Etikettarkiv: skola

Att utmana mig själv….

… att utmana min omgivning. Fortsättning på handledarutbildningen sammanföll med att jag hade en lärare med mig som speglade mig i klassrummet, det gav en del reflektioner om mitt lärande och framförallt hans roll när han fick mig att reflektera över lektionen vi tillsammans upplevt.  Det jag imponeras över är hur han utan att egentligen säga något, bara ställa frågor gör att jag själv reflekterar över vad jag gjort bra, hur jag vill tänka om till nästa gång och vilka faktorer som påverkar olika delar på lektionen. Jag har en tydlig förebild som handledare, någon jag kan lära mig av. Hur han speglade mig gjorde att jag själv började nysta i nya trådar och komma djupare i mina reflektioner om hur lektionen avlöpte och hur jag ska gå vidare till nästa tillfälle. Att våga spegla varandra och ställa rätt frågor leder onekligen till fördjupade reflektioner och en möjlighet att se sig själv utifrån.

Det som jag tänker är att det är viktigt att matematiklyftet och andra kollegiala utbildningar leder till är att vi skapar ett klimat som inbjuder och tillåter att vi diskuterar Vad, hur och varför. Att mina kollegor av nyfikenhet och öppenhet vågar ställa de här frågorna om olika moment, lektioner eller planeringar. Att jag dessutom själv mer reflekterar över dessa frågor, varför gör jag denna laborationen före detta moment eller liknande frågor, har jag ett syfte med det? Vad passar egentligen för den gruppen jag nu ska undervisa, behöver jag göra annorlunda beroende på vilket didaktiskt kontrakt och vilken kultur som råder i den specifika undervisningsgruppen. Att matematiklyftet leder till att det blir en naturlig del att vi alltid utmanar varandra med dessa frågor.  Vågar vi utmana oss själva och varandra utvecklas vi och utvecklar vår kompetens.

Vi behöver fundera på om att tycka olika vilket vi lätt kallar för konflikt verkligen är av ondo? Om jag behöver kunna förklara och argumentera för något märker jag tydligt hur väl förankrat det är oss mig att just detta är bra. Våga lyfta fram olikheter och hur olika fungerar i olika grupper. Att utmana och ställa frågor handlar inte om att kritisera utan om att vilja veta, eller kanske leder det till att den som får frågorna fördjupar sina egna reflektioner. Jag hoppas att samtalen jag leder kan leda vidare till att vi vågar utmana oss själva och varandra lite mer…. det utvecklar oss och gagnar elevernas lärande.

Världens bästa jobb….

I Flödet i mina socialmedier gratuleras det idag till alla de som kommit in på olika universitetsutbildningar. Härligt och njut av studieåren allihopa. I mitt flöde är det lite övervägande delen gratulationer som riktar sig till blivande lärare i allmänhet. 

Du som valt läraryrket,  grattis det är verkligen härligt att ha ett jobb som ser till att du är uppdaterad på det som händer i världen och främst i ungdomarnas värld. Jag känner mig ibland gammal men ofta ung och att jag tack vare mina elever hänger lite mera med i vad som händer…

Jag är ganska övertygad om att yrket kommer ändras och följa med i samhällsutvecklingen, skolan och utbildningen ska ju utbilda elever som ska jobba i väldigt många år till. Därför måste en lärare ständigt reflektera och kunna utveckla och anpassa. Njut av det och häng med. Jag gillar känslan av att lärandet även för mig ständigt är närvarade och en stordel av mitt yrke.

Det är sällan dagarna ser likadana ut, det händer saker, det är människor vi möter, vi kommer inte vara beredda på allt. Med goda kollegor nyfikenhet och vilja att göra bra saker för varenda unge kommer vi långt. Lyssna in och var där för eleverna. För mig handlar det om att skapa goda relationer till alla skolans elever för att kunna stötta dem i deras resa och utveckling.

