Etikettarkiv: skolan

Att leda samtal

Går en handledarutbildning inom matematiklyftet. Det började i Juni med fysiska träffar i dagarna 2 i Falun. Efter det följer  5 delar till alla webbaserade, vid varje tillfälle är det 1 eftermiddag med föreläsning och 1 em med samtal om samtal.

Vid första webbtillfället kände jag mest imponerad av att det nästan skapades mer interaktion med föreläsning via onlinetjänster än om vi suttit i samma rum. Skickliga pedagoger som växlade mellan att föreläsa och dela upp oss i mindre grupper med frågor att diskutera. Genom att de styr och delar oss i digitalarum blev det viktigt att delta och reflektera tillsammans.

Det är spännande att delta i samtal om samtal tillsammans med min grupp, det känns viktigt att vi har träffat varandra och haft de första samtalen IRL och därmed känner varandra till viss del.

Att samtala om samtal leder till många tankar. Givetvis dras tankarna till mig som lärare i klassrummet men som kursledningen vill påpeka är det viktigt att jag utbildar mig som handledare, liksom att när vi läser matematiklyftet är det viktigt att det är VI lärare som ska lära, inte alltid med eleven i fokus, faktiskt. Inte självklart och enkelt att byta mellan roller och fokus.  Men att under 2 h få lyssna på skickliga pedagoger som vänder och vrider på frågor om hur vi skapar goda samtal är utvecklande. Hur kan jag som handledare hålla i tråden, hur kan jag ställa frågor som fördjupar. Att spegla och sammanfatta det någon sagt gör ofta att denna personen själv hittar en ny tråd i sitt resonemang och spinner vidare. Alltså genom att lyssna aktivt kan jag utveckla och fördjupa reflektionen utan att själv komma med idéer.

Att kunna bryta en spännande tråd när den inte leder vidare, hur gör jag det? Hur kan jag på ett respektfullt sätt uttrycka att vi behöver tänka på nästa fråga eller nästa deltagare, viktigt för hela gruppens skull och att alla känner att de får plats. Lika väl som det är viktigt att var och en får prata till punkt om det som känns angeläget. Inte är det enkelt att leda samtal, bekräfta alla deltagare, vara handledare, och få samtalet att flyta och vara utvecklande. Men en helt klart spännande process….att träna oss lärare i att utbilda oss för en stund och inte alltid eleverna.

 

Annonser

Höga förväntningar och målbilder…

Efter att ha lyssnat på Anna och Philips lärarpodd med Kjell Enhager har jag reflekterat en del. Har lyssnat flera gånger på Kjell i hans sommar och vinter-prat P1 sommar och vinter.  Jag AB som finns på Youtube är en annan digital inspelning av Kjell. Ofta handlar då mina reflektioner om mig själv så väl privat som i mitt yrke som lärare, därför var det extra roligt att höra Kjell prata just med fokus lärarrollen.

Han pratar mycket om målbilder, att tro på och flytta fram gränser och förväntningar. Det han säger om att ha en målbild för hur jag vill känna när en dag eller en lektion är slut tror jag på. Främst tänker jag på mig själv i sådana situationer när det kanske har gått lite knackigt ett tag, jag upplever att flera elever halkar efter eller det har blivit andra mindre goda lärsituationer av en eller annan anledning. Det är då viktigt att jag kan utvärdera, omvärdera och sträva efter att hitta en god målbild, att jag tror att det kommer bli en bra lärsituation och att eleverna kommer att vara med på tåget och nått det målet som är aktuellt för lektionen. Att jag orkar vågar och vill tro (och givetvis planerar för) att det ska bli bra lektioner/dagar. Jag är läraren jag behöver tro på att vi tillsammans ska lyckas i klassrummet, att varje individ jag möter ska nå så långt som möjligt och alltid har möjlighet att utvecklas. Jag har fantastiska kollegor som stöttar mig i detta, vilken tur. det är inte enkelt och ensam vore det otroligt svårt, att både se och kunna tänka om.

Han pratar om vikten av relationer och ha roligt, vi får inte underskatta tiden vi lägger på att skapa relationer och att visa eleverna att vi bryr oss om dem och främst TROR på dem. Att vi möter dem där de befinner sig och ger dem verktyg och tro på att de KAN nå just sina mål eller oftast i detta fallet målen för att komma in på gymnasiet. Kanske ännu oftare målen för just det arbetsområdet som är aktuellt. Att visa dem att vi tror de kan oavsett vad det gäller.

Hur jag uttrycker mig och pratar med eleverna är viktigt, det här har du inte lärt dig ÄN, är betydligt mer öppet än, det här har du inte lärt dig. Jag uttrycker en förväntan på att eleven kommer att lära sig. Det kan öppna upp för att motivera eleven att träna vidare istället för att ge upp. Att jag alltid formulerar mina förväntningar eller feedback till eleverna så det ger dem insikter om hur de ska ta nästa steg i just sin utveckling.

Det är jag som lärare som ska tro på mina elever, ha höga förväntningar på att de kan lyckas och nå långt (upp på kunskapskraven? eller kanske ännu hellre att de kan nå dit de önskar oavsett arena). Jag ska ska ständigt utvärdera och utifrån det justera planen om jag konstaterar att vi inte är på helt rätt kurs.

Kjell betonar vikten av orden Hjälp, Tack och förlåt…. Att jag vågar använda dem. Jag som lärare behöver våga använda dem i mitt klassrum. I mitt arbete tillsammans med mina kollegor.

Jag ber gärna mina kollegor om hjälp, hjälp mig att reflektera, hjälp mig att vända mina tankar när de blir negativa eller jag tappar tro. jag tränar på och utvecklas hela tiden i att våga  be om hjälp, vi blir alltid bättre tillsammans.

Tack för att ni finns både mina kollegor på min skola men även ni runt om i Sverige för att ni hjälper mig att utvecklas. Tack mina elever som hjälper mig att utvecklas som person och lärare.

Förlåt till mina elever när jag gjort misstag ni drabbats av. Förlåt till mina kollegor när jag inte lyssnat in eller glömt något jag skulle göra.

Imorgon när jag går till Jobbet har jag en klar bild om hur jag vill att det ska kännas när jag avslutar måndagens uppdrag tillsammans med eleverna. Imorgon är det FN-dagen, en dag att extra uppmärksamma allas lika värde.

Stanna upp och reflektera…mot nya mål

Jag är inte den som anser att vi ska använda tiden till att titta i backspegeln och fundera för mycket över det som varit. Men att då och då stanna upp för att reflektera, lära och fundera är nyttigt, det bör göras oftare än en gång per år, men i denna tid blir det naturligt att stanna upp lite extra och summera det år som gått. Var står jag i förhållande till var jag befann mig för ett år sedan, det kan gälla jobb, hälsa, familj, fritid ja vad som, men bara för att få lite perspektiv. Ibland går saker så fort att jag inte hinner inse att det händer, utvecklas , förändras eller står stilla. Därför måste jag hitta sätt att stanna upp fundera och revidera. Idag är ett sådant naturligt tillfälle. Första dagen på 2015. Är kursen rätt, ska jag fortsätta på samma väg eller omvärdera mina målsättningar. Jag har svårt att hitta mening utan mål, det gäller både mitt arbetsliv och mitt privat liv. Målen nås inte alltid men de finns med där och får omvärderas allt eftersom vilka saker som vägen erbjuder i form av hinder eller extra skjuts i en eller annan riktning.  Idag kan jag summera att 2014 har jag gjort en stor insats för min hälsa och startar 2015 cirka 10 kg lättare än jag startade 2015 och med betydligt bättre ork och allmäntillstånd. Det var inget uttalat nyårslöfte men vägen tog mig hit med lite för kvicka kommentarer och pepp från vänner och bekanta, ingen uttalad målsättning det vara bara detta år det hände och att jag inte kan hålla tyst ledde mig till ett vad som ledde vidare till detta. Ibland visar det sig framgångsrikt att tala innan jag tänker. Att jag blivit lagledare på mitt jobb, något som fått mig att se många saker med andra ögon och andra perspektiv och lett vidare till nya insikter och reflektioner. Min fritid med mina hästar har en helt eget inlägg på den bloggen med summering av året ett på den fronten krokigt år.

Jag brukar försöka inte ge nyårslöften, men de sista åren har jag lovat att jag under kommande år ska uppleva eller lära mig minst TRE nya saker…. under 2014 deltog jag i en fotoutmaning, blev lagledare, red och körde in min unghäst samt debuterade svårare klass med min äldre häst. och förändrade min syn på kost och träning.. ja nya utmaningar väntar på oss, det handlar om att våga ta dem och våga göra saker utanför komfortzonen. Det finns inget att förlora, bara nya lärdomar och insikter att vinna.

Ibland behöver kanske kursen ändras, är det rätt väg jag valt, är målet rimligt eller värt att sträva mot. Det jag behöver utveckla framförallt privat är att lära att tänka bort, om jag startar nya saker, nya mål kanske inte alltid de gamla kan hänga med, som tidigare chefer sagt till mig du har din tid på jobbet startar du och fyller med nytt måste annat effektiviseras eller tas bort du kan inte fylla det som redan är fullt. Att tänka om och tänka nytt, våga öppna dörrar och våga stänga dörrar det ska jag ta med mig in i 2015. …..och MINST 3 nya lärdomar och erfarenheter ska jag uppleva. Jag ska bli bättre på att ofta stanna upp, reflektera och njuta av tillvaron och ta tillvara på de möjligheter som erbjuds. Hur ska du möta 2015?!

Tro på våra ungdomar

Det värmer och ger mig tro….Idag när jag motionerade min fina men aningen fina häst Brittan kom det plötsligt 2 unga killar med mopeder ut från en skogsstig, de stannar när de ser att min häst tycker de är lite otäcka och jag kan passera lugnt… när jag ridit ett par km kommer de igen, så snart de ser mig och hästen stannar de på behörigt avstånd och åker inte förrän jag vinkat till dem att de är okey, de passerar lugnt och försiktigt och kollar noga hur hästen reagerar…

Deras agerande och den respekt de visar för mig och min häst gör mig varm, tro mig många bilförare i alla åldrar visar inte denna respekt…. Vad är det som gör att ungdomarna får så dåligt rykte i samhället? Vi måste tro på dem och låta dem utveckla självtillit och sjävkänsla. Vilket inte är lätt när de får höra att de inte duger på olika sätt och vad ska det bli av framtiden om de ska styra den…

Tänker att vi måste ha med denna tanke i arbetet med ungdomar såväl när vi möter dem i skolan som när andra yrkesgrupper och vuxna möter dem i samhället… En väldigt duktig pedagog som jag haft äran att arbeta tillsammans med sa ” alla ungdomar vill vara skolbarn som passar in i skolan, det är upp till oss att försöka ta reda på varför vissa inte klarar det” en väldigt sann tanke som jag bär med mig och försöker sätta i centrum när det strular för eleverna i skolan.

Så vare sig du arbetar i skolan eller möter ungdomar på andra sätt tro på dem och visa dem respekt…. det finns allt som oftast en väldigt rimlig förklaring när det inte riktigt klarar att leva upp till det som förväntas av dem…

Många frågar hur jag kan arbeta i skolan, hur jag orkar men med tanken att alla vill vara skolbarn så blir det enkelt, jag drivs av att kunna hjälpa någon och hoppas att varje vilsen elev ska hitta en vuxen i skolan som de känner gör skillnad för dem…