

Mina elever arbetar nu med Algebra i matematik.  Vi har några veckor kvar av kursen.  Idag var det läge att kolla hur långt vi kommit tillsammans och vad varje elev kan och inte kan ÄN. 

Eleverna fick en diagnos som motsvarar det jag förväntar mig att de ska kunna i kursen.  De arbetar med den under den tid de behöver på lektionen.  När de känner sig nöjda får de ut en mall eller ett facit för hur svaren kan se ut.  Utifrån den får de rätta och bedöma sig själva. Varje uppgift på diagnosen är kopplad till ett specifikt krav i algebra exempelvis att kunna förenkla algebraiskauttryck.  De markerar sedan vilka uppgifter de kände de klarade bra och de som de behöver träna lite mera på. 

Avslutningsvis får de jämföra mot detaljerade målen i kursen som jag gett dem. Där finns varje mål ned skrivet ihop med ett enkelt exempel på vad det kan vara för typ av uppgift och förslag på filmer de kan repetera med. 

Diagnosen ger eleverna möjlighet att själva få feedback på vad de behöver fokusera på och öva mera.  Jag som lärare får en utvärdering av hur jag ska lägga upp kommande lektioner.  Finns  det uppgifter få elever fixat? Kanske finns det då delar jag missat eller i varje fall har jag inte nått fram till eleverna så de uppfattat det jag velat de ska lära sig. Då behöver jag tänka om och lägga vikt vid det kommande lektioner.  Jag kan erbjuda smågrupper extra genomgång eller praktiskt arbete runt det som är just deras specifika stötestenar i området. 

Själv rätta sin diagnos för vem och varför? För eleverna,  de får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter och där med äga sitt eget lärande. Responsen blir direkt de slipper vänta på min rättning som ofta dröjer längre och då är det svårare för dem att minnas vad vi gjort och hur de tänkte när de löste en specifik uppgift.  För mig, jag kan lägga fokus på att se vem som behöver hjälp med vad och vad gruppen generellt behöver utveckla.  Visst sparar det en del tid för mig men främst så kommer undervisningen redan nästa lektion vara planerad utifrån vad vi kunde och var vi befann oss just idag. 

Vi jobbar vidare för att lära oss det vi inte kan ÄN. 

Hangups, förväntningar och fokus

Olika förväntningar skapar olika fokus?! Jag tänker på min roll och hur omgivningen ser på mig vilka styrkor och svagheter jag har. Min familj och min släkt ser mig som en storslarvmaja, med all rätt. Det identifierar jag mig med även om jag ständigt arbetar för att förbättra detta blir det alltid uppmärksammat när jag återigen varit slarvig. Blev förvånad när jag för ett par år sen, på jobbet, fick kommentaren ”du som är så ordningsam och strukturerad”. Hm, hade visst en liten annan roll där, visst de finns de på jobbet som uppmärksammat slarvmajan…. men var i alla fall en bekräftelse på att jag förbättrat mig.

Blir vi som omgivningen förväntar sig att vi ska vara?

Det jag reflekterat över idag är min irriterande vana att särskriva allt, hm hur ska jag förbättra mig, min nya telefon förstärker dessutom min ovana i det här fallet… men ju mer jag fokuserar desto mer särskriver jag verkar det som eller såskriverjagihopordenistället.

Ibland känns det som att när jag fokuserar (för)mycket på att förbättra en svaghet blir effekten nästan negativ. kanske är det bättre att konstatera att detta är jag mindre bra på, reflektera hur det ska förbättras men sen försöka att inte lägga allt fokus på det utan mer fortsatt fokus på det jag gör bra och förhoppningsvis hänger det ihop och samtidigt som mina styrkor utvecklas blir svagheterna lite mindre svaga?

Det handlar om att hitta balansen, för mycket fokus på svagheter eller det som är svårast gör att jag identifierar mig med det, kanske bättre att lägga mer fokus på styrkorna och låta de andra hänga med på köpet.

Ibland möter jag elever som identifierar sig med att jag kan inte matematik eller jag förstår inget av NO, tror det finns flera bidragande faktorer till att det blir så. Men den viktiga frågan blir. Hur ska jag som lärare jobba för att eleverna ska tro att de kan? Steg 1 känner jag är att jag tror på att de kan och kommer att lyckas och fokuserapåderasstyrkor, jobba på ett sätt som gör att de får syn på allt de faktiskt kan i matematiken eller NO:n.

Jag har upplevt att eleverna får syn på sina förmågor när vi har arbetat med själv och kamratbedömning och mer öppna problem, det sista framförallt i matematiken. När jag har delat upp bedömningarna och responsen så den fokuserar på så få kunskapskrav som möjligt upplever jag att eleverna lättare ser att allt det här kan jag och den här lilla delen behöver jag träna lite till på. Det skajagfortsättaattutveckla…..ups, var kanske en sak till?