Så du som nu ska  påbörja din utbildning ta vara på studieåren, samla kunskaper och erfarenheter. Detta kommer du sen att fortsätta med under ditt yrkesliv.

Varmt välkommen som student och blivande kollega 💞 där vi tillsammans jobbar  för att skapa världens bästa yrke för våra ungdomars framtid.

Jag fick en mugg…..

Jag fick en kaffemugg med de fina orden “världens bästa lärare”. Den ska jag njuta av kaffe i under sommaren. Då finns det tid till att fortsätta min utveckling för att nå målet ”världens bästa lärare”. Då finns tid att reflektera över hur jag ska ta lärdom av det läsåret som gått och ta mig an nästa läsår på bästa sätt. För mig handlar läraryrket om en profession  som ständigt utvecklas förfinas och anpassas till det som är aktuellt just nu, så som vilka elever jag har, vilka kollegor som jag samarbetar med och det som är aktuellt i samhället och forskningen.

 

Presenten var från mitt arbetslag, ett team med kloka “världensbästalärare” som stöttar när jag behöver, utmanar mig, bidrar med sina kompetenser hjälper och därmed är nödvändiga för mig för att jag ska kunna fortsätta vara en bra lärare.

 

Vad innebär det egentligen att vara världensbästalärare, vilka kompetenser och egenskaper krävs av mig??

 

Att kunna skapa goda relationer, att reflektera över mig och min roll och mitt agerande när jag upplever att det inte fungerar. Våga backa och ta stöd av en kollega när det behövs och jag själv inte kan lösa en situation eller hitta in till en elev. För det är så tror jag att världensbästalärare är olika personer för olika elever och olika klasser.  Därför måste jag ständigt arbeta för att våga analysera och  reflektera över mig mina relationer, min roll och mina lektioner.

Backa andas be om ursäkt när det blivit fel. Alltid vara vuxen. Hitta varje elev och ibland krävs det stöd av någon klok kollega för att göra det. Att våga vara kritisk mot mig själv är en nödvändighet i mitt yrke och se på vad andra har som lyckas med det jag  inte lyckades likaväl med. Givetvis i kombination av att vara kompetent, kunnig och ha didaktiska kompetenser i mitt ämnen. Att kunna variera, att kunna individualisera, att kunna anpassa till olika klasser och grupper.

 

Två av världensbästalärare lämnar nu skolan för gott och ska njuta av med massa kunskap o erfarenhet. De har vågat ge mig kritik fråga men även lyssnat och visat att jag oxå kan eller mina  erfarenheter betyder något trots min relativa oerfarenhet. Dessa två har ständigt utvecklat och varit nyfikna på att lära nytt, trots otrolig kunskap kompetens och erfarenhet har de inte stannat upp och lutat sig tillbaka på gamla meriter. Beundransvärt och välvärt att ha som förebilder.

 

Jag njuter av lite Kaffe i min finaste mugg. Reflekterar lite över det jag hittills lärt. Njuter av sommarlovet blandat med lite skoltänk då och då. För att förhoppningsvis kunna göra skillnad för några elever till hösten. Tillsammans med samlad erfarenhet mina kollegor och jag  blir vi var och en världens bästa lärare /skolpersonal …. För någon elev.

 

Till er alla fantastiska lärare njuta och gör det som DU vill i sommar vare sig det handlar om fritid jobb eller båda delarna. Vi bestämmer faktiskt det själva om vill ägna delar av sommaren till saker som rör jobbet eller om vi vill stänga av helt och hållet.
Jag ska kolla några nyckelpigor dricka kaffe reflektera och en massa lustfyllda aktiviteter i olika format.

image

Att utmana sig…

Att utmana sig själv är viktigt både som lärare och elev. Den här veckan har min skola Profilvecka.  Jag möter ca 50 elever i idrott och hälsoprofil. Just en sån här vecka hamnar vi ibland utanför vår komfortzon, både jag och eleverna. Det jag varit med på två gånger just i dagarna är att följa med eleverna och rida. Det är min hemma arena där jag är väldigt van att vistas medan för flera elever är det en helt ny plats, dessutom med stora djur som kan skapa osäkerhet hos den ovana. Att få möjlighet att utmana sig själv, från att inte våga klappa till att faktiskt komma upp på hästryggen och tillochmed våga trava det är en häftig resa för den som inte tidigare testat. Det här ger mig en ny chans att utveckla mina relationer till eleverna vi kan mötas på ett nytt sätt. Jag blir viktig på ett annat sätt  Sara du släpper väl inte, Sara du lovar att du står där. En annan slags tillit  än den vi skapar i klassrummet. Just här är det ett bra upplägg eleverna är nästan 3 h i stallet de får hämta hästarna i hagen, borsta och göra iordning dem samt hjälpa varandra när de rider. Det ger tid till att övervinna osäkerheten och faktiskt våga prova.
Vi lär oss lite om vad hästar äter, olika hästraser och annat.  Många går där ifrån med nya erfarenheter lite mera kunskap och stärkt i sitt lärande att tro på sig själv.

För mig är det en möjlighet att se eleverna och bygga förtroende i en annan miljö än den vi möts i klassrummet profilveckan och just i detta fallet timmarna i stallet är väl investerad tid och energi som jag har nytta av i fortsättningen. Dessutom har vi ju roligt. … med lust och glädje..

image

image

image

Orättvisa vad är det?

Ibland hamnar jag i diskussioner om att behandla alla lika och vara rättvis. I mitt yrke som lärare kan ibland eleverna påpeka olika saker om rättvisa och orättvisa. Vad är rättvisa och orättvisa? I en klass där jag undervisar kanske det sitter en elev med dyslexi, är det då rättvist att den eleven ska läsa samma text som alla de andra då? Eller blir det rättvist om den eleven istället får lyssna på texten. Kanske sitter det några rader bort en elev som har lite svårt med läsningen men inte fått en diagnos, dyslexi. Ska den eleven även hen få lyssna på texten? I min värld och i mitt klassrum, Ja absolut. Nu har jag förmånen att undervisa på en skola där varje elev har en dator vilket innebär att den eleven som lär bättre genom att lyssna kan lyssna oavsett diagnos eller inte och texterna i mitt ämne finns oftast både i tal och skrift att ta del av.

I mitt klassrum sitter det kanske en annan elev som har svårt med matematiken, är det då rättvist att hen får samma läxa som den eleven som redan räknar visa delar av matematiken på gymnasienivå? Nej därför anser jag att ge ”arbets” läxor känns orättvist, däremot kan eleverna gärna repetera, se en film eller läsa på det vi redan pratat om och då efter individen. Eller kanske omvänt, se en film om det jag ska prata om för att skapa en förförståelse.

Rättvisa i min värld är att jag som lärare hjälper eleven där den är, med de svårigheter och de möjligheter hen har. Eleven som är rullstolsburen har självklart nyckel till hissen medan den som inte har fysiska hinder använder trapporna. I min värld är det inte orättvist utan faktiskt rättvist….

… mera lust?!

När jag ändå är inne på temat lust, denna vecka har jag reflekterat en hel del över min undervisning och i synnerhet matematikundervisningen. Jag jobbar aktivt för att undervisningen ska innehålla alla delar av det som finns i målen för matematik och det som ska bedömas enligt kunskapskraven. Att slita sig loss från genomgångs och bokundervisningen för att kunna fokusera på de förmågor i matematik som eleverna ska utveckla. Jag menar inte att boken är kass och att vi ska kassera den helt. Men jag plockar gärna ur olika läromedel och försöker undvika att dela ut böcker till eleverna istället får de dem vid de tillfällena då vi ska använda dem och då ofta olika läromedel beroende på vilket som tar upp aktuellt område på bästa sätt.

De här två veckorna har även mitt mål varit att bedöma eleverna under lektionerna för att se om de har koll på grundläggande metoder och begrepp inom sannolikheten. Ett pass ägnade vi åt att gemensamt laborera med oberoende och beroende händelser samt skapa träddiagram. När laborationen var klar fick eleverna i uppdrag att arbeta i böckerna en stund och jag försökte gå runt och lyssna, det jag slogs av var hur lite av tiden som ägnades åt uppgifterna i boken och hur lite möjlighet jag hade att kunna lyssna in deras kunskaper. Idag kopierade jag istället några uppgifter, alla lite mer komplexa som kräver tänk i flera led det vill säga uppgifter där eleverna kan visa C och A-kvalitéer. Varje grupp fick en uppgift som de skulle arbeta för att lösa och sedan skapa en redovisning av sin lösning, redovisningen skulle vara i enlighet med kriterierna för A-nivå. Efter en stund fick eleverna byta uppgifter med varandra och ta vid där den andra gruppen slutat, uppgifterna cirkulerade mellan grupperna tills alla hade sett alla uppgifter och kunnat bidra med förslag på lösningar och utveckling av redovisninagr och metoder.  Under tiden hade jag goda möjligheter att gå runt och lyssna på deras resonemang och kunde uppfatta hur de tänkte och vilka kunskapskvalitéer de uppvisade och till skillnad mot lektionen där de använde böckerna mer enskilt (uppmuntrade att arbeta gemensamt) så var de flesta delaktiga och uttryckte olika saker om de uppgifterna de skulle lösa. Kanske handlar det inte om lust eller inte men det känns som eleverna ser målet med gruppuppgiften tydligare. I boken blir uppgifterna många och det är lättare att målet handlar om att göra klart än vad som ska läras. Med boken behöver jag i så fall bli tydligare med vilka uppgifter och vilken förmåga de ska utveckla med just de specifika uppgifterna.

Vad jag vill komma till handlar om att våga släppa stressen över att hinna i boken, det gäller så väl oss som eleverna, har vi verkligen tid att slösa bort lektioner på att använda böckerna, det skapar för lite reflektion och för lite lärande ur min synvinkel av vad jag sett på mina lektioner denna Novembervecka.

Guld eller sandkorn

Att leta Guldkorn, att fokusera på det som är positivt och de som eleverna kan tror jag är något som många pedagoger arbetar efter. Vi lyfter det eleverna gör bra och försöker få dem att se allt de faktiskt kan istället för att leta fel och förtydliga dessa. Att leta efter sandkornen blir så trist och leder till att eleverna tappar tron på sig själva.

Men hur är det kollegor emellan och framförallt i skoldebatt och från myndigheter? I sociala medier diskuteras det mycket nu att släppa Jante och lyfta alla goda exempel. Jag tror vi på min skola kommit en bit på väg, vi har haft lärsamtal där vi diskuterat Jante och hur vi lyfter varandra, vi praktiserar det i stor utsträckning, men vi behöver påminna oss om det och inte falla tillbaka i att leta fel eller påpeka detaljer istället för att se helheter och berömma goda försök och ansatser.

Hur ser det ut med våra myndigheter, det här är fel, det här är era svagheter, det pekas på brister och vad vi inte kan eller inte gör. Jag menar inte att vi inte ska få kritik men för att orka lyssna på kritik och kunna ta den till sig och bearbeta på ett bra sätt tror jag att det är lika viktigt att vi får beröm för det vi faktiskt gör bra. Det är minst lika viktigt att inte tappa bort sina bra sidor i förändringsarbetet. Vad är det som är våra styrkor vare sig det handlar om enskilda pedagoger, arbetslag eller skolor. Styrkorna behöver vårdas, få gro och utvecklas även de….

Det är dax att skolmyndigheterna även de tar fram och visar på goda exempel och beskriver vad vi lärare och skolor i Sverige faktiskt är bra på. Vi behöver det för att inte tappa bort styrkorna på vägen i förändringen… och för att orka fortsätta utvecklas och förändra…