Etikettarkiv: undervisning

Studiedag oktober 17

Idag började dagen med Matematiknätverk, där Matematiklärare från 4 olika 7-9 skolor ses för att diskutera och tillsammans lära mera och utveckla undervisningen. Dagens fokus var att i mindre grupper starta ett arbete med att göra planeringar, bedömningar och uppgiftsmatriser i olika områden. Det diskuterades, skapades en del men framförallt en känsla av att vi ville fortsätta arbetet vilket inte var fallet för ett par år sedan när vi jobbade i detta nätverk. Men nu när det är högt till tak, diskuteras livligt och många vågar dela med sig och ta plats då är det en fantastisk arena som ger input och energi. Vad gör du för att bidra till att mötena du deltar i blir givande? Hur kan vi jobba för än mer delakultur och gemensam kunskapsbank lärare och skolor emellan

Eftermiddagen handlade om programmering och digitalisering utifrån uppdateringarna av läroplanen som träder i kraft Juli 2018. kanske inte väldigt mycket ny input, dock bra att få dryfta en del, inse att vi gör en hel del saker. Men var är beskrivningen av nivån på det vi ska undervisa om? Det som finns i kapitel 1 och 2 absolut, men det som finns i matematik? Vad förväntas jag undervisa om? På vilken nivå? Jag utvecklar gärna mina kunskaper i programmering och bakomliggande teknik till olika digitala hjälpmedel, men var är nivån? Hur vet jag vilket jag ska prioritera? Borde inte skolverket ta fram stöd till oss precis som vi ska planera, med målet först? Om jag ska utbilda mig behöver jag minst veta vilken väg jag ska välja och helst även vart jag ska. . Vilken nivå i programring krävs?Jag behöver relatera mina kunskaper på områdena till något för att veta vilket utvecklingsområde jag ska prioritera. Vilken kunskap om hur teknik, google och andra funktioner fungerar är minsta nivån?

Annonser

Att utmana mig själv….

… att utmana min omgivning. Fortsättning på handledarutbildningen sammanföll med att jag hade en lärare med mig som speglade mig i klassrummet, det gav en del reflektioner om mitt lärande och framförallt hans roll när han fick mig att reflektera över lektionen vi tillsammans upplevt.  Det jag imponeras över är hur han utan att egentligen säga något, bara ställa frågor gör att jag själv reflekterar över vad jag gjort bra, hur jag vill tänka om till nästa gång och vilka faktorer som påverkar olika delar på lektionen. Jag har en tydlig förebild som handledare, någon jag kan lära mig av. Hur han speglade mig gjorde att jag själv började nysta i nya trådar och komma djupare i mina reflektioner om hur lektionen avlöpte och hur jag ska gå vidare till nästa tillfälle. Att våga spegla varandra och ställa rätt frågor leder onekligen till fördjupade reflektioner och en möjlighet att se sig själv utifrån.

Det som jag tänker är att det är viktigt att matematiklyftet och andra kollegiala utbildningar leder till är att vi skapar ett klimat som inbjuder och tillåter att vi diskuterar Vad, hur och varför. Att mina kollegor av nyfikenhet och öppenhet vågar ställa de här frågorna om olika moment, lektioner eller planeringar. Att jag dessutom själv mer reflekterar över dessa frågor, varför gör jag denna laborationen före detta moment eller liknande frågor, har jag ett syfte med det? Vad passar egentligen för den gruppen jag nu ska undervisa, behöver jag göra annorlunda beroende på vilket didaktiskt kontrakt och vilken kultur som råder i den specifika undervisningsgruppen. Att matematiklyftet leder till att det blir en naturlig del att vi alltid utmanar varandra med dessa frågor.  Vågar vi utmana oss själva och varandra utvecklas vi och utvecklar vår kompetens.

Vi behöver fundera på om att tycka olika vilket vi lätt kallar för konflikt verkligen är av ondo? Om jag behöver kunna förklara och argumentera för något märker jag tydligt hur väl förankrat det är oss mig att just detta är bra. Våga lyfta fram olikheter och hur olika fungerar i olika grupper. Att utmana och ställa frågor handlar inte om att kritisera utan om att vilja veta, eller kanske leder det till att den som får frågorna fördjupar sina egna reflektioner. Jag hoppas att samtalen jag leder kan leda vidare till att vi vågar utmana oss själva och varandra lite mer…. det utvecklar oss och gagnar elevernas lärande.

Simglasögon….

Ja det blev en märklig överskrift på det här inlägget. Men ett par rosa simglasögon har fått mig att reflektera lite extra över det här med stödmallar och hjälpmedel till eleverna i skolan.

Att ett barn eller för den delen en vuxen med rörelsehinder ska få använda rullstol är nog ingen som ifrågasätter. Att en elev med diagnostiserad dyslexi får hjälp med att skriva och läsa, ifrågasätts heller inte längre.

Det finns hjälpmedel som är självklara för de flesta men sen finns en diskussion om hjälpmedel och stödmallar när det är ”mindre uppenbara bekymmer”.

Ett exempel skulle kunna vara att ha tillgång till en multiplikationstabell när eleven känner sig osäker på tabellerna men att kunna dem eller kunna se dem underlättar det vi just nu tränar på i matematik. När vi tränar procent av ett tal eller förkortar bråktal är lysande exempel på när det underlättar enormt att kunna sina multiplikationstabeller. Ska jag som lärare då låta eleven falla på att den inte kan tabellerna och därmed även få svårare att lära sig det andra vi tränar eller kan eleven ha sin lilla fusklapp och träna samma som övriga klassen? Ska jag låta eleven som har svårt att läsa träna läsning när vi ska läsa om fotosyntesen i NO eller ska eleven få träna fotosyntesen genom att lyssna och därmed få samma chans som de läsande eleverna att utveckla sin kunskap om fotosyntesen? Att ha ett stöd med frågor som underlättar struktur och minnet vid problemlösning i matematik är en tredje variant av hjälpmedel. För mig är svaret självklart.

Använd stöd, mallar och verktyg!! Det jag gör med hjälp idag. Gör jag på egen hand nästa gång. Fundera gärna på hur du själv gör när du gör något du inte tidigare gjort.

Ibland hamnar vi dock i debatten, Men det är bättre och se vilka som behöver innan vi delar ut? De som inte behöver varför ska de få?

Låt mig berätta om min dotter, hon har alltid haft det kämpigt med att få vatten i ögonen. Det har hämmat  henne i simutvecklingen och framförallt doppa huvudet. Hon har länge kämpat och velat lära sig simma och vara under vatten. Under veckorna här har hon på den simskola vi gått fått använda sina simglasögon när hon vill. ( vilket inte varit självklarhet på tidigare simskolor) Vet ni, utvecklingen är enorm och framförallt så använder hon dem absolut inte hela tiden. Hon försöker ofta utan. Men tryggheten att FÅ om det behövs har gjort att hon nästan lärt sig simma och nu frivilligt leker och hämtar saker på botten. Det hände inte tidigare trots att viljan fanns, det var för obehagligt i ögonen. Tack till de rosa simglasögonen. Snart simmar hon även utan dem, jag är övertygad. Utan dem hade vi inte kommit lika långt.

För mig är det här ett bevis för att ett hjälpmedel eller en stödmall inte hämmar någon elevs utveckling. Till den som behöver hjälpmedlet/stödmallen  kommer den bidra till utveckling. Den elev som inte behöver den kommer högst troligt inte att använda stödmallen eller hjälpmedlet. Kanske finns det elever som når ”längre”… det vill säga de som ligger på en högnivå utan stödmall eller hjälpmedel, de kan kanske nå ytterligare en nivå eller utvecklas snabbare med hjälp av det fast vi som lärare egentligen inte sett att behovet funnits. Jag tror inte vi ska vara rädda att det ska stjälpa eleverna. Ge eleverna alla möjliga verktyg. De som behöver verktygen kommer lyckas bättre och de som inte behöver dem kommer inte använda dem. Låt eleverna slippa misslyckas i onödan.

image

image

MIK-öppna frågor

Sist på vår förmiddag av #MIKÖST lyssnade vi på Maritn Fernström. det är bara att erkänna, jag var nog ganska för att inte säga väldigt okritisk. Karln hade rosa text i sin presentation, pratade om ÖPPNA FRÅGOR och Viktigt på riktigt, Ja Sara var såld direkt, han kunde nog ha sagt lite vad som, jag hade älskat det oavsett.

Men för att försöka sammanfatta det han berättade om, uppgifter ska vara rika, de ska ta lång tid så att eleverna hinner förstå vad de inte förstår och vad ska fråga och undra om. Det ska vara färre uppgifter till eleverna men med Mer innehåll, riktigt innehåll. Vi lärare måste se eleverna som kompetenta, de ska få möjlighet att förstå kontext och sammanhang. Jobbar vi med debatt, ska eleverna få möjlighet att bli debattörer inte bara leka eller pröva, utan vara riktiga debattörer. De eleverna som har lätt för sig måste vi utmana i att göra bättre, gräva djupare. Eleverna ska lära sig att se varandra som resurser och göra saker för varandra och en riktig publik. Arbeten ska publiceras så att andra tar del av dem. Martin påpekar att hans instruktionsfilmer om matematik har betydligt färre visningar än de eleverna själva har gjort. Viktigt att ta med sig är att bedömning, utveckling och bearbetning ska ha skett innan vi publicerar och delar.

Vi har nosat på detta jag, mina ämneskollegor och arbetslag, men nu får vi sätta fart planera mera långa uppgifter som är rika, öppna och låta eleverna skapa för den riktiga publiken. Fler debatter, ma-filmer, mer öppna frågor och annat spännande är att vänta 🙂

Några länkar från det Martin skapat och delat med oss alla

Mattenauterna

Kunskapshubben

 

MIK- datalogiskt tänkande

Fredrik Heinz  var även han en av föreläsarna på MIK-dagen i Norrköping. Han pratade om datalogiskt tänkande som enligt honom är den fjärde förmågan vi bör ha som grundläggande färdighet ihop med läsa, skriva och räkna. Digitalisering förändrar allt i samhället vi befinner oss idag inte bara hemma eller på skolan/arbete, vi befinner oss samtidigt på olika digitala platser. I 2 bilar av samma märke är det bara mjukvaran som skiljer mellan dem. Digitalisering och datalogiskt tänkande är en stor del av samhället och utvecklingen, den måste vara en del av utbildningen

Fram till 12 års åldern är killar och tjejer lika intresserade av programmering sen försvinner tjejerna tyvärr och tror sig inte kunna. Vi ser idag väldigt många stereotyper när vi porträttterar datamänniskor och programmerare, Fredrik nämner ett exempel av många
när barbie ska bli programmerare behöver hon hjälp av två killar.
Fredrik betonar vikten av att programmering kommer in tidigt, före mellanstadiet för att vi ska behålla tjejernas intresse för området och kunskapen. Datalogiskt tänkande kräver inte att vi arbetar med digitalaverktyg, det går att programmera IRL.

Barn eller elever kan programmera varandra och skriva koder, gå två steg framåt, vänd 90 grader vänster och så vidare. Det tränar eleverna att tänka programmering och kan användas i många olika sammanhang.

Han pratade om olika program som Scratch för att animera, Databävern/bebras Zebratunneln, som eleverna kan använda exempelvis i matematik. Jag ser möjligheter för elever att kunna ha ett uttrycks medel för att simulera och beskriva exempelvis kretslopp i NO-ämnena eller förklara andra fenomen när det blir svårt att skriva eller berätta muntligt. Vi  som pedagoger behöver anamma de nya möjligheterna, lära oss och reflektera utifrån vårt eget ämne för att kunna använda programmering på olika sätt i undervisningen från förskola upp till gymnasiet.

 

Bild

… mera lust?!

När jag ändå är inne på temat lust, denna vecka har jag reflekterat en hel del över min undervisning och i synnerhet matematikundervisningen. Jag jobbar aktivt för att undervisningen ska innehålla alla delar av det som finns i målen för matematik och det som ska bedömas enligt kunskapskraven. Att slita sig loss från genomgångs och bokundervisningen för att kunna fokusera på de förmågor i matematik som eleverna ska utveckla. Jag menar inte att boken är kass och att vi ska kassera den helt. Men jag plockar gärna ur olika läromedel och försöker undvika att dela ut böcker till eleverna istället får de dem vid de tillfällena då vi ska använda dem och då ofta olika läromedel beroende på vilket som tar upp aktuellt område på bästa sätt.

De här två veckorna har även mitt mål varit att bedöma eleverna under lektionerna för att se om de har koll på grundläggande metoder och begrepp inom sannolikheten. Ett pass ägnade vi åt att gemensamt laborera med oberoende och beroende händelser samt skapa träddiagram. När laborationen var klar fick eleverna i uppdrag att arbeta i böckerna en stund och jag försökte gå runt och lyssna, det jag slogs av var hur lite av tiden som ägnades åt uppgifterna i boken och hur lite möjlighet jag hade att kunna lyssna in deras kunskaper. Idag kopierade jag istället några uppgifter, alla lite mer komplexa som kräver tänk i flera led det vill säga uppgifter där eleverna kan visa C och A-kvalitéer. Varje grupp fick en uppgift som de skulle arbeta för att lösa och sedan skapa en redovisning av sin lösning, redovisningen skulle vara i enlighet med kriterierna för A-nivå. Efter en stund fick eleverna byta uppgifter med varandra och ta vid där den andra gruppen slutat, uppgifterna cirkulerade mellan grupperna tills alla hade sett alla uppgifter och kunnat bidra med förslag på lösningar och utveckling av redovisninagr och metoder.  Under tiden hade jag goda möjligheter att gå runt och lyssna på deras resonemang och kunde uppfatta hur de tänkte och vilka kunskapskvalitéer de uppvisade och till skillnad mot lektionen där de använde böckerna mer enskilt (uppmuntrade att arbeta gemensamt) så var de flesta delaktiga och uttryckte olika saker om de uppgifterna de skulle lösa. Kanske handlar det inte om lust eller inte men det känns som eleverna ser målet med gruppuppgiften tydligare. I boken blir uppgifterna många och det är lättare att målet handlar om att göra klart än vad som ska läras. Med boken behöver jag i så fall bli tydligare med vilka uppgifter och vilken förmåga de ska utveckla med just de specifika uppgifterna.

Vad jag vill komma till handlar om att våga släppa stressen över att hinna i boken, det gäller så väl oss som eleverna, har vi verkligen tid att slösa bort lektioner på att använda böckerna, det skapar för lite reflektion och för lite lärande ur min synvinkel av vad jag sett på mina lektioner denna Novembervecka.

Teachmeet norrköping.. att vinna tid

Igår var det Norrköpings första Teachmeet ett 50 tal åhörare och 12 inlägg. Pousettovis inledde lämpligt med att prata om att det är pedagogiken inte tekniken som är viktig och avslutade sitt inlägg med att spela Emil Janssons rapp. Inläggen fortsatte med ett intressant inslag om dokumentation och Ipads i förskolan, Fröken Sara pratade om det flippade klassrummet, Micke P pratade om smartboard och att förbereda presentationer. Det handlade om inspelad  återkoppling till eleverna och att arbeta med det som är viktigt på riktigt eleverna ska få chansen att presentera sitt arbete för en riktig pubik. Vår rektor Marika pratade om fördelen med att använda och finnas på socialmedier i skolan. Vi fick se film på elever som får utveckla sitt lärande med hjälp av Ipads.

Reflektionen jag tar med mig är, det handlar mycket om att frigöra
tid till arbetet med det som är viktigt, att träna att använda kunskaper, reflektera och analysera. Att flippa klassrummet, spela in återkoppling, göra presentationer till Smartboarden, allt detta frigör tid i klassrummet som läraren istället kan använda till att undervisa och vara delaktig i lärandet och närvarande med eleverna. De digitala verktygen underlättar för eleverna att själva att ta del av information och öva rutinuppgifter.

Det finns exempelvis program och nätsidor i mitt ämne Matematik där eleverna kan öva rutinuppgifter och de får direkt återkoppling på hur det går, vilket gör det lättare för eleverna att använda dem på egen hand och lektionerna kan bland annat användas mer till diskussion, jämföra olika lösningars för och nackdelar, lösa problem och diskutera begrepp.

Den digitala tekniken påverkar möjligheten att att kunna få feedback och kunna se sitt eget lärande samt att visa upp det för andra och dela, vare sig det handlar om föräldrar eller andra i samhället. Eleven kan få respons och med responsen från lärare och kamrater bearbeta det den gjort för att förbättra och utveckla. Föräldrar har möjlighet att få insyn och se vad småbarn gör på förskolan, barnen själva kan repetera vad som hände förra gången med hjälp av en film. De äldre ungdomarna kan visa sitt lärande genom en film eller använder en flippfilm för att repetera så många gånger han/hon önskar ta del av en ”genomgång”.

Såg en reflektion i twitter flödet: ”är allt gammalt dåligt”, nej, det är klart det finns massor av ”gammalt” som gjorts väldigt bra, otroliga bra och genomtänkta saker som självklart ska användas igen. Lyssnade på Attila Szabo vid ett tillfälle, han berättade att han gjort återbesök hos sin gamla lärare i Polen, läraren blev glad när han kom men bad honom vänta. När läraren kom frågade Attila vad gör du, planerar? Kan du inte använda gamla planeringar? Jo sa läraren men de måste anpassas och justeras efter varje grupp jag möter.

Jag tänker att precis som vi förr använde det gamla, men modifierade det för att passa den nya gruppen elever vi skulle möta, kan vi väl fortsätta med det och kanske koppla på någon av alla de möjligheter som de digitala verktygen ger… för att vinna mer tid med eleverna, låta dem känna att det är på riktigt och att det berör deras verklighet